Hur ska ett demokratiskt samhälle bemöta rörelser som vill avskaffa demokratin?
Allan, Göteborg (16 juli 2005)
faca_57[snabel-a]hotmail.com
Hur demokratin ska försvara sig mot icke-demokrater är en klassisk
fråga som oftast får två olika svar. Det ena svaret är att intoleranta
och icke-demokratiska rörelser och åsiktsbildningar ska förbjudas
eftersom dessa människor inte accepterar de demokratiska spelreglerna.
Problemet med detta resonemang är ju givetvis att man gör undantag för
vissa grupper, alla människor och åsikter är inte lika inför lagen. I
detta problem ingår också avgränsningsproblemet. Var ska gränsen gå?
Ett aktuellt exempel är dagens lagstiftning som förbjuder hets mot
folkgrupper och homosexuella men som tillåter hets mot kön och andra
grupperingar. Försöket att lagstifta bort vissa åsikter leder
oundvikligen till godtycklighet. I ett tolerant samhälle måste man även
vara tolerant mot de intoleranta annars undergrävs de demokratiska
principerna.
Den andra vägen är att tillåta icke-demokrater att öppet tycka vad de
vill. Problemet här kan vara om den ekonomiska och sociala situationen
i samhället är prekär. Då kan vissa demagoger utnyttja situationen för
att upphäva demokratin. Hitler är ett sådant exempel som lyckades få
med cirka 40 % av befolkningen på sin antisemitiska linje. Problemet är
också majoritetens förtryck av minoriteten. Minoritetsgrupper i
samhället har ju svårt att försvara sig mot majoritetsgrupper eftersom
majoritetsgruppen lättare vinner val än minoritetsgrupper.
En lösning på detta är styre under lag eller konstitutionsstyre. Ett
exempel på ett sådant styre är USA där konstitutionen har en väldigt
stor betydelse för den amerikanska politiken. Med hjälp av principen
checks-and-balances är det svårt att genomföra drastiska förändringar i
samhället såsom att säga upp vissa gruppers rättigheter.
Maktfördelningen mellan presidenten som verkställer beslut, kongressen
som beslutar och högsta domstolen som övervakar att besluten inte
strider mot konstitutionen gör att risken med att tolerera de
intoleranta minskar. Då USA har en rättighetskatalog i konstitutionen
som reglerar medborgarens rättigheter gentemot staten och då ingen av
de tre institutionerna; presidenten, kongressen och högsta domstolen,
kan överta hela makten i samhället finns det en effektiv spärr mot
intoleranta majoritetsgrupperingar. På så sätt kan man ha en väldigt
liberal demokratisyn utan att riskera att demokratin undergräver sig
själv.
Det bör också betonas att det kan finnas fördelar med att tillåta de
intoleranta att uttala sina åsikter på så sätt att de som är demokrater
kan kritisera de intoleranta. Om demokrater försöker trycka ned vissa
åsiktsbildningar uppstår martyrskap och de som mottar de intolerantas
budskap får då heller inga motargument från demokraterna eftersom
demokraterna låtsas som att de intoleranta inte existerar. Att förbjuda
åsikter är som att lägga locket på en kokande kastrull.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert