Vad vet ni om Kubakrisen och finns det några ovanliga aspekter på dem
Sara Granberg (26 oktober 1999)
sara_82_[snabel-a]hotmail.com
USA som inledningsvis varit någorlunda positiv till att Batista störtades blev på grund av Castros nationaliseringar en svuren fiende till Castros diktatur. Och Sovjetunionen var inte sen att haka på möjligheten att förbättra sitt strategiska läge. Redan 1959 hade Sovjet levererat vapen till Kuba och 1962 skickades 5000 tekniker dit. Samtidigt uppgraderades det militära stödet och Kuba fick de senaste versionerna av de sovjetiska vapensystemen. Detta på 20 mils avstånd från Florida.
Sovjetunionen låg under hela efterkrigstiden efter USA i kärnvapenkapprustningen. Vid den här tiden, i början av 1960-talet, hade USA interkontinentala kärnvapenrobotar, som var betydligt mer funktionsdugliga än de sovjetiska. USA hade också strategiskt bombflyg utrustat med kärnvapen. Sovjet hade några få interkontinentala kärnvapenrobotar, men de var tekniskt sett långt efter de amerikanska. Sovjet hade däremot en – jämfört med USA – helt överlägsen arsenal av medeldistansrobotar. Det innebar att Sovjet utövade ett kraftigt hot mot Västeuropa (dit medeldistansrobotarna nådde från bland annat Östtyskland), men bara ett lindrigt hot mot USA. Sovjets ledare Nikita Krusjtjov ville ändra på detta och beslöt att installera medeldistansrobotar också på Kuba. Genom detta skulle både Washington och New York hamna under det sovjetiska hotet och den amerikanska förvarningstiden vid ett robotanfall skulle minska från 30 minuter till några få minuter.
Amerikanska spaningsplan upptäckte vad som var på gång och president Kennedy agerade kraftfullt för att stoppa planerna. Han beslöt att införa en flottblockad mot Kuba för att stoppa leveranserna av robotar. Krusjtjov fick vika sig och omdirigera de fartyg som redan var på väg mot Kuba. Den sovjetiska reträtten skedde mot bakgrund av den amerikanska militära överlägsenheten, både vad gällde konventionella marinstridskrafter i Karibien och vad gällde interkontinentala robotar. De amerikanska robotarna kunde vara ständigt startberedda, medan de sovjetiska med flytande bränsle behövde flera dygn för att göras avskjutningsklara, samtidigt som startberedskapen inte kunde upprätthållas särskilt länge.
Samtidigt som Sovjet backade i medeldistansrobotfrågan fick man emellertid också ett underhandsmedgivande att USA inte militärt skulle ingripa mot Kuba. Kuba hade därmed hamnat helt i händerna på Sovjetunionen.