Hur ska Adam Smith frälsa oss från våra ekonomiska problem som vi har idag?
Renethe Billingors, Nyköping (26 april 2005)
TN_RB[snabel-a]hotmail.com
Jag vet inte om Adam Smith kan frälsa oss, men vi kan lära oss mycket av hans läror, främst de som presenteras i hans huvudverk ”The wealth of nations”. Många marknadsorienterade och nyliberala ekonomer såsom Friedrich A. Hayek, Milton Friedman och Robert Nozick hade mycket att tacka Adam Smith för, som kan sägas vara nationalekonomins grundare. Även då delar av Smiths lära inte fullständigt höll streck har Adam Smiths teori om den osynliga handen fått en stor betydelse. Hayeks teori om den spontana ordningen och Robert Nozicks teori om omönstrad rättviseteori har influerats av nämnda teori.
Smith hade också en teori om absoluta fördelar som gick ut på att man tjänar på att handla med andra länder så länge man har absoluta fördelar till skillnad från tidigare teorier (merkantilisterna) som utgick från att utrikeshandel enbart var ett sätt att få in så mycket ädelmetaller som möjligt till det egna landet. Smiths teori har reviderats av David Ricardo, som istället talade om relativa (komparativa) fördelar som går ut på att alla länder oavsett absoluta fördelar tjänar på att handla med varandra.
En tredje teori från Adam Smith är specialiseringen eller arbetsuppdelningen. Om man delar upp arbetet i flera moment kan var och en specialisera sig på det moment som de är bäst på. Därmed kan man förbättra produktiviteten, dvs produktionen per arbetad timme, jämfört med om en arbetare själv ska genomgå alla momenten. Egoismen och den fria konkurrensen driver människor till att prestera det bästa och att satsa sina resurser där de gör bäst nytta. Vinstintresset och konkurrensen kan med andra ord vara det allmännas bästa tjänare. Adam Smith förespråkade därför en laissez-faire-politik, dvs en-låt-gå-politik, för att inte inskränka konkurrensen. Men trots detta förespråkade Adam Smith vissa gemensamma spelregler för att minska risken för att karteller, där kapitalister kommer överens om priserna, uppstår. Därmed skulle staten garantera en fortsatt konkurrens.
Den främsta lärdomen från Adam Smith är specialiseringen och den osynliga handen. Det är allmänt vedertaget att tullar och andra handelshinder förhindrar specialisering mellan länder och att den totala välfärden blir sämre än om fri konkurrens råder. Det finns dock fortfarande ett omfattande protektionistiskt tänkande inom vänsterrörelsen, vilket inte är så förvånande. Mer oroväckande är att även EU och USA gör sig skyldiga till protektionistiskt tänkande.
Som jag nämnt tidigare är det ändå allmänt vedertaget att frihandel är bättre än protektionism. Men det är inte allmänt vedertaget att samma resonemang gäller för skatter, som i princip fungerar på samma sätt. Skatter leder till att människor jobbar mer svart och ägnar mer tid åt att göra sådant som andra gör bättre. Istället för att anlita en städare vitt anlitar man en städare svart. Istället för att en rörmokare anlitar en snickare gör h*n arbetet själv eftersom skatten gör det för dyrt att anlita en yrkesutövare. Möjligtvis gör rörmokaren och snickaren ett bytesjobb utan att meddela skattemyndigheten om saken. På grund av dessa skattekilar kommer människor att ägna sig åt skatteplanering, skattefusk och mer eget arbete. Givetvis vore det bättre om snickaren bygger och rörmokaren installerar pannor och toaletter vitt.
Adam Smiths lära om den osynliga handen som samordnar marknaden så att resurserna fördelas till rätt områden via utbud och efterfrågan är aktuell ännu idag. Politiken är utbredd på många områden och ännu finns inga tecken på att staten är på väg att dra sig tillbaka. Skatter, regleringar, statliga bolag och andra inskränkningar av den fria marknaden försämrar samhällsekonomins funktion.
Om du är intresserad av vad som antagligen kommer att hända om inte staten drar sig tillbaka rekommenderar jag dig att läsa Johnny Munkhammars bok ”Sagan om välfärdens återkomst – Den stora statens fall” utgiven av Hjalmarson & Högberg. Ett tydligt exempel på en bok som går i Adam Smiths fotspår.
Med vänlig hälsning
Fredrik Runebert