av Per Ossmer
BRÅ, Brottsförebyggande Rådet, är en statlig myndighet som enkelt uttryckt skall verka för att brottsligheten minskar och tryggheten ökar i samhället. Detta skall göras genom att ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsbekämpning etc.
BRÅ har med rätta kritiserats för att genom politisk styrning gå i statens ledband när det gäller att låta bli att publicera för makthavarna politiskt känsligt material.
BRÅ ger varje år ut ett antal utredningar som ofta blir uppmärksammade i media. I Contra nummer 6 2021 redogörs för en rapport om invandring och brottslighet. En av de senaste rapporterna har titeln Ungdomsrån, en kartläggning av nuläge och utveckling (Rapport 2021:19).
Rapporten är huvudsakligen en statistisk kartläggning, men innehåller också intervjuer med brottsoffer och förövare. Den är knappast någon fängslande kioskvältare trots emellanåt beskrivningar av dramatiska skeenden. Inte desto mindre kan den vara en viktig kunskapskälla i det brottsförebyggande arbetet.
Rapporten visar bland annat:
– Ungdomsrånen, varmed avses rån med huvudsakligen förövare och offer som är max. 18 år, har ökat starkt under senare år.
– En stor del av förövarna kommer från så kallade socioekonomiskt utsatta områden och har utländsk härkomst, ofta utomeuropeisk. Offren kommer vanligen från områden med goda medelinkomster och förhållandevis hög utbildningsnivå.
– Det finns en klart ökande och oroande tendens som innebär att flickor tillsammans med pojkar eller i egna gäng utför rån.
– Ungdomsrånen har sin tyngdpunkt i landets storstäder men spridningen till städer i dessas närområden, som Eskilstuna, Uppsala, Västerås, Linköping, Helsingborg är markant.
– Oron för att utsättas för rån har ökat bland ungdomar.
Några nedslag i rapporten:
Plats för rånen
Populära platser för brotten är i anslutning till gallerior, tunnelbanor, skolor. Men givetvis också ”mörka” avