Jag skulle vilja veta mer om eutanasi (dödshjälp), moraliska aspekter, vad säger lagen, historiska fakta etc
Dorota, Malmö (28 januari 2001)
dorott[snabel-a]yahoo.com
Lagen är entydig. Dödshjälp är lika med mord och därmed straffbar.
Det finns också ett rättsfall där en person som hjälpt en svårt handikappad att begå självmord dömdes till fängelse. Det var författarinnan Berit Hedeby som 1977 hjälpte den svårt handikappade Sven-Erik Handberg att begå självmord. Handberg hade varit journalist och var totalförlamad av MS (multipel skleros). När han bara kunde röra ett par fingrar och inte skriva mer ansåg han att livet var utan mening. Eftersom han inte kunde ta sitt eget liv bad han Hedeby om hjälp honom att ta en dödlig dos medicin. Berit Hedeby dömdes till ett års fängelse av Högsta Domstolen. Handberg hade själv skrivit artiklar som var positiva till dödshjälp.
Aktiv dödshjälp är alltså förbjuden och straffbar i Sverige. Lagen ser mildare på passiv dödshjälp, dvs att läkare avbryter en livsuppehållande behandling för någon som är ohjälpligt dödssjuk. Sådana åtgärder vidtas normalt i samförstånd med anhöriga (de är normalt bara aktuella när det inte går att kommunicera med den sjuka personen). Dock finns det flera aktuella fall när åtgärderna knappast skett i enlighet med de etiska krav som man kan ställa på läkarkåren. Du kan dels läsa en artikel på Veckans Contra, dels Svenska Dagbladet den 31 januari 2001.
Den passiva dödshjälpen – i hopplösa fall – förefaller vara allmänt accepterad när den sker i nära samförstånd med de anhöriga och efter noggrann prövning av minst två läkare. Aktiv dödshjälp accepteras däremot inte i Sverige – kyrkan är till exempel bestämd motståndare. I vissa länder – framförallt Nederländerna – har man en annan syn på saken. Det har också den amerikanske läkaren Jack Kevorkian ”Dr Death” som hjälpt ett flertal personer att begå självmord. Lagen i delstaten Michigan förbjöd inte detta, men efter en lagändring 1993 har Kevorkian dömts för sin verksamhet (men överklaganden pågår fortfarande).
I förkristen tid påstås det i Sverige ha funnits en ”ättestupa”, dvs ett stup utför vilket gamla och orkeslösa kunde kastas när de inte längre kunde bidra till familjens försörjning. Det är osäkert om det verkligen funnits några ättestupor, men kristendomens genombrott innebar en i grunden ändrad syn på livet. Ättestupen blev en etisk omöjlighet.
De etiska övervägandena som kan göras om dödshjälp kan utgå från tre grundläggande värdesystem:
- Den kristna etiken med synen på livet som en gåva från Gud, en gåva som människan varken kan ge eller ta
- Den likaledes kristna tanken att minska människans lidande, en tanke som i detta fall alltså kan kollidera med den första
- Den hippokratiska eden, läkarkårens löfte, hämtat från antikens Grekland, att arbeta för patientens tillfrisknande efter bästa förmåga och efter beprövad vetenskap