Vilka var de egenliga orsakerna bakom Hippierörelsen? Var det bara Vietnamkriget och den amerikanska “Framgångsfilosofin”? Fanns det fler politiska beslut som upprörde?
Gustav Engvall, Kållered (30 maj 2002)
gurrax[snabel-a]hotmail.com
Den amerikanska hippierörelsen hade sin höjdpunkt åren omkring 1970. Den kan sägas vara ett uttryck för pluralismen i det amerikanska samhället. Alla amerikaner var inte beredda att köpa idén om “den amerikanska drömmen”, om människan som från i stort sett ingenting skapar materiellt välstånd och överflöd. Alla var inte heller beredda att köpa idén om “motherhood and apple pie”, de värden som styrt stora delar av Mellanvästern.
I de traditionella amerikanska värderingarna har ingått ett stort mått av respekt för “Old Glory” (flaggan), presidenten och de demokratiska institutionerna.
Vad som hände under slutet av 1960-talet var att det formulerades ett alternativ till huvudlinjen i den amerikanska kulturen. Den var extremt individualistisk i så måtto att den tog avstånd från grunderna för det som var den amerikanska kulturen. Det gjordes formellt i någon kollektivistisk form, men var i praktiken mycket individualistisk och antipolitisk. Medlemmarna i hippie-rörelsen ägnade sig uteslutande åt att utveckla sig själva, inte åt att utveckla ekonomin, samhället eller kulturen. Ett sätt att göra detta var att också politiskt ta avstånd från majoritetens uppfattning – och just då var majoritetens viktigaste fråga att stödja det sydvietnamesiska folket i kampen mot kommunism och för demokrati. Alltså stod hippierörelsen för motsatt linje, de var motståndare till det som det officiella USA stod för. Men de var motståndare för motståndets, inte för sakfrågans skull. Hippierörelsen i praktiken var knappast en politisk rörelse. Den byggde på ett “avvikande beteende”, fritt drogbruk och fri kärlek. Allt detta ledde till många personliga tragedier och till att många av dem som var engagerade i hippierörelsen dog en tidig död.