När och hur blev Irland självständigt från Storbritannien?
Linda, (14 juni 2007)
lindsayoutboy[snabel-a]hotmail.com
Storbritannien påtvingade Irland en union år 1801 samtidigt som Napoleonkrigen härjade i Europa. Irländarna var inte glada över detta. Tidigare hade Irland varit ett eget kungarike under den brittiska monarken med ett eget parlament. Den protestantiska minoriteten innehade som godsägare, oftast bosatta i England, makten över det irländska samhället. Hos den katolska majoriteten växte ett missnöje över denna orättvisa.
Irland blev ett svårt problem för Storbritannien som genom ett antal reformer försökte minska missnöjet bland irländarna samt bland representanterna i det avvecklade nationella parlamentet. Ett reformförsök som genomfördes 1914 var home-rule som skulle ge irländarna ett eget parlament. Men det hjälpte föga. Missnöjet var för utbrett och irländare som emigrerat till Amerika hade under en längre period bildat hemliga brödraskap för att underblåsa protester mot Storbritannien. Därmed blev Irland självständigt 1921 (erkändes av Storbritannien 1922), några år efter första världskrigets slut.
Ett område i norra Irland förblev dock Storbritannien troget, dvs. Nordirland. Men de religiösa spänningarna och de sociala och nationella problemen fortsatte i området, med mycket blodsutgjutelse som följd. Den katolska terroristorganisationen IRA (Irish Republican Army) motsatte och motsätter sig att Nordirland tillhör Storbritannien. IRA bildades 1918-1919 för att med våld få Irland självständigt. IRA upphörde officiellt 1920, då Irland blev självständigt, men återuppstod på 1960-talet. Enligt gjorda beräkningar har organisationen dödat cirka 3 000 människor och skadat cirka 35 000.
I Nordirland är katolikerna i minoritet, ca en tredjedel av befolkningen. De har krävt att Nordirland ska tillhöra Irland och inte Storbritannien, medan protestanterna, som är i majoritet, vill fortsätta ingå i Storbritannien. Mot den bakgrunden såg protestanterna till att katolikerna hölls borta från olika maktpositioner. Men i takt med att befolkningen tröttnat på våldet har en mer samarbetsvillig linje utvecklats mellan de två parterna.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert