Hej jag skulle vilja ha en förklaring till Japans oerhörda framgångar. Vad är det (rent ekonomiskt) som gjort dem till världens andra ekonomi, Vad har USA haft för betydelse för Japans utveckling efter andra världskriget?
Erik (21 januari 2000)
send[snabel-a]post.netlink.se
Till att börja med hade Japan ett bra utgångsläge i den meningen att Japan var en stark industrination redan under mellankrigstiden. Visserligen hade mycket av landets produktiva kapacitet förödats under kriget, städerna Hiroshima och Nagasaki var utplånade och även Tokyo svårt skadat av bomber. Men grunden fanns i form av människor med goda kunskaper och hög motivation.
Motivationen och kunskaperna i kombination har varit nyckelfaktorerna bakom Japans utveckling. Motivationen är mycket en kulturfråga. Shintoismens respekt för kunskap och hierarkier kan motverka entreprenörskap, men dess högaktning av erfarenhet, flit och kunskap har självklart varit positiva faktorer. Sparsamheten har dessutom varit en gammal japansk dygd och den har gjort att det hela tiden funnits god tillgång på kapital för tunga investeringar.
Andra världskriget slutade med att Japan ockuperades av USA. USA lät japanerna sköta det mesta själva, men två saker gjordes som påverkade den framtida utvecklingen. Kejsardyrkan i dess gamla form avskaffades genom att kejsaren i radio förklarade att han inte var någon gud. Värdena i shintoismen i övrigt respekterades dock. Men kejsarens (påtvingade) ställningstagande gjorde att en rad konserverande strukturer bröts ner och att det skapades utrymme för en ny dynamik i samhället. USAs ockupation innebar också att de planekonomiska inslagen i det gamla kejsarsystemet eliminerades. Det blev fritt fram för marknadsekonomin. Det hade Japan stor glädje av när den amerikanska ockupationen upphörde 1952. Ockupationen innebar också att kontakter utvecklades med USA, vilket var gynnsamt för den japanska ekonomiska utvecklingen.
Under 1950- och 1960-talen låg Japan långt efter Västeuropa och USA i ekonomiskt avseende. Men det japanska industriministeriet MITI satsade målmedvetet på att Japan skulle komma ikapp och gå förbi. Japanska industridelegationer började resa runt världen för att ta efter framgångskoncept. Och när ett framgångskoncept var identifierat gick man verkligen in för att kopiera det. Man kopierade produkter också, ofta in i minsta detalj. Japanska produkter blev under en period på 1960-talet, när japanska företag började gå ut på exportmarknaderna, kända som billiga men med dålig kvalitet. När den uppfattningen, på ganska goda grunder, blivit etablerad satsade Japan kollektivt och under ledning av MITI på kvalitetsutveckling och idag anses japanska produkter rent allmänt som både tekniskt högstående och av god kvalitet.
Japan utvecklades med raketfart ända fram till 1990, när det blev ganska tvärt slut på de japanska framgångarna. En orsak till detta är att Japan i mycket gjort vad som är möjligt inom systemets ram. Det finns inga utländska idéer att kopiera längre, eftersom man ligger i frontlinjen. Och den japanska kulturen är inte alls som den amerikanska en kultur som uppmuntrar nytänkande, uppror mot auktoriteter och hängivet engagemang för det egna garageföretaget. Istället har framgång länge varit liktydigt med en universitetsexamen med toppbetyg i receptiva (inte kreativa) ämnen och anställning som en kugge i något av de jättelika amerikanska industriföretagen. Undantagen är få – Sony är det mest lysande. Men annars är det förhållandevis konservativa industrikolosser som Toyota, Mitsubishi, Kawasaki etc som utgör hjärtat i den amerikanska industrin. De gör bra produkter, de har hängivna anställda, men de saknar det där lite extra som skapar företag som Intel, Apple, Microsoft, Amazon eller Framtidsfabriken.