Jag skulle vilja ha information om Finlands 11 presidenter. Alltså K. J. Ståhlberg, L. K. Relander, P. E. Svinhufvud, K. Kallio, R. H. Ryti, C. G. E. Mannerheim, J. K. Paasikivi, U. K. Kekkonen, M. H. Koivisto, M. O. K. Ahtisaari och T. K. Halonen.
Niklas, Jakobstad (18 januari 2005)
niko13184[snabel-a]hotmail.com
Kaarlo Juho Ståhlberg (1865-1952) var jurist och politiker samt professor i förvaltningsrätt i Helsingfors 1908-1918. Han var president 1919-1925. Han avstod från omval till presidentämbetet efter sex framgångsrika år för att vara ett gott exempel för eftervärlden. Han ställde trots det upp i presidentvalen 1931 och 1937.
Lauri Kristian Relander (1883-1942) var politiker från agrarförbundet (nuvarande Centerpartiet) och president 1925-1931. Relander var mån om att utjämna klyftorna i samhället. Han har fått rykte om att ha varit en svag ledare som reste mycket. Relander insåg att han inte skulle bli återvald 1931 så han påstås ha saboterat för Kyösti Kallios kandidatur så att Pehr Evind Svinhufvud, som hade varit hans premiärminister, blev vald som hans efterträdare.
Pehr Evind Svinhufvud (1861-1944) var jurist och en konservativ politiker. Han var förvisad till Sibirien 1914 under tsarrysslands välde. Han var starkt antisocialist och tyskvänlig. Hans presidentperiod var 1931-1937. Svinhufvud föreslog för lantdagen (dåvarande Finlands riksdag) att Finland skulle frigöra sig från Ryssland och bli självständig republik. Förslaget godkändes 1917.
Kyösti Kallio (1873-1940) var politiker från agrarförbundet (nuvarande Centerpartiet) och president 1937-1940. Kallios presidentperiod kännetecknades av breda koalitioner på grund av oroligheterna i omvärlden samt vinterkriget där Finland förlorade Karelen till Sovjetunionen. Kallio fick ett slaganfall 1940 och efterträddes av Risto Ryti.
Risto Ryti (1889-1956) var finansman och politiker samt president 1940-1944. Dömdes som krigsansvarig 1946 till tio års tukthus för Sovjetunionens attacker mot Finland, men benådades 1949. Självklart var han oskyldig till anklagelserna, men Finlands situation var sådan att man tvingades döma nationens ledare, trots att han var oskyldig.
Gustaf Mannerheim (1867-1951) var general, friherre och finländsk marskalk samt politiker. Han fick rysk militärutbildning och var ledare för de vita under inbördeskriget 1918. Överbefälhavare 1939-1940, 1941-1944, president 1944-1946. Mannerheim betraktades som den enda som kunde leda landet till fred 1944. Han arbetade för att förbättra förbindelserna med både Sovjet och västmakterna. Han var också skeptisk mot de protyska krafterna i landet som ville knyta Finland närmare Tyskland. 1919 grundlade Mannerheim den regeringsform som gäller ännu idag i Finland.
Juho Paasikivi (1870-1956) var en konservativ politiker som var statsminister 1944-1946 och president 1946-1956. Under andra världskriget såg han det till en början som en fördel att Tyskland ockuperade Sovjetunionen, men ju sämre krigslycka tyskarna hade desto mer förstod Paasikivi att Finland behövde goda relationer med Sovjetunionen. Han företrädde därför en utrikespolitik som syftade till det.
Urho Kekkonen (1900-1986) var jurist och politiker i agrarförbundet, statsminister 1950-1953, 1954-1956 och president 1956-1981. Han var till en början protysk och pronazist men efter att ha bevittnat Hitlers maktövertagande 1932 tog han avstånd från nazismen. Han umgicks på ett alltför förtroligt sätt med Sovjetunionens ledare.
Mauno Henrik Koivisto (f. 1923) var socialdemokratisk politiker, finansminister 1966-1967, 1972, statsminister 1968-1970, 1979-1982, riksbankschef 1968-1982 och president 1982-1994.
Martti Ahtisaari (f. 1937) var socialdemokratisk politiker och diplomat, statssekreterare vid utrikesministeriet sedan 1991, Finlands president 1994-2000.
Tarja Kaarina Halonen (f. 1943) är jurist och socialdemokratisk politiker och president sedan 2000. (Hon omvaldes 2006.)
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert