Jag skulle veta vad EU:s beslutande organ är och vad dom gör.
Emelie, Klippan (27 december 2006)
Emelie_13_5[snabel-a]hotmail.com
Europeiska Unionen, EU, har fem gemensamma institutioner; 1. Europaparlamentet, 2. Ministerrådet, 3. Europeiska kommissionen, 4. EG-domstolen och 5. Revisionsrätten. De fem institutionerna balanserar varandra till viss del även då det inte är lika utpräglat som i USA där maktbalans råder mellan den verkställande makten (presidenten), den lagstiftande makten (kongressen) och den dömande makten (Högsta domstolen).
EU:s fem institutioner är koncentrerade till Bryssel, Luxemburg och Strasbourg, men det finns även andra gemensamma organ, såsom Europeiska rådet, Regionkommittén samt Ekonomiska och sociala kommittén, som är utspridda inom hela EU.
Europaparlamentet är en folkvald församling med 732 ledamöter som väljs vart femte år med varje medlemsstat som valkrets. Parlamentet består också av landsöverskridande partigrupper varav EPP-ED (den konservativa och kristdemokratiska gruppen), PSE (den socialdemokratiska gruppen) och ALDE (den liberala gruppen) är de främsta. Europaparlamentet har en begränsad rätt att fatta beslut om lagar mm. Den rätten delar Europaparlamentet med ministerrådet och i vissa frågor har parlamentet enbart yttranderätt där yttrandena inte är bindande för ministerrådet. Men samtidigt har parlamentet tillsammans med ministerrådet rätt att förkasta eller godkänna EU:s budget och dessutom måste både EU-kommissionen och dess ordförande godkännas av parlamentet för att få påbörja sitt arbete. Europaparlamentets säte är i Strasbourg när hela parlamentet sammanträder, medan sätet är i Bryssel när ledamöterna arbetar i utskotten. Denna ordning som innebär minst två flyttar varje månad kostar 200 miljoner euro per år.
Ministerrådet fattar de viktigaste besluten, men oftast måste rådet komma överens med Europaparlamentet för att ett förslag ska bli EU-lag. Rådet består av ministrar från alla medlemsländer. Vilka ministrarna är beror på vilken politisk fråga som behandlas. I vissa frågor tas besluten enhälligt och i andra fall med kvalificerad majoritet (tre-fjärdedels-majoritet).
Formellt ska EU-kommissionen verkställa beslut tagna av Europaparlamentet och ministerrådet, granska att medlemsländerna följer fattade beslut och har rätt att lägga fram förslag till beslut. Men EU-kommissionen har också en stor makt att fatta politiska beslut via direktiv och förordningar inom de områden där ministerrådet har delegerat beslutsområden och där EU-kommissionen ska verkställa fattade beslut. När politikerna är ointresserade av EU-frågor eller när det råder stora konflikter mellan olika länder om vart EU ska utvecklas åt för håll får EU-kommissionen och EU-byråkraterna mer makt. Detta har varit tydligt efter att Frankrike och Nederländerna har röstat nej till EUs förslag till EU-konstitution. Även oenigheten om hur islamismen ska bekämpas samt vilka länder som ska få ingå i EU-utvidgningen har haft betydelse för politikernas inflytande. Antalet direktiv och förordningar från EU-kommissionen har nämligen ökat över tiden i takt med oenigheten bland politikerna. EU-kommissionen som har ett femårsmandat består av kommissionärer från varje medlemsland. Dessa kommissionärer ska vara oberoende och inte ta emot några instruktioner från sina medlemsländer.
EG-domstolen ska tolka EUs lagstiftning och döma i tvister mellan EUs institutioner och medlemsländerna. Varje land utser en domare och de sitter på ett sexårsmandat. Sedan Sveriges EU-inträde har EG-domstolen tvingat Sverige att förbättra rättssäkerheten för sina medborgare.
Revisionsrättens uppgift är att granska och kontrollera hur EUs institutioner och medlemsländer använder EU:s budget. Varje medlemsland väljer ut en ledamot och de sitter på ett sexårsmandat.
Som du märker råder det inte några tydliga relationer mellan de olika institutionerna och beslutsgången är mycket komplex. Anledningen till detta ligger troligen i att det inom EU finns många viljor och att resultatet därför blir halvdana kompromisser som är svåröverskådliga. EU-konstitutionen var ett försök att någorlunda rensa upp lite i snårskogen, men även förslaget till konstitution var fylld av komplexa förhållanden till skillnad från USAs mer raka maktbalansprincip.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert