Hur är läget i Kambodja nu?
Sara Eriksson (12 april 1999)
ersa55[snabel-a]hotmail.com
Kambodja är ett av de länder som drabbats allra svårast av kommunismen. Ja, sett i relation till befolkningen är det nog Kambodja som råkat allra värst ut. Under de röda khmerernas (Pol Pot) skräckregemente på 1970-talet dödades två miljoner av landets sju miljoner invånare. I slutet av 1970-talet invaderade Vietnam Kambodja och tillsatte en ny regim. Även om den inte var så fasansfull som de röda khmererna var det en kommunistregering av klassiskt snitt med Heng Samrin som ledare. Landet kännetecknades av politiskt förtryck och centraliserad ekonomi. De vietnamesiska trupperna stannade kvar till 1989. Men kommunistregeringen, då under Hun Sen, satt kvar vid makten även efter vietnamesernas uttåg.
Under 1993 hölls val i FNs regi. Segrare var prins Norodom Ranariddhs parti FUNCINPEC. Men hans svaga militära position tvingade fram en koalition med kommunisterna under Hun Sen. Både Rannaridh och Hun Sen blev premiärministrar. Rannaridh förste premiärminister och Hun Sen andre premiärminister. Under 1996 gick de röda khmerernas andre man Ieng Sary över till regeringssidan tillsammans med största delen av de gerillastyrkor som bekämpat regeringen sedan 1979. Ieng Sary, en av mördarna under de röda khmerernas skräckvälde, benådades av kung Sihanouk och fick plats i regeringen. Under 1997 tog kommunisterna till våld och lyckades driva Rannaridh på flykt ur landet. Regeringen leddes därefter åter av Hun Sen, som dock inte erkändes i omvärlden.
Under 1998 genomfördes nya val i FN-regi. Premiärministern Hun Sen styrde opinionsbildningen inför valet och oppositionen förklarade att den skulle bojkotta valet, men ställde sedan upp. Sedan valet genomförts och gjort Hun Sens parti till det största partiet protesterade oppositionen mangrant mot valfusk. Efter valet bildades en ny regering med Hun Sen som premiärminister och med FUNCINPEC som mindre partner.
Den riktiga oppositionen under Sam Rainsy (med partinamnet Sam Rainsys parti) står utanför regeringen. Sam Rainsy har själv tvingats fly från landet.
Sammanfattningsvis kan sägas att det finns något bättre yttrandefrihet i Kambodja än i de värsta diktaturstaterna, men att regeringen har alltför stor makt och inte tillåter oppositionen att agera fritt och dessutom är valen manipulerade. Regeringen uttalar sig för ett återinförande av marknadsekonomin, men i praktiken görs inget för att genomföra detta.
I bakgrunden har hela tiden funnits de Röda khmererna. Bödlarna som dödade två av Kambodjas sju miljoner invånare i mitten av 1970-talet. Under 1998 avled den värste bödeln, Pol Pot (en gång svenska talmannen Birgitta Dahls favorit) i djungeln och under början av 1999 utplånades de sista resterna av de röda khmererna. Dock har fortfarande Ieng Sary ett betydande politiskt inflytande och regimen bryr sig inte om att ställa de övriga ledarna för röda khmererna inför rätta. Det märktes när två av massmördarna Khieu Samphan och Nuon Chea hoppade av de Röda khmererna i januari. Istället för att ställas inför rätta för sina brott mot de mänskliga rättigheterna kunde de åka på badsemester vid Kambodjas sydkust.