Jag skulle jättegärna vilja ha lite fakta om Jan Palach!
Maria Wetterlund (25 november 1999)
maria_wetterlund[snabel-a]hotmail.com
Jan Palach var en tjeckisk filosofistudent som föddes 1948. Han studerade filosofi vid Karlsuniversitetet i Prag och engagerade sig som så många andra i den tjeckoslovakiska befrielsprocessen i samband med ”Pragvåren” 1968.
Efter den sovjetiska invasionen den 21 augusti 1968 återinfördes en hårdare kommunistregim, som befolkningen ville befria sig från. Jan Palach ingick i en grupp på 8 studenter som bestämde sig för att bränna sig själva till döds i protest mot regimen och den sovjetiska ockupationen. Vid lottning inom gruppen föll lotten på Jan att bli först. Han hällde bensin över sig och tände eld på sig själv på Vaclav-platsen, det stora torget i Prag, den 16 januari 1969. Det var mitt i eftermiddagsrusningen och fullt med folk. Tillrusande åskådare försökte släcka elden och han fördes till sjukhus, där han avled tre dagar senare efter att ha fått 85-procentiga brännskador.
Radion i Prag – kontrollerad av sovjetkommunisterna – förklarade att ”Jan Palach var ett offer för det dåliga tjeckoslovakiska skolsystemet. Han hade för dåliga kunskaper i marxism-leninism.” Sanningen om Jan Palachs död och motivet för den spreds snabbt i den tjeckoslovakiska huvudstaden. Den 20 januari, dagen efter Jan Palachs död, deltog tiotusentals människor i en sorgeprocession till Jan Palachs minne. Och i samband med hans begravning den 25 januari kantade över 100.000 människor gatorna. Polisen ingrep aldrig. Palach begravdes på Olsany-kyrkogården i Prag, där han fick vila till 1973, då kommunisterna tagit ett ännu fastare grepp om makten. Jan Palachs grav hade då blivit en vallfartsort och hans stoft flyttades till en annan kyrkogård. Men 1990, efter Tjeckoslovakiens befrielse, var en av de viktigaste symbolhandlingarna att återföra Jan Palachs stoft till Olsany-kyrkogården. Graven överöses än idag av blommor, som plockas bort på natten, men det kommer nya blommor i mängd nästa dag. Palach hyllas som en martyr och frihetshjälte.
På ettårsdagen av Jan Palachs död protesterade Prag-borna i tysthet genom att gå till sina arbeten – istället för att åka buss eller spårvagn. Trycket hade hårdnat, men hundratusentals människor kunde på det sättet visa vad de ansåg om regimen.
Protesterna återkom på årsdagen av Jan Palachs död. I januari 1989, på tjugoårsdagen av Jan Palachs död, samlades 2000 studenter och demonstrationen slogs ned med hundar, batonger och vattenkanoner av Gustav Husaks stalinistiska regim. På tjugoettårsdagen av Jan Palchs död hade Tjeckoslovakien fått en demokratisk regering!
Flera andra tjecker och slovaker brände sig till döds i protest mot regimen. Jan Zajic, som ingick i Jan Palachs ursprungsgrupp på åtta studenter, gjorde det den 25 februari 1969.