Chiles förra statsöverhuvud general Augusto Pinochet har som bekant arresterats och anklagats för folkmord m m. Bortsett från det bisarra i att kalla en politisk utrensning på några tusen personer folkmord, så väcker händelsen vissa frågor. Vilka slags personer avrättades, försvann eller torterades? Var det aktiva kommunister och andra som på goda grunder kan betraktas som samhällsfarliga element? (Allende var i färd med att införa en kommunistisk diktatur när Pinochet på parlamentets begäran ingrep). Eller roade sig generalen med att tortera genuint oskyldiga? Kan ni lämna uppgifter om vad som var orsaken till förföljelserna?
Joakim Förars (26 november 1998)
jforars[snabel-a]ra.abo.fi
Det var inte bara parlamentet utan även Högsta Domstolen som hade förklarat Allendes socialistiska regim för olaglig. Notera hur han i vänsterorienterade media beskrivs som “vald i fria val”. Visst, alla chilenska presidenter sedan början på 1930-talet var valda i fria val. Men ingen av dem hade avskaffat demokratin, som Allende gjorde. Också Adolf Hitler valdes i fria val. Också han avskaffade demokratin.
I korthet Allende struntade i konstitutionen, han struntade i att han bara fått 36 procent av rösterna i presidentvalet (hans två medtävlare fick 35 respektive 29 procent av rösterna), han struntade i att parlamentet (där oppositionen hade två tredjedelar av platserna) inte godkände hans politik, han struntade i att han körde Chiles ekonomi i botten och han struntade i de medborgerliga rättigheterna. När han varken fann sig i Högsta Domstolens, parlamentets eller konstitutionens krav var det rätt att störta honom. Tänk om någon hade tagit hand om Hitler på samma sätt 1935! Hur mycket bättre hade inte mänskligheten klarat sig!
Nu gjorde alltså Augusto Pinochet det som en ansvarig militär borde göra i varje demokratiskt land där statsledningen avskaffar demokratin. Dvs ingripa för att bli av med diktatorn. Tyvärr gjorde Augusto Pinochet mer. Hade han störtat Allende, låtit läget stabiliseras några månader och sedan utlyst nya val enligt konstitutionen inom säg sex månader hade allt varit gott och väl. Nu gjorde han inte det.
Till sitt försvar skulle han kunna hävda att de socialistiska krafterna under Allendes tid vid makten lärt sig att nävarnas rätt gällde. Det var till exempel så som företagarna berövades sin egendom. Militanta socialistiska fackföreningar marscherade in på fabriken och “tog över”. Ringde företagaren till den av socialisterna kontrollerade polisen blev han i bästa fall utskrattad. Efter några månaders ockupation blev företagaren i “laga ordning” berövad sitt företag. Han hade ju misskött det genom att inte bedriva någon produktion (det var ju ockupanter i fabriken) och då hade staten rätt att beslagta egendomen. Med den typen av människor i verksamhet krävdes det förvisso rätt hårda tag för att återinföra lag och ordning. De flesta av de här människorna hade ju gjort sig skyldiga till grova brott enligt chilensk lag, men de lagfördes inte av de socialistiska myndigheterna. De som drabbades av Pinochets “hårda tag” tillhörde i stor utsträckning de grupper som skulle ha lagförts och dömts till fängelsestraff i ett fungerande rättssamhälle.
Men Pinochet lagförde dem inte. Det blev inga rättegångar – åtminstone inte inledningsvis – och säkert var det många oskyldiga som drabbades också. Kort sagt Pinochets agerande var nästan lika brottsligt som Allendes.
Om Du vill läsa mer om bakgrunden till kuppen i Chile kan Du läsa en artikel ur det allra första numret av Contra, som utkom bara ett år efter kuppen.