Hur står det till med Cypernkonflikten nu, i dagsläget? (det har väl varit något i tidningen nu på sistone)
a. Troligheten att det blir fred
b. Hur stort inflytande EU, FN eller någon annan har
Sanna (22 november 1999)
zasa[snabel-a]hotmail.com
Cypern är en långvarig konflikthärd, där en betydelsefull minoritet inte vill acceptera att helt underordna sig majoriteten. Majoriteten (grekcyprioterna) har alltsedan Cyperns frigörelse från Storbritannien 1960 (ja redan dessförinnan) önskat göra Cypern till en del av Grekland, medan minoriteten (turkcyprioterna) kraftfullt emotsatt sig detta. Strider mellan de olika grupperna ledde till en FN-insats 1964, då ön i praktiken delades i en grekisk del i söder och en turkisk del i norr. Greker i norr och turkar i söder drabbades av den nya ordningen och förlorade egendom, ägodelar och i många fall livet. Konflikten har ibland varit akut och ibland mindre akut. 1974 trappades konflikten upp och turkiska styrkor invaderade norra delen av Cypern och upprättade en republik, som inte erkänns av några andra länder än Turkiet (och Tjetjenien).
Den grekiska södra delen har länge styrts av vänsterkrafter, men för närvarande styr en högerkoalition under Glafkos Klerides. Turkiska Republiken Norra Cyperns president heter Rauf Denktash.
Den grekiska delen av Cypern har utvecklat allt närmare förbindelser med Ryssland. Cypern har blivit ett tillhåll för rika ryssar och huvudstaden Nicosias grekiska del har numer många ryska företag och banker. Ryssarna har också tecknat avtal om leveranser av robotar till Cypern, något som turkarna i norr kraftigt motsatt sig. Turkiet har hotat att sätta in sin överlägsna flotta för att stoppa leveranserna och leveranserna har hittills lagts på is.
Cypern (den grekiska delen) har ansökt om medlemskap i EU och landet har förts upp på listan över de länder som ska tas med i första omgången av förhandlingar om en utvidgning. Men för att sådana förhandlingar ska bli framgångsrika förutsätts att en lösning i konflikten på ön först kommer till stånd. En sådan lösning ser inte ut att ligga nära och förutsätter medverkan från Turkiet, som accepterades som förhandlingspartner med EU först i december 1999, trots att en medlemsansökan lämnades in redan 1967.