Jag kommer ursprungligen från Bosnien men känner inte till så mycket om min historia. Därför vill jag att ni besvarar till mig alla orsaker till Jugoslaviens sönderföll. Alltså varför det hände, vem skulle få ut mest av det o s v…
Mersad, Göteborg (2 maj 2002)
Nihad_1984[snabel-a]hotmail.com
När det gäller alla delkonflikterna i det som en gång var Jugoslavien finns det två viktiga grundfakta som måste tas med i beräkningen:
1) Under hundratals år (från 1360-talet) expanderade det turkiska (osmanska) riket mot norr, främst på Österrike-Ungerns bekostnad, för att sedan tvingas dra sig tillbaka, varvid en rad tillfälliga statsbildningar uppstod.
2) Jugoslavien var en förhållandevis ny statsbildning som saknade historiska rötter före 1918.
Slaviska grupper (serber och kroater) kom till Bosnien på 500-talet efter Kristus. Med tiden lyckades man frigöra sig och upprätta ett självständigt kungarike, som emellertid krossades när turkarna erövrade landet och den siste kungen, Tomasevic, avrättades 1463.
Turkarnas välde var muslimskt, men man tvingade inte befolkningen att övergå till islam. Däremot gavs stora privilegier till dem som gjorde det. Till exempel skattefrihet och rätt till höga ämbeten. Jordägare som såg sin ställning hotad gick över till islam och kunde samtidigt erövra lönsamma offentliga tjänster. Deras ättlingar idag kallas bosniaker.
De kristna grupperna (katolska kroater och ortodoxa serber) gjorde flera gånger uppror mot turkarna och de fick då stöd av det katolska Österrike-Ungern, som under 1700-talet lade under sig delar av norra Bosnien. Men södra Bosnien kontrollerades av turkarna fram till senare delen av 1800-talet. Vid Berlinkongressen 1878 erkändes Österrike-Ungern som innehavare av Bosnien (och Hercegovina). Befolkningen försökte tid efter annan att upprätta en självständig stat, men de försöken slogs ner. Österrike-Ungern (en sant mångkulturell stat med bland annat tyskar/österrikare, ungrare, slovener, polacker och kroater inom gränserna) försökte bygga upp en nationell bosnisk identitet som en barriär mot serbernas försök att lägga under sig Bosnien. Serbien hade delvis frigjorts från turkarna redan 1817, men först 1878 blev Serbien en internationellt erkänd stat. Detta sedan de halvt självständiga serbiska områdena 1876 misslyckats med att erövra Bosnien.
Kroatien var sedan länge en del av Österrike-Ungern. Ett lokalt parlament inrättades i Bosnien med representation för de tre grupperna, serber, kroater och bosniaker. Serbiska nationalister arbetade emellertid för en enad slavisk stat, under serbisk ledning. En av dessa nationalister, Gavrilo Princip, mördade den 28 juni 1914 Österrike-Ungerns tronföljare Frans Ferdinand och hans hustru Sophie i Bosniens huvudstad Sarajevo. Det var början till Första Världskriget. Eftersom Österrike-Ungern hamnade på den förlorande sidan i Första Världskriget kunde serberna uppnå sina mål och 1918 bilda en slavisk stat som kontrollerades av serberna. Förutom Bosnien fördes de tidigare till Österrike-Ungern hörande Kroatien och Slovenien till det nya kungariket. Vidare lade serberna under sig de södra slavisk områdena Makedonien och Montenegro och det albanska Kossova.
Under Mellankrigstiden var det serbiska trycket på resten av det jugoslaviska kungariket sådant att tyskarna hälsades som befriare i bland annat Kroatien, när Balkan ockuperades. Efter kriget lyckades kommunisten och kroaten Josip Broz Tito skapa en jugoslavisk kommunistdiktatur, som till en del byggde på balans mellan de olika delrepublikerna och folkgrupperna. När den hårda diktaturen föll några år efter Titos död 1980 och folk fick möjlighet att säga vad de tyckte rasade hela det jugoslaviska bygget ihop.
Flera av de olika självständiga delarna som uppstod på ruinerna av Jugoslavien var någorlunda enhetliga. Slovenien blev efter bara några veckors strider självständigt och internationellt erkänt (1991). I Kroatien var det besvärligare, där bodde många ortodoxa serber vars förfäder flytt från det muslimska turkiskkontrollerade Serbien till det av Österrike-Ungern kontrollerade Kroatien. Men också där kunde situationen stabiliseras inom några år, dock inte lika fredligt som i Slovenien.
I Bosnien och Hercegovina fanns den grundläggande konflikt som splittrat hela Jugoslavien kvar inom den egna och 1992 självständiga republiken. Serberna vill behålla ett enhetligt Jugoslavien, medan kroaterna helst såg nära förbindelser med Kroatien. Bosniakerna fick å sin sida internationellt stöd från muslimska länder söder om Medelhavet. Detta var grunden till kriget som rasade mellan 1992 och 1995.
Även om det idag är i stort sett fred i Bosnien och Hercegovina kan man inte säga att den nuvarande situationen innebär en långsiktigt stabil lösning. Staten omfattar tre folkgrupper med motstridande intressen, där två har nära förbindelser med olika grannländer och den tredje med geografiskt mer avlägsna trosfränder som dock har möjlighet att både ekonomiskt och militärt backa upp sidan i framtida konflikter.