Jag undrar hur det kommer sig att när man talar om folkmorden under andra världskriget så nämner inte USA eller Storbritannien slakten på över 100 000 kroater vid staden Bleiburg i Österike. När dom försökte ta sig till Tyskland, och varför böcker som rör temat är förbjudna i Storbritannien och USA?
vito belamaric, Göteborg (14 juni 2004)
vitobelamaric[snabel-a]hotmail.com
Under andra världskriget var de allierade tvungna att offra människor för att undvika en större katastrof. Tyskland och Italien gav tyvärr inte upp frivilligt utan strid. De allierade gjorde sig skyldiga till vissa överdrifter, särskilt Sovjetunionen som gav igen med ränta för den massaker och terror som Tyskland ådagalade den sovjetiska befolkningen. Det är lätt att vara efterklok och säga att USA, Storbritannien och de andra borde ha gjort på något annat sätt. Det kan också vara svårt för USA och Storbritannien att erkänna sina misstag, precis som det är för alla människor att erkänna sina egna misstag. Men de misstag USA gjorde går inte att ens mäta med det lidande som Tyskland, Italien och Japan åsamkat människor.
Den 1 oktober 1943 anföll de allierade Österrike genom att bomba Wien. Kroatien stödde och fick stöd av Hitler-Tyskland. 2 maj 1945 lyckades brittiska trupper efter ett vapenstillestånd i Italien avancera gränsen till Österrike. Dagen efter gick amerikanska trupper in i Österrike. 15 maj utropades ett självständigt Österrike, som det var före Anschluss.
Enligt Arvid Fredborg som skrivit boken ”Serber & kroater i historien” är slakten på 100 000 kroater en myt, som Tito och hans kommunistparti spred för att få ut så mycket skadestånd från Tyskland och Italien som möjligt. Titos Jugoslavien kunde även få en viss goodwill om man spred dessa uppgifter. Det är, enligt Arvid Fredborg, inte särskilt troligt att fler än 50 000 kroater dog vid Bleiburg och dess närhet. Men även denna siffra är hög. Att det ändå var många kroater som dog vid Bleiburg var dock en följd av den brutalitet som uppgörelserna under krigets slutskede kännetecknades av.
I Slavenka Drakulic bok ”Inte en fluga förnär – krigsförbrytare inför rätta” får man veta att det var Tito och hans partisaner (antifascistisk motståndsrörelse som bekämpade den kroatiska staten 1943-1945) som till största delen bar ansvaret för att tiotusentals kroatiska soldater dog. Titos obarmhärtiga framfart genomfördes trots att de kroatiska soldaterna var beredda att kapitulera inför de allierade.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert