Jag undrar om kulturrevolutionen. Vad var dess syfte och hur genomfördes den. Var det som det oftast är i diktaturer då man efter misslyckad politik väljer att hitta en syndabock?
Andrzej, Stockholm (18 juni 2001)
Adam_sliwa[snabel-a]hotmail.com
Visst försökte man dölja sina egna misstag genom Kulturrevolutionen! Kulturrevolutionen (1966-1976) var en stor tragedi i Kina, för det kinesiska folket och för den kinesiska kulturen.
Bakgrunden var kommunistledaren Mao Tse-tungs misslyckade politik, som med tiden blev alltmer uppenbar. Efter det kommunistiska maktövertagandet 1949 och kampanjen “det stora språnget” i slutet av 1950-talet stod det klart att kommunismen misslyckats. Människor svalt ihjäl i miljontal. Levnadsnivån var lägre än före revolutionen och det politiska förtrycket hårdare. Miljoner kineser hade kastats i fängelse eller läger (“laogai”).
Det fanns också inom Kommunistpartiet kritik mot den politik som fördes. Mao, som var åldrig och med tiden blev alltmer senil, såg sin ställning hotad och skapade Kulturrevolutionen som en metod att behålla kontrollen över Kina. De främsta kritikerna mot hans politik (inom Kommunistpartiet, icke-kommunisterna var ju redan oskadliggjorda, avrättade eller placerade i läger) utsattes för en hänsynslös förföljelse. Det gällde till exempel Teng Hsiao-ping (Deng Xiaoping), som föll från posten som borgmästare i Peking till att bli förvisad till jordbruksarbete i en avlägsen provins och premiärministern Liu Shao-chi (Liu Shaoqui). Samma öde drabbade andra intellektuella och inte minst förnedrande för det traditionella kinesiska samhället med stor respekt för ålder var att det var outbildade ungdomar (“rödgardister”) som med rena pöbelmetoder tvingade bort inflytelserika personer från sina positioner, för att ersätta dem med helt inkompetenta personer, vars enda merit var att de var emot dem som Mao ville göra sig av med. Offren för denna politik blev också förnedrade och misshandlade offentligt.
Pöbeln förnedrade och mördade personer som de fann misshagliga helt godtyckligt. De länsade också kulturminnesmärken hänsynslöst och gjorde en oreparabel skada på de många historiska minnesmärkena i den gamla kulturnationen Kina. I spetsen för omvälvningarna stod Maos hustru, skådespelerskan Chiang Ching (Jiang Qing) och försvarsministern Lin Piao (Lin Biao). Den sistnämnde råkade senare i konflikt med ledningen för Kulturrevolutionen och omkom (dödades) under oklara omständigheter under ett flyktförsök till Sovjetunionen.
Efter tio år föll också Kulturrevolutionen samman, ledarna för Kulturrevolutionen fängslades och många av de gamla ledarna rehabiliterades. Men uppoffringarna för det kinesiska folket hade varit stora och utvecklingen hade stannat upp. Den tekniska kompetens Kina hade sattes in i manuellt jordbruksarbete och helt outbildade människor sattes att sköta stora företag och tekniskt avancerade utvecklingsprojekt. Svaren på alla frågor skulle finnas i Maos lilla röda bok.
Personkulten nådde proportioner som väl går att jämföra med situationen under Hitler i Tyskland eller Stalin i Sovjetunionen.
Mer kan läsas i Simon Leys bok “Kinesiska skuggbilder” som getts ut av Contra.