På vilket sätt har Kina förändrats efter Mao Zedongs död?
Jenny Ekstrand (22 november 1999)
jenny_ekstrand[snabel-a]swipnet.se
I vissa avseenden har Kina gått igenom genomgripande förändringar sedan Mao Zedongs död 1976. I andra avseenden har ingenting alls hänt.
För det första. En psykopat är borta. Och Maos galna infall, nycker och kampanjer som styrde hundratals miljoner kinesers liv och kostade tiotals miljoner livet, de finns inte mer. En mans nycker, hur galna och ansvarslösa de än var, ledde i det totalitära Kina till att människor kastades i läger, mördades, torterades och avrättades på i stort sett inga grunder alls. Många av de senare ledarna, Deng Hsiaoping (Teng Xiaoping) inte minst, föll i onåd och förnedrades å det grövsta under Maos tid. Andra dödades eller tvingades till självmord, till exempel Maos utsedde efterträdare Lin Piao. Sådant förekommer idag inte alls i samma utsträckning. Visst faller ledare och visst kastas oppositionella i fängelse. Men inte på samma sätt som under Maos tid.
För det andra. Marknadsekonomin tolereras i allt större utsträckning. Visserligen är fortfarande större delen av de kinesiska företagen statsägda eller ägda av kommunerna, de drivs ofta med vansinniga förluster som täcks ur statskassan. Men trots allt finns det en växande del av näringslivet som faktiskt styrs efter marknadsekonomiska principer och det är till och med tillåtet för människor att driva egna företag och tjäna pengar. Kineser kan till och med klä sig efter egen smak och de behöver inte alla ha så kallad “Mao-uniform”.
För det tredje. Inga förändringar alls vad gäller det politiska förtrycket. Det finns fortfarande bara ett tillåtet politiskt parti. Den som utmanar det politiska ledarskapet kastas i fängelse eller läger – eller avrättas. Inget annat land avrättar så många som Kina. Ingen kan göra karriär inom systemet utan att ansluta sig till den kommunistiska retoriken. Men trots allt. Det finns ett förbjudet, men trots allt existerande, oppositionsparti, Kinas Demokratiska Parti. Något sådant fanns inte på Maos tid. En del av de oppostionella, som avtjänat tiotals år i läger, har till och med släppts ut till Väst, vilket skett i utbyte mot kommersiella eftergifter från Väst. Men fortfarande finns det tiotusentals, hundratusentals, ja kanske miljoner, politiska fångar. Religionsutövning tillåts bara i mycket snäva ramar osv.