Hur var det med motståndsrörelser i Danmark mot nazismen och förintelsen ? Vad gjorde de? Hur många var de ungefärligt? Hur gick det för dem ?
Rebecca, Kristianstad (18 augusti 2004)
biggest_blow[snabel-a]hotmail.com
När Hitler 1940 ansåg att Norge som var ett viktigt strategiskt område under andra världskriget inte kunde stå neutrala gentemot Storbritannien påskyndade han planläggningen av ”Weserübung” som var kodnamnet för aktionen mot Danmark och Norge. Den 2 april gav Hitler order om att anfalla Danmark och anfallet påbörjades 9 april. Varken Danmark eller Norge gjorde några större ansträngningar för att försvara sig, då de visste att de inte hade någon chans att hålla emot tyskarna särskilt länge. Den danska regeringen visade bara upp ett symboliskt motstånd och gick till slut med på Tysklands krav. Norges motstånd räckte några veckor.
Omedelbart efter den tyska ockupationen av Danmark ombildades regeringen till en samlingsregering. Avsikten var att få en så bred samsyn som möjligt om den samarbetspolitik som skulle föras med Tyskland. Tyskarna hade inget större intresse av att tillsätta en nazistregering som man gjorde i Norge, så länge tyskarna fick använda Danmarks territorium som militärt basområde och som råvaruleverantör.
Även om de flesta danskar i ansvarig ställning var beredda att acceptera samarbetspolitiken växte det efter hand fram en motståndsrörelse som ansåg att denna politik var ovärdig och farlig på lång sikt. Framväxten av en motståndsrörelse påverkades också av att det världspolitiska läget förändrades 1941-1943. Redan när Sovjetunionen och USA drogs in i kriget mot Tyskland började den tidigare synen på Tysklands slutliga seger att ifrågasättas.
Till en början inriktade motståndsrörelsen sig på att motverka den officiella och likriktade nyhetsförmedlingen och propagandan genom att sprida information via illegala tidningar. Det dröjde länge innan motståndsrörelsen gick över till aktivt motstånd såsom sabotageverksamhet. Den konservative partiledaren Christmas Möller kom att spela en stor betydelse då han lyckades fly till Storbritannien och därifrån via radio mana på sina landsmän att aktivt bekämpa tyskarna. Efter hand kom sabotageverksamheten i gång, till en början i en liten skala.
Den socialdemokratiske ledaren ville fortsätta samarbetspolitiken och kritiserade motståndsrörelsen, vilket kom att leda till starka motsättningar mellan motståndsrörelsen och den danska regeringen. Tyskarna började irritera sig på sabotageverksamheten och stärkte sitt grepp över Danmark något.
Britterna stödde motståndsrörelsen genom att från flygplan kasta ned vapen och material i fallskärm. Motståndsrörelsen fick en allt starkare organisering och i takt med att krigslyckan vände för tyskarna ökade frekvensen av tyskfientliga demonstrationer och strejker. Av den anledningen kunde inte tyskarna längre följa den mjuka politiken utan genomförde en kupp den 29 augusti 1943 för att överta makten helt och hållet. Den danska armén och flottan upplöstes. Riksdagen och regeringen likaså. Samarbetspolitiken hade då helt brutit samman och motståndsrörelsen hade vunnit sitt första mål. Danmark var då inte längre en motvillig allierad med Tyskland utan en undertryckt nation i likhet med Norge.
Konsekvenserna av detta blev en brutalare politik från Tysklands sida där kända anti-nazister arresterades och fördes till koncentrationsläger. Även en aktion mot danska judar påbörjades. Men som tur var lyckades många av dessa fly över till Sverige. Motståndsrörelsen ansåg då att de också måste bli mer brutalare och började likvidera angivare.
Befolkningen började vid denna tidpunkt öppet visa fientlighet mot ockupationsmakten. På sommaren 1944 strejkade praktiskt taget hela Köpenhamns befolkning som protest mot tyska övergrepp.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert