Vad kan det finnas för för- och nackdelar med att en kommunistisk diktatur som Kina dras in i världshandeln och accepteras av de demokratiska staterna som en jämbördig handelspartner, trots att man bryter mot de mänskliga rättigheterna?
Yvonne Astor, Borlänge (10 oktober 2002)
yvonne[snabel-a]astor.nu
Handel är alltid välståndsskapande och det välstånd som skapas tillfaller bägge parterna. När det gäller efterblivna kommunistiska ekonomier innebär en öppning för internationell handel att landet öppnas för marknadsekonomiska influenser. Sådana leder i förlängningen till att också de politiska begränsningarna luckras upp. Frihetens bacill sprider sig i diktaturens kropp, genom att man öppnar upp för internationell handel. Handeln i sig innebär att en rad personer kommer i direkt kontakt med köpare och säljare i andra länder, de får därmed direkt inblick i kapitalistiskt och demokratiskt tänkande. Ekonomisk tillväxt leder också erfarenhetsmässigt till att en auktoritär regim får svårt att behålla den totala kontrollen över landet. Invånarna kan, när de har säkrat livets nödtorft, få kapacitet över för att även kräva mänskliga rättigheter. I ett mycket fattigt land ägnas all energi åt att producera mat och livets absoluta nödtorft för de närmsta dagarna, i ett sådant land kan det politiska förtrycket vara djupt och svårövervinneligt. Chile är däremot ett typexempel på ett land där de ekonomiska framstegen under 1970-talets senare del och 1980-talet ledde till att den auktoritära regimen fick ge upp och demokrati infördes.
Än vacklar inte den kommunistiska diktaturen i Kina, den är nämligen inte bara auktoritär som diktaturen i Chile, utan totalitär. Den har kontroll över allt, inklusive de flesta företagens ekonomi. Men eftergifterna för marknadsekonomiskt tänkande kommer i längden innebära att totalitarismen eroderar, och därmed skapas förutsättningarna för diktaturens fall.
Mot de i grunden mycket positiva effekterna av att en diktatur öppnas upp mot omvärlden genom internationell handel står förhållandet att regimen i den interna propagandan kan framställa handeln i sig som ett erkännande av regimens internationella ställning, och det välstånd som förorsakas av ökad handel kan regimen tillskriva sina egna prestationer. Så är det naturligtvis inte. Men i ett land där regimen har total kontroll över massmedia kan det framställas på det sättet.
Valet av Peking som stad för OS 2008 kan uppfattas på samma sätt. Det innebär en typ av erkännande av regimens ställning som en internationellt respekterad aktör. Ett erkännande av att brotten mot de mänskliga rättigheterna trots allt inte spelar någon roll. Mot de negativa effekterna av valet av OS-stad står de influenser som landet får när mängder av internationella idrottsmän, journalister och åskådare kommer till landet.