Vem var Josef Stalin?
Nisse Persson(17 november 1999)
tommt.sjoberg[snabel-a]mbox302.swipnet.se
Josef Stalin var ett av de värsta monster i människoskepnad som jorden skådat. Visst finns det några få som kan jämföras i ondska – Adolf Hitler, Mao Tse-tung, Pol Pot, Caligula, furst Vlad (Dracula) är några som kan jämföras. Men eftersom Stalin satt så länge vid makten i ett så stort land och med någorlunda modern teknik till sin hjälp blev antalet offer för hans skräckvälde så oerhört högt.
Josef Stalin hette egentligen Josif Dzjugasjvili och var född i Gori i Georgien 1879. Han fick stipendium för att gå på prästseminariet i Tblisi, men anslöt sig ungefär samtidigt till en socialistisk grupp, vilket innebar att han aldirg slutförde sina studier. Han blev 1901 yrkesrevolutionär, vilket bland annat innebar att han organiserade bankrån för att finansiera det socialistiska partiet. Han jagades för detta av tsarens säkerhetspolis. När socialistpartiet splittrades 1903 anslöt sig Stalin till Lenins bolsjeviker, anhängarna av blodig revolution och diktatur. Stalin blev invald i bolsjevikpartiets centralkommitté 1912 och spelade en undanskymd roll i bolsjevikernas statskupp i november 1917 (den kupp som ibland kallas oktoberrevolutionen). Han fick dock en post i motsvarigheten till regeringen, folkkommissariernas råd, efter kuppen 1917 och deltog aktivt i inbördeskriget, särskilt kring Tsaritsyn, som sedan döptes om till Stalingrad och idag heter Volgograd. 1922 lyckades Stalin erövra posten som kommunistpartiets generalsekreterare, en post som han utnyttjade maximalt.
När Lenin avled 1924 såg han bland annat till att gömma undan Lenins politiska “testamente” som varnat för Stalins karaktär: “Stalin är alltför ohyfsad och denna brist… kan inte tolereras då det gäller generalsekreterarens ämbete. Därför, kamrater, föreslår jag att ni förösker finna ett sätt att avlägsna Stalin från denna post och erästta honom med en annan person… som är tålmodigare, lojalare, hövligare, mindre nyckfull osv.” Huvudkampen om makten efter Lenin stod mellan Stalin och Leo Trotskij, som lett Röda armén. Stalin vann maktkampen och lyckades 1927 ta hela makten och Trotskij lämnade landet. Först bosatte han sig i Oslo, senare i Mexiko, där han 1940 mördades med en ishacka av Stalins utsända.
Från 1928 byggde Stalin upp en terrorstat som saknar sitt motstycke, även om man jämför med Hitlers Tyskland. Tvångskollektivisering av jordbruket och en medveten svältpolitik för att kuva landsbygden stog först på programmet. Sedan följde vansinniga industriprojekt och ett lägersystem som kostade tiotals miljoner människor livet. Utrensningar och skådeprocesser mot egna partimedlemmar som inte var tillräckligt underdåniga under senare delen av 1930-talet. Utrensningarna ledde till att större delen av försvarsledningen avrättades. Alliansen med Hitler 1939, överfall mot Polen och Finland samma år. När alliansen med Hitler tog slut 1941 var Sovjet därför militärt uselt rustad. Stalin låg bakom de sovjet-inspirerade kupperna i Östeuropa efter Andra världskriget, som kastade ytterligare tiotals miljoner människor under kommunistiskt förtryck.
Stalin avled äntligen i mars 1953. Jorden var äntligen befriad från denna personifierade ondska, en man som enligt förre vice statsministern Per Ahlmarks bok “Det öppna såret” kostade över 40 miljoner människor livet.
Till dem som i anslutning till Stalins död skrev hyllningsartiklar och höll högtidstal hörde chefredaktören för kommunistpartiets tidning Ny Dag, C H Hermansson. Hermansson blev senare ordförande i partiet och han var företrädare till Gudrun Schymans företrädare Lars Werner på denna post. Det går alltså en direkt linje från mannen som uttalade så vackra ord om massmördaren Josef Stalin till Gudrun Schyman.