Vad var det som hände i Ådalen 1931?
Johannes (28 januari 2001)
johannes_98[snabel-a]hotmail.com
Vid löneförhandlingar 1930 på Långnäs sulfatfabrik krävde arbetsgivaren lönesänkningar. Tiderna var kärva och många företag gick i konkurs. På diverse anläggningar i närheten utbröt sympatistrejker, oftast organiserade av kommunister. Strejker utbröt på två anläggningar ägda av Graningeverken, Sandviken och Utansjö, bägge belägna i Ådalen (blanda inte ihop Sandviken i Ådalen med staden Sandviken i Gästrikland).
För att ordna lastning och lossning av pappersmassa rekryterade Graningeverken strejkbrytare, vilket väckte ilska hos de strejkande. Vi var nu framme vid våren 1931. De strejkande anordnade protestmöten och försökte ta sig fram till strejkbrytarna för att ge dem stryk – eller mer. Minnet av vad som hade hänt i Malmö trettio år tidigare när kommunisten Anton Nilsson sprängde strejkbrytarnas fartygslogement Amalthea i luften – med en död och flera allvarligt skadade som följd, var alltför aktuellt. Strekbrytarna tillfångatogs av de strejkande och tvingades med bakbundna händer under hugg och slag marschera i täten för kommunisternas demonstrationståg. Polisen stod och tittade på och kunde inte ingripa.
Eftersom polisen tappat kontrollen över ordningen i Ådalen beslöt länsstyrelsen att rekvirera militär från regementet i Sollefteå. Sextio man kommenderades under befäl av kapten Nils Mesterton.
Natten till den 14 maj gick pöbeln till angrepp mot strekbrytarna vid Lunde i Ådalen. Militären svarade med rökbomber och lösa skott. Påföljande dag höll kommunisterna ett möte i Folkets Hus. Från mötet tågade tusentals personer mot strejkbrytarnas förläggning i Lunde. Folkmassan stannade inte på order och när den var 100 meter från strejkbrytarnas förläggning kommenderade Mesterton eld. Elden riktades mot marken framför folkmassan, men fyra demonstranter och en åskådare dog.
Det förefaller sannolikt att strejkbrytare hade mördats av demonstranterna om tåget inte stoppats.
Den 15 maj drogs militären tillbaka. En undersökningskommission tillsattes för att granska vad som hänt. Kommissionen innehöll representanter för rättsväsendet, fackföreningarna och arbetsgivarna. Kommissionen drog slutsatsen att kravallerna i en av rikets större städer hade kunnat avvärjas av en relativt ringa polisstyrka. Men i Ådalen fanns inga sådana resurser. Alltså hade militär tillkallats. Kommissionens slutsats var att det var olämpligt att anlita militär för att upprätthålla ordningen.
Kapten Mesterton och hans kollega kapten Beckman åtalades och dömdes till arrest. Även furiren Tapper fick arrest. Landshövdingen Stenström och landsfogden Påhlman åtalades, men frikändes och förflyttades.
Av demonstranterna – kommunisterna – åtalades och dömdes A Nordström för ledarskap vid upplopp och brott mot annans frihet till 2 1/2 års straffarbete, H. Sjödin för upplopp och misshandel till 8 månaders straffarbete, G Forsman för upplop till 4 månaders starffarbete och J E Törnkvist för brott mot annans frihet till villkorlig dom.