Jag skulle vilja veta så mycket som möjligt om civilt motstånd. Vad går det ut på och har det någon effekt på samhället?
Lena (13 oktober 1999)
happy1981[snabel-a]hotmail.com
“Civilt motstånd” är ursprungligen det motstånd som civilbefolkningen kan göra för att göra det besvärligt för en ockupationsmakt att uppnå sina mål. I Tjeckoslovakien 1968 tog till exempel befolkningen ner vägskyltar eller vred dem åt fel håll. De sovjetiska ockupationstrupperna körde vilse och de fick svårare att genomföra sin ockupation. Men det var fråga om marginella nålstick, när den militära övermakten var så total att militärt motstånd var lönlöst. Liknande åtgärder vidtogs mot den nationalsocialistiska ockupationen i olika länder. När tyskarna föreskrev att judar i Danmark skulle bära en gul stjärna på kläderna tog kungen själv på sig en stjärna och snart hade massor med icke-judiska danskar också en gul stjärna, varmed just denna åtgärd från ockupanternas sida blev misslyckad. Men precis som i Tjeckoslovakien var det ju inte på något sätt något som fick betydelse för att bli av med ockupanterna. I Tjeckoslovakien var det först efter decennier som ockupationsregimen föll. I Danmark var det amerikanska militära insatser som befriade landet.
Men civilmotståndet kan naturligtvis ha en moralhöjande effekt för den drabbade befolkningen och en moralsänkande effekt för ockupanternas soldater. I Tjeckoslovakien trodde ockupationssoldaterna att de hade befolkningens stöd, eftersom de inbillats att den politiska kursändringen i Tjeckoslovakien innan ockupationen var genomförd av en liten klick utan folkets stöd. De blev snart varse att förändringarna hade en djup folklig förankring.
Civilmotstånd har ibland framställts som ett gångbart alternativ till militärt motstånd. Men det har aldrig fungerat som sådant i praktiken. Endast handfasta militära åtgärder har skapat framgång, men civilmotståndet har kunnat komplettera det militära motståndet.
Ibland används så kallat civilmotstånd även under fredliga och demokratiska förhållanden. Men det är ett misbruk av ordet. Det är då fråga om personer som vill ta lagen i egna händer, när majoritetens beslut går dem emot. Det kan vara fråga om protester mot i demokratisk ordning fattade beslut om till exempel byggande av vägar, kraftverk eller liknande. Det kan också vara rena sabotageåtgärder mot privat egendom (till exempel veganers attacker mot korvkiosker), förföljelse av etniska minoriteter (nationalsocialisters attacker mot invandrare eller judar) eller sabotage riktat mot militära installationer. Det är naturligtvis i de fallen inte fråga om något civilt motstånd i egentlig mening, utan om brottslingar som vägrar att acceptera det demokratiska samhällssystemets spelregler. Då har samhället all rätt att reagera med stränga straff mot brottslingarna, samtidigt som det är viktigt att de som med demokratiska medel vill arbeta för de mål som i civilmotståndets form är ren och skär brottslighet, ska ha alla möjligheter att agera för sin sak.