Jag vill veta allt om Josip Broz Tito. När han föddes,var han bodde, hur han regerade mm.
Johanna Rieckmann, Värnamo (16 januari 2001)
j_rieckmann[snabel-a]hotmail.com
Josip Broz föddes 1892 i Kumrovec i Kroatien, en del av kejsardömet Österrike-Ungern. Hans far var bonde och som sådan ganska välbeställd om än inte rik. Modern kom från Slovenien och från en välbärgad familj. Hon födde femton (!) barn, bara fyra upnådde vuxen ålder. Josip fick en för tiden skaplig skolutbildning och gick sedan i lära för att bli låssmed. Som sjuttonåring flyttade han till Zagreb och började arbeta på en verkstad. Han tjänade bra och levde livets glada dagar. Han flyttade vidare till München, Mannheim och Wien och arbetade både för Daimler och Benz (innan bolagen slogs ihop till Daimler-Benz – tillverkaren av Mercedes).
Som 21-åring blev han inkallad och tjänstgjorde som underbefäl i ett kroatiskt regemente inom den kejserliga österrikisk-ungerska armén. När Första världskriget bröt ut skickades han först till den serbiska fronten, senare till Ryssland. I striderna mot Ryssland sårades han och tillfångatogs.Han behandlades väl som krigsfånge och blev fri när den ryska statsapparaten bröt samman mot slutet av kriget. Han tog sig då till Petrograd (Sankt Petersburg) och deltog i demonstartioner mot regeringen. Han blev gripen och skickad till Omsk i Sibirien, där han blev frisläppt efter ryska revolutionen och anslöt sig till bolsjevikerna. Omsk befriades emellertid av vita trupper och han gömde sig, gifte sig och kom med tiden tillbaka till Kumrovec.
1927 blev Tito engagerad i Kommunistpartiet på allvar. Innan dess hade han mest haft vanliga arbeten inom verkstadsindustrin för sin försörjning. Partiet var då förbjudet, sedan partiet organiserat mord på inrikesministern Milorad Draskovic. Titos öppna post var därför fackföreningsfunktionör, men i själva verket blev han kommunistisk agitator betald av Moskva.
1928 hamnade han i fängelse – dömd till fem år för att ha gömt undan en stor mängd illegala vapen – och hans fru flyttade tillbaka till Ryssland. Parets enda överlevande barn lämnades till barnhem av mamman. Frun hamnade sedan i Gulag, men Tito rörde inte ett finger för henne, inte ens sedan han blivit pamp i kommunistpartiet. Fängelsestraffet var förhållandevis liberalt, eftersom Tito och andra “politiska” fångar hölls avskilda från de vanliga kriminella. När han blev frisläppt fortsatte han sitt arbete som kommunistisk agitator. Kommunisterna hade ett obetydligt stöd i jugoslavien, inte minst eftersom regeringen sett till att fördela den jord som tidigare ägts av österrikisk, ungersk eller turkisk adel till bönderna. Det fanns alltså en solid regeringsvänlig jordägande bas bland landsbygdsbefolkningen.
När Josip Broz blev frigiven 1933 begav han sig till det illegala Jugoslaviska Kommunistpartiets högkvarter i Wien. Han blev medlem av centralkommittén och började använda namnet Tito. Efter en ny tid i Jugoslavien mördades kung Alexander av kroatiska nationalister. Regeringen slog till igen mot våldsbenägna grupper som de kroatiska nationalisterna och kommunisterna. Tito flydde till Moskva där han började arbeta vid den internationella kommunistorganisationen Komintern, som hade till uppgift att genomföra “världsrevolutionen”.
Tito fortsatte sin verksamhet i Moskva och stödde helhjärtat pakten mellan Stalin och Hitler. När Tyskland invaderade Jugoslavien våren 1941 försökte kommunisterna uppmuntra deserteringar från de jugoslaviska styrkorna, dvs man stödde i praktiken Hitler. Först när kriget mellan Tyskland och Sovjetunionen bröt ut i juni samma år bytte Tito sida.
Efter den tyska invasionen bedrev den jugoslaviske översten Dragoljub Mihailovitj en gerillaverklsamhet mot tyskarna, de så kallade cetniks. Kommunisterna under Tito fastställde att det var rätt att ge tyskarna information om cetnik-aktiviteter, för att eliminera alternativa motståndare till tyskarna. Under de kommande åren bedrev kommunisterna en viss gerillaverksamhet, men den riktades nästan mer mot cetniks än mot tyskarna. Genom att försvaga cetniks och genom att utnyttja kommunistiska agenter i den brittiska underrättelsetjänsten lyckades Tito med tiden få brittiskt stöd!