Contras ansvarige utgivare har, bland annat i TV-debatter, uttalat sitt stöd för dödsstraffet. Men borde inte Contra rimligtvis inta en motsatt hållning? Redan det att staten ska ha rätt att ta livet av enskilda individer borde leda till avståndstagande. Contra brukar vanligtvis inte ha några höga tankar om rättsväsendets ofelbarhet. I en rad artiklar har Contra berättat om personer som behandlats illa av myndigheter och rättsväsende. Man kan inte bortse ifrån risken att människor döms till döden på felaktiga grunder. Möjligheten att posthumt få upprättelse är en klen tröst för den som drabbats av ett felaktigt domslut.
Anders Fjällström, Stockholm (3 mars 1998)
E-post: adman.ab[snabel-a]oden.se
Detta mejl är riktat till ansvarige utgivaren personligen så han får personligen svara:
Undertecknads företrädare som Contras ansvarige utgivare menar, att Contra borde ta avstånd från dödsstraffet. Som Fjällström säkert redan är medveten om, och som framgår av våra temaartiklar om dödsstraffet i nr 3 1995, tar tidskriften Contra emellertid inte ställning i själva sakfrågan. Det hindrar inte Contras medarbetare att ta ställning för eller emot. Själv är jag för dödsstraff.
Främsta skälet för dödsstraff är rättvisa. Ett straff måste stå i samklang med brottets karaktär extremt grova brott av typ mord, grova sexualförbrytelser, landsförräderi och så vidare är av den arten, att endast dödsstraff enligt min uppfattning motsvarar brottet i fråga. Ett annat skäl är prevention – dödsstraffet garanterar att de bestialiska brottslingar som drabbas av det inte blir i stånd att fortsätta med sitt grymma hantverk. Därmed räddas oskyldiga människors liv. Ytterligare ett skäl är dödsstraffets avskräckande effekt – i Texas, där en tredjedel av alla avrättningar i USA sker, har brottsligheten under senare år stadigt gått neråt (även om den alltjämt är hög). Ytterligare ett tungt vägande skäl är omtanken om människors liv och värdighet. Ett samhälle som vägrar att låta mördarna möta samma öde som deras offer visar, att det aktar ogärningsmännens (och -kvinnornas) liv högre än offrens. Ett sådant samhälle kan enligt min uppfattning knappast kallas civiliserat.
Fjällström anser inte att staten skall ha rätt att ta livet av enskilda individer. Det vore intressant att veta, om han har samma betänkligheter då det gäller statens rätt att spärra in folk, ibland för livet. Det är riktigt att Contra inte har några högre tankar om vare sig staten eller rättsväsendets ofelbarhet, men trots allt har staten skyldighet att värna om sina laglydiga medborgares liv och lem och att allmänt sett trygga lag och ordning. Det syftet har varken Sverige eller andra västerländska samhällen uppfyllt med den flumjustis som rått under flera decennier.
Visst finns risken att oskyldiga döms till döden, men undersökningar från USA har visat att den risken är försvinnande liten. En annan skönhetsfläck i sammanhanget är den betydande tidsperiod som stundom föregår dödsstraffets exekverande. Den tiden borde avsevärt nedbringas.
Slutligen vill jag å det bestämdaste tillbakavisa myten, att ”dödsstraff är mord i statens regi”. (I USA är det dessutom delstaterna som har att besluta i frågan). I de fall dödsstraff är frukten av en mogen politisk och juridisk process inom ramen för ett civiliserat samhälle är så på intet sätt fallet. Däremot finns naturligtvis all anledning att ifrågasätta dödsstraffet i barbariska diktaturstater av typ Kommunistkina, Irak och Iran. Inte heller är det fråga om ”avrättning” när en mördare skjuter en person i huvudet, på Solvalla eller annorstädes. Då är det mord, ingenting annat. Avrättning är en verkställelse av en i laga ordning avkunnad dom.
Tommy Hansson, ansvarig utgivare för Contra [avgick som ansvarig utgivare 2008]
(i det omnämnda nummer 3 1995 av Contra finns även redaktionsmedlemmar som förespråkar motsatt uppfattning mot den som Tommy Hansson företräder)