Jag undrar om det finns några positiva saker med barnarbete? inte bara ur arbetsgivarnas synvinkel utan barnens också.
Thereze Persson, Sundsvall (19 juli 2006)
therezepersson[snabel-a]hotmail.com
När man talar om barnarbete handlar det inte om barn som hjälper till hemma med tvätten eller hjälper till i familjeföretaget. Utan det handlar om barn i främst U-länder som tvingas arbeta under urusla förhållanden 10-17 timmar per dag. Detta är givetvis orimligt och ovärdigt. Barn ska kunna gå i skolan och få en trygg barndom. Detta står också i FN:s barnkonvention. Men till skillnad från negativa rättigheter som innebär frihet från tvång och våld mm. är dessa rättigheter positiva rättigheter som ställer krav på att någon betalar för att rättigheterna efterlevs.
I ett land där fattigdomen är omfattande och äganderätten ur funktion kommer dessa rättigheter aldrig kunna efterlevas. Det är först när dessa länder har genomfört ekonomiska reformer, stärkt äganderätten, infört ett fungerande rättsväsende och polisväsende, infört demokrati och individuella rättigheter som länderna kan lyfta sig upp ur fattigdomen via handel och teknologisk utveckling. Det är först då, när landet har höjt sin levnadsstandard, som dessa länder kan garantera att barn inte tvingas arbeta under urusla omständigheter.
Utöver alternativet att inte bry sig överhuvudtaget finns det två grundläggande strategier, från I-ländernas sida, att bemöta barnarbete; 1. Bojkotta länder och företag som anlitar barnarbetskraft och 2. Plädera för ökad handel eftersom det är grunden till ett samhälles välfärd.
Problemet med att bojkotta länder och företag som anlitar barn som arbetskraft är att alternativen för dessa barn är sämre eftersom familjerna är beroende av den inkomst som barnen kan inbringa. Om de inte kan arbeta på ett multinationellt företag som i regel betalar högre löner än inhemska företag måste de arbeta för en lägre lön och oftast med ännu sämre arbetsmiljö. Alternativt måste de prostituera sig eller bli kriminella. I värsta fall kommer de att svälta. Så även om man vill göra gott och bojkotta företag såsom H&M som anlitat barn som arbetskraft så kan resultatet bli sämre.
Under 1800-talet och i början av 1900-talet (och givetvis tidigare än så) hade även Sverige barnarbete. Men idag har vi en lagstiftning från 1978 som förbjuder barnarbete innan avslutad skolgång. (Därmed inte sagt att barn inte får hjälpa till hemma, jobba i familjeföretag eller sommarjobba. Men det finns regler för hur detta får gå till.) En sådan lagstiftning skulle vara verkningslös eller katastrofal om den fanns under 1800-talet. Förvisso fanns det en minimigräns på 12 år från 1846 och en tidsgräns på sex timmar för barn från 1881. Nattarbete för barn var också förbjudet. Under 1700-talet pendlade minimigränsen för barnarbete inom skråväsendet mellan 10 och 12 år. Men dessa lagar överträddes rätt så ofta enligt tillgänglig statistik.
Barnarbete kan nämligen enbart förbjudas i länder som har en viss nivå av välfärd. Faktum är också att barnarbetet har minskat mellan 2000 och 2004 tack vare den ökade frihandeln och produktionen i världen. Enligt Internationella Arbetsorganisationen (ILO) har barnarbetet sjunkit från 246 miljoner 2000 till 218 miljoner 2004. Och tittar man på de mest farliga jobben så har minskningen varit ännu större. Snabbast har utvecklingen gått i Vietnam, Kina, Brasilien och Mexiko som samtidigt har ökat sin export kraftigt.
Efter att Kina under 1980-talet (med början 1978, två år efter att Mao Tse-Tung dog) genomfört ekonomiska reformer har ekonomin vuxit mycket starkt under 1990-talet och från 2000 till 2006. Denna utveckling är grunden för minskat barnarbete i Kina. Tyvärr leder det politiska förtrycket till att den ökade välfärden inte slår igenom lika snabbt för de barn som drabbas som det skulle ha gjort om friheten även rådde på andra områden än inom ekonomin.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert