Vilken roll spelade aktuella politiska ledare under kalla kriget?
Linda Pettersson (11 april 1999)
Pettersson_linda[snabel-a]hotmail.com

Många var det som bidrog till demokratins seger över kommunismen. En av de allra största var Ronald Reagan. Margaret Thatcher var en annan av betydande dignitet.

De var två skolor som stod mot varandra under det kalla kriget.

Den första var var de som ville ha avspänning och nedrustning mellan väst och öst för att minimera risken för ett storkrig. De prioriterade den egna säkerheten framför möjligheten att få till stånd en demokratisering i kommunistländerna. Två av dess företrädare var Willy Brandt och Olof Palme.

Den andra skolan, som skulle stå som segrare, var den som inte ville ha avspänning och vänskapliga förbindelser med Sovjetunionen till vilket pris som helst. De såg som det viktigaste att tyrannerna störtades och att Östeuropa och Sovjet skulle få demokrati och kapitalism. Även om det krävde upprustning och konfrontation. Dennas skolas främsta företrädare var just Ronald Reagan och Margret Thatcher. Det är lätt att se att det var USAs upprustning under Reagan-eran som knäckte Sovjets ekonomi slutgiltigt (även om den hade knäckts ändå p.g.a. kommunismens ekonomiska ineffektivitet, men det hade tagit längre tid) och medförde att Ryssland idag håller på att bygga upp ett fungerande demokratiskt och kapitalistiskt system.

Andra viktiga förgrundsfigurer var Winston Churchill som myntade uttrycket “järnridån” för att beskriva att Europa hade klyvts i en demokratisk och en kommunistisk halva efter andra världskriget. Det var också Churchills beslutsama antikommunism som medförde att inte fler länder hamnade under sovjetisk kontroll. (t.ex. Grekland där kommunisterna försökte ta makten genom ett inbördeskrig).

På östsidan har vi framför allt Nikita Chrustjev som trots sin grymhet med invasionen i Ungern 1956 som ett exempel lyckades bli ganska populär i väst. Under hans tid vid makten pågick det kalla kriget som allra värst.

Efter honom kom Leonid Brezjnev som 1964 kuppade bort sin företrädare efter att denna ansågs förlorat ansiktet på hemmaplan efter reträtten i samband med Kubakrisen. Under Brezjnevs tid blev det viss avspänning p.g.a. att den första av ovannämnda skolor hade sitt avgörande inflytande över västpolitiken. Detta ledde till att många såg det som omöjligt att få till stånd en förändring i dessa länder.

Men 1980 valdees alltså Ronald Reagan till USAs president. Han fick se ett antal åldrande kolleger i Moskva passera förbi fram till 1989 då Västs seger stod klar. Michail Gorbatjov, Sovjetunionens siste ledare, försökte få till nedrustning, och blev därför populär bland de som inte förstod bättre. USA upprustade dock under 1980-talet, varpå Sovjet när de försökte följa efter fick så dålig ekonomi, att politiska och ekonomiska reformer blev nödvändiga. Detta ledde til slut till imperiets upplösning.

Det finns många, många fler förgrundsgestalter, både “hjältar” och “skurkar”. Om dem kan man läsa i Contras artikelserie om det kalla kriget.