Utvecklingen till fria människor

Av Dan Ahlmark

Individualism contra kollektivism. Två motpoler i det mänskliga tänkandet. Dan Ahlmark redogör för vägen via individualismen till den fria människan.

Borgerlighetens långa väg till klarhet

Borgerligheten i Västeuropa under senare hälften av 1800-talet och en bit in på 1900-talet hade inte en socialistisk syn gällande ekonomin, men accepterade ofta klart kollektivistiska idéer beträffande kultur, politik och allmänt i samhället. De bands också av respekt för religiösa auktoriteter, i monarkier respekt för konungamakten och kanske aristokratin (före Första världskriget), och dåtidens intellektuella och kulturella berömdheter med allmänt socialistiska åsikter.

Politiskt fanns fortfarande konservativa partier, som tyvärr såg gårdagens samhälle som bättre och vägledande. Klassiska liberaler kunde inte hävda individualis men på ett korrekt sätt i den minskande men fortsatta fattigdom, som varit så omfattande i det gamla agrara samhället och därför – självfallet – också dominerade i det begynnande industriella. De klassiska liberalerna gav därvid vika för socialliberaler, som accepterade visst socialistiskt inflytande. Kollektivistiska åsikter kom därför att fortsätta att dominera de borgerligas samhällssyn (med undantag för delar av det ekonomiska systemet), vilket så småningom blev förödande.

Marknadsekonomin lyfte successivt upp hela samhället till allt högre materiella nivåer, men andligt sett förblev många människor vid gamla åsikter och primitiva kollektivistiska idëer, vilka var vittspridda. Detta bidrog till Första världskriget, vilket ju inledningsvis hade folkligt stöd. Naturligtvis spreds frihetliga idëer ändå i Europa under La Belle Epoque och mellankrigstiden, men kraften i dem räckte inte för att utgöra ett effektivt motstånd mot kollektivistiska idéer på många samhällsområden.

Tidigare liksom i dagens samhälle fanns självfallet många, som på grund av sin personlighet och karaktär (eller tur genom att ha föräldrar med utpräglat frihetliga värderingar) alltid haft en klart frihetlig, individualistisk och antisocialistisk övertygelse. Men det är en mindre minoritet. Den intellektuella basen för den frihetliga ideologin plus dess presentation uppfattades av alltför många under första hälften av 1900-talet som för torftig även med hänsyn till dess bakgrund i den amerikanska författningen, klassiska liberalers och en del borgerliga författares skrifter med mera. Tillämpningen och anpassningen till dagens samhälle sågs som oklar eller svag. Jämfört med klasshat och entusiasmerande utopier räckte det inte.

Socialistiska idéer dominerade efter Första världskriget viktiga delar av samhällsdebatten och även den nationalekonomiska vetenskapen. Först på 50-talet började i USA nya och vitaliserade äldre principer och slagkraftiga argument formuleras till ett generellt försvar för människans frihet. (1) De vann sedan mark fram

(1) Se Avsnittet ”Friheten som ideologi” i fjärde delen av ”Den Libertarianska Historiesynen”: https://www.frihetsportalen.se/2023/01/den-libertarianska-historiesynen-del-4-4/

till murens fall, men har sedan stagnerat. Däremot växte människors acceptans av marknadsekonomi genom (a) den snabba standardökningen i de demokratiska västländerna, (b) de vid den tidpunkten uppenbarade bristerna i socialistiska länder och (c) förståelsen av orsakerna till dessa dvs de bakomliggande teorierna. Främst von Mises och Hayek hade ju pulveriserat den teoretiska basen för planekonomin.

Utvecklingen i Sverige

I ett annat sammanhang (2) berördes skillnaden mellan den socialistiska människan (kallad den uniforma) och

(2) https://newsvoice.se/2023/02/ahlmark-indvider-partier-institutioner-1

den friare: den differentierade människan. Den socialistiska är en person man ofta hittar i dagens svenska välfärdsstat (StatsvälfärdsStaten), där befolkningens andliga utveckling formats – och deformerats – av den politik, som baserats på den svenska socialdemokratins människo- och samhällssyn. Denna har ju fått sitt utlopp förutom direkt i samhällspolitiken, i den ihärdiga andliga indoktrinering av svenskarna, som bedrivits i Sverige sedan 1950-talet (snart i tre generationer (3)). Båda dessa två krafter bygger på ett starkt inslag av

(3) https://www.contra.nu/contra-articles/ massindoktrineringen-i-sverige/

nivellering av människor, vilket sägs vara motiverat av syftet att uppnå så kallad jämlikhet. Det målet är i sin extrema utformning bara en variant av Marx’ för aktliga tes: ”Av var och en efter förmåga. Åt var och en efter behov”. Människan liksom dennes prestationer tillhör alltså kollektivet.

