Läste just veckonotisen om Elían Gonzales öde när/om han återvänder till Kuba.. ni nämnde att Kuba varit ett av de rikaste länderna i området innan Castros tillträde – var den tidens Kuba ett lika diktatoriskt samhälle som det blev efteråt, men med en väldigt skarp gräns mellan fattiga och rika, istället för som efteråt ett land med en allomfattande fattigdom? Var det verkligen bra som det var innan? Trots allt var det ju många som stödde Castro och blev nöjda när han kom till makten På det hela taget blev det en ljusare tillvaro för “den lilla människan” på Kuba efter revolutionen efter vad jag har förstått…
Var det verkligen en så stor nedgång för landets befolkning, att revolutionen genomfördes? Eller ville ni bara peka på hur landets BNP sjönk när Castro förstatligade allt och kastade ut utländska investerare?
Gustav Hedberg, Kungälv (12 april 2000)
azathoth[snabel-a]ebox.tninet.se
Allt är inte svart eller vitt. Men Kuba under Castro är en entydig katastrof. Vilket inte innebär att situationen under företrädaren Fulgencio Batista var bra.
Kuba under Batista var svårt korrumperat – som Kuba under Castro. På Kuba under Batista hade den amerikanska maffian ett betydande inflytande. Under Castro har Kuba tidvis haft ledande knarksmugglare i regeringen (åtminstone om man skall tro på domar och påföljande avrättningar som genomförts av Castro-regimen eller på den amerikanska narkotikapolisen). Kuba under Batista var en diktatur med en liten klick som styrde. Kuba under Castro har blivit en TOTALITÄR diktatur, där regimen har en mer total kontroll över medborgarnas liv. Under Batistas tid styrde var det några få som styrde och några få politiskt aktiva som förtrycktes. Under Castro har “Kommittéerna för Revolutionens Försvar” total kontroll över samtliga medborgare. Det finns en kommitté i varje kvarter och några sådana ambitioner till total kontroll hade aldrig Batista.
Det var många kubaner som var motståndare till Batista och många stödde Castros uppror. Det var först sedan han tagit makten som han avslöjade att han var kommunist och flera av den första regeringens efter revolutionen medlemmar kastades i fängelse. Några som deltagit i Castros revolution satt fängslade i tjugo år för att de efter revolutionen krävde demokrati och sade nej till kommunistisk planekonomi och stöld av egendom (än idag är människor upprörda över att Hitlers nationalsocialister stal tyska judars egendom, Castros motsvarande brott borde uppröra oss än mer eftersom de ligger närmare i tiden). Flera miljoner människor har med fara för eget liv flytt från Kuba till USA, där Miami har blivit centrum för en fri kubansk kultur och en väl fungerande kubansk ekonomi. Kubanerna i USA har, trots att de tillhör den latinska invandrargruppen, en medelinkomst som ligger något över medelinkomsten för amerikaner med anglosaxisk bakgrund.
Kuba var det rikaste landet i Latinamerika när Castro tog makten. Det innebar ju inte att landet och dess invånare var rika i europeisk eller nordamerikansk bemärkelse. Men att det trots allt var ganska drägligt på Kuba. För både fattiga och rika. Idag är det i hela Latinamerika bara Haiti som har en lägre medelinkomst än Kuba. De fattiga har det odrägligt. Och några rika finns inte. Utom Fidel Castro personligen, som har räknats till världens rikaste män av den amerikanska tidskriften Forbes som gör en förteckning varje år.