Vad kommer EMU att betyda för Sveriges ekonomi?
Daniel Wiklund, Robertsfors (9 februari 2000)
Daniel.Wiklund[snabel-a]robertsfors.se

Om vi förutsätter att Sverige blir medlem i EMU kommer det att innebära att vi får samma valuta som de 11 länder som idag är med i EMU. Det kommer också att innebära att räntenivåerna kommer att utjämnas. Vi får samma räntor som i euroländerna (just nu är skillnaden nästan obefintlig, men Sverige har tidigare haft något högre räntor än i Euro-området). Införandet av en gemensam valuta har en avgörande fördel: transaktionskostnaderna för internationell handel minskar drastiskt. Tiotusentals (hundratusentals?) välavlönade valutahandlare får leta efter en vettigare sysselsättning. Att avskaffa hela denna extremt välavlönade yrkeskår innebär naturligtvis en betydande välfärdsvinst för samhället. För den vanlige svensken skulle det märkas praktiskt genom att han/hon inte behövde växla några pengar för semesterresan till Kanarieöarna (som redan har infört euron, även om det ytterligare ett år står “pesetas” på “euro-sedlarna”). Det skulle bli enklare att jämföra priser i andra länder och importen av till exempel begagnade tyska bilar skulle underlättas högst avsevärt.

Men det finns också nackdelar. 1999 års Nobelpris i ekonomi utdelades för teorin om optimala valutaområden. EMU-området är inget optimalt valutaområde. Genom att ha tillgång till ett antal ekonomisk-politiska handlingsmöjligheter kan man anpassa ett land till de förändringar som sker i omvärlden och minska de skadeverkningar som uppstår på grund av “externa chocker”. Om till exempel papperspriserna på världsmarknaden skulle falla drastiskt skulle Sverige råka illa ut. I ett EMU-Sverige skulle ett stort antal pappers- och massafabriker kanske behöva stängas för gott. I ett Sverige med kronor som valuta skulle kronan automatiskt anpassas nedåt i värde om papperspriserna föll. Därmed skulle en långsiktigt livskraftig industri inte försvinna på grund av en tillfällig prischock. Teorin om optimala valutaområden säger att länder med samma struktur på sin ekonomi tjänar på att ha en gemensam valuta. Sverige och Finland skulle till exempel utgöra ett optimalt valutaområde, eftersom våra länders ekonomi är så starkt beroende av de internationella priserna på skogsindustrins produkter. EMU är däremot inget optimalt valutaområde, eftersom skogsländerna i norr (Sverige och Finland) har föga gemensamt med vin- och olivländerna i söder (Spanien, Italien och Grekland).