Jag undrar bara lite i allmänhet om Bertil Ohlin.
Maria (28 november 1999)
madadidas@hotmail.com
Bertil Ohlin föddes i Klippan i Skåne 1899 och avled 1979. Han tillhörde en välbärgad familj med sju barn.
Han var lika berömd som politiker som vetenskapsman och fick bland annat Nobelpriset i ekonomi.
Bertil Ohlin var mycket framgångsrik redan i unga år. Han tog studenten på latinlinjen bara 16 år gammal och började sedan studera matematik, statistik och ekonomi vid Lunds unviersitet. Han blev fil.kand vid 18 och fortsatte sedan sina studier vid Handelshögskolan i Stockholm och det som då hette Stockholms Högskola och nu Stockholms Universitet. Samt senare i Grenoble, Cambridge och vid Harvard i USA. 1924 lade han fram sin doktorsavhandling. Redan året därpå blev han – innan han ännu fyllt 26 år – professor i nationalekonomi vid Universitetet i Köpenhamn. Valet att studera ekonomi berodde enligt honom själv på att han redan som femåring intresserat sig för att beräkna kostnaden för de kakor som hans mamma bakade.
Hans mest berömda vetenskapliga arbete, det som ledde till Nobelpriset utkom redan 1933 med titeln Interregional and International Trade. Det var just inom utrikeshandelsteorin som Bertil Ohlin blev ett stort namn inom den internationella nationalekonomin. I boken beskrevs det så kallade Heckscher-Ohlin-teoremet, vilket förklarar hur handelsmönster uppstår, hur den internationella resursfördelningen påverkar handelsflödena och hur handelsflödena påverkar fördelningen av resurser. Eli Heckscher var liksom Bertil Ohlin professor i nationalekonomi, han var pappa till sedermera ordföranden i Högerpartiet /moderaterna/ Gunnar Heckscher och farfar till nuvarande rikspolischefen Sten Heckscher.
Ett litet citat ur en skrift av Bertil Ohlin om utrikeshandelsteori, ett citat som är mer lättillgängligt än den annars svårtillgängliga vetenskapliga texten: ”Ett land som Sverige behöver olika slag av automobiler liksom av traktorer, tryckpressar, flygmaskiner m.m. Om alla dessa typer skulle tillverkas i Sverige finge produktionen bedrivas i liten skala. Det finnes artiklar varav kanske icke ens en per år säljes i vårt jämförelsevis lilla land, t. ex. stora orglar som den i Stadshuset i Stockholm uppsatta.”
Även om det var utrikeshandelsteorin som gav Bertil Ohlin Nobelpriset, så var det i stor utsträckning finanspolitik och finanspolitisk teori som kom att sysselsätta honom, både som ekonomisk vetenskapsman och politiker. När den ekonomiska krisen bröt ut i början av 1930-talet presenterade Ohlin sina tankar om ekonomisk expansion genom statliga budgetunderskott. Det gjorde han på uppdrag av Nationernas Förbund. Han var här i tankemässigt sällskap med sin tidigare läromästare Knut Wicksell, men också med Gunnar Myrdal och Erik Lindahl. Under 1934 presenterade Bertil Ohlin sina slutsatser vid en föreläsningsserie i Dublin. Det var två år innan John Maynard Keynes gav ut sin berömda skrift ”The General Theory of Employment, Interest and Money”, som blev keynesianismens startpunkt. Ohlin låg alltså före den man som gav namn åt det grundkoncept för ekonomisk politik som kom att vara dominerande i världen under femtio år. De ekonomiska teorierna som utvecklades av Ohlin, Myrdal och Lindahl brukar kallas Stockholmsskolan.
Bertil Ohlin valdes till ordförande i det nybildade Folkpartiets Ungdomsförbund 1934. Då hade han redan varit professor i nationalekonomi i nästan tio år. Onekligen var det lite mer klass på de politiska ungdomsförbundens ordföranden under den tiden. Under 1938 blev Bertil Ohlin riksdagsledamot. Under 1944 efterträdde han Gustaf Andersson i Rasjön som ledare för Folkpartiet, en post som han behöll under hela 23 år, till 1967. I och med att han blev folkpartiledare inträdde han också i den samlingsregering som styrde Sverige under Andra världskriget, fram till 1945.
Bertil Ohlins intellektuella klarhet och dynamiska karaktär gjorde att Folkpartiet blev det ledande oppositionspartiet 1946, en ställning som man behöll under hela Ohlins ledarskap, med undantag för åren 1958-1960. Riksdagsvalet 1948 blev Folkpartiets och Bertil Ohlins stora genombrott.
När Ohlin 1936 för FPUs räkning skrev ”Fri eller dirigerad ekonomi” överförde han sina tankar från ekonomin till politiken för att förnya svensk liberalism. Han var stark motståndare till socialistisk centraldirigering, men med lika stor kraft efterlyste han statliga ingripanden för att motverka monopolbildningar och bekämpa arbetslöshet. Med emfas kom han att plädera för insatser mot fattigdom genom ökad produktion och sociala reformer. Han myntade begreppet ”det glömda Sverige” om de grupper som kommit i kläm. Det var där han lanserade begreppet socialliberalism (även om folkrörelseskildraren E.H. Thörnberg använt begreppet redan 1917), han argumenterade för ramhushållning och marknadsekonomi med sociala förtecken: ”Ingenting kunde vara oriktigare än föreställningen att om bara staten förehöll sig passiv, skulle ett samhälle av den extremt liberala typen finnas kvar. Det förhåller sig tvärtom så att åtskilliga former av statsingripande, t.ex. monopolkontroll, kunna göra samhället i viktiga hänseenden mera liberalt än om de privata organisationerna lämnas i full frihet.”
Hans politiska filosofi kan sammanfatta med:
1. Frihet och motstånd mot socialistiskt regleringstänkande och förstatligande.
2. Socialt ansvarstagande.
3. Goda villkor för företagande och därmed tillväxt.
Bertil Ohlin fick aldrig bli statsråd igen efter den korta tiden i samlingsregeringen. Men hans dotter Anne Wibble blev med tiden finansminister.