På många sätt försökte man verkligen forma en ny människa, som passade socialdemokratins idealsamhälle. Sven Moberg, som var undervisningsminister 1967–1973 i Erlanders och Palmes regeringar sade, att skolundervisningens mål var att ”framskapa den rätta människan för det nya samhället. Den nya skolan av visar individualiteten … (och)… konkurrens, och barnen lärs att arbeta i grupper. De löser problemen tillsammans, inte var för sig. Den grundläggande tanken är att de… betraktas som medlemmar i ett samhälle, individuell inställning motarbetas. (4)” Partiet utformade sin politik medvetet för att frambringa individer

(4) https://www.epochtimes.se/Kronika-Den-svenska-skolans-omvandling-Del-3-a

styrda av kollektivistiska värderingar.

Den differentierade människan skiljer sig från denna ”uniforma” person genom att inte acceptera väsentliga delar av det offentligas och vänsterpartiernas socialis tiska påverkan. Hon är däremot inte alls särskilt medveten och kunnig om ideolo gi, så att hon konsekvent driver eller ens uttalar frihetliga åsikter. Hennes borger liga värderingar, såsom de generellt yttrade sig i Sverige runt realsocialismens fall, nöts kontinuerligt ned på grund av samhällets konsekventa och ständiga tolkningar av alla företeelser utifrån en kollektivistisk syn.

Murens fall 1989 befriade nämligen inte svenskarna från oavbruten kollekti vistisk andlig påverkan. Denna blev istället ännu mera påträngande genom exempelvis införandet av politisk korrekthet och åsiktskorridoren (samt medias minskande villighet att kritiskt granska vänstern). Många borgerliga dras också åt vänster genom att borgerliga partier och institutioner sedan den traditionella socialismens fall ändrat sina ståndpunkter till mer kollektivistiska.

Människor brister i förståelsen av hur viktiga individualism, eget tänkande och egna värderingar är för den egna utvecklingen. Men den differentierade männis kan är ändå tillräckligt fri från socialistiska fördomar för att vara mottaglig för frihetlig ideologi. Vad som behövs är främst en mycket djupare förståelse hos henne av vad individualism och riktig frihet är och ett eget engagemang för andlig och materiell självständighet. Individualism ställer krav på individen och dennes utveckling, vilka bör uppfyllas. Att bli en riktigt fri människa kräver ett visst arbete.

För att främja dennes utveckling bör staten genomföra en annorlunda politik på många områden. (5)

(5) https://newsvoice.se/2023/02/ahlmark-individer-partier-institutioner-2

”Det är inte fråga om att andligt hålla kvar personer på en låg nivå för att passa ett enhetligt och uniformt samhälle. Samhället bör istället skapa förutsättningar, som i allt respekterar människors individualitet, underlättar och förstärker deras personliga utveckling, handlingsfrihet, deras arbetsvilja, kreativitet och skaparkraft.”

Målet ska alltid vara att ge förutsättningar för personer att utvecklas till att använda sitt förnuft i allt, forma och i handling realisera självständigt valda värderingar och mål, skapa ett eget liv uti från sina egenskaper och karaktärer, samt att i allt bli en ansvarstagande person. Det helt övergripande syftet är att skapa utrymme för en individ, som befriats från historiska och socialistiska fördomar och fått förmågan att förstå vad frihet kräver och självständigt kan formulera goda principer för sitt eget liv. Detta är ett av kännetecknen på ett fritt samhälle.

Basen i form av en empiriskt baserad människo- och samhällssyn finns idag. (6)

(6) https://www.contra.nu/contra-articles/libertarianismens-grunder

Hur samhällssystem vilande på viss frihet och individualism utvecklats i Europa och Nordamerika under historiens gång i strid med traditionella staters auktoritära ledningsprinciper och kollektivism har belysts i en artikelserie, där hänvisning ovan skedde till den sista delen. (1) Den historiska utvecklingen har lett till, att man nu vet, hur man bygger ett bättre samhälle baserat på empirisk kunskap, klar individualism och människans fulla valfrihet inom en legal ram. Det möjliggör, att det Goda Samhället äntligen kan börja byggas i sin helhet. .

Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han publicerade tidigare boken Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila Välfärds-Staten. Han arbetar idag som medborgarjournalist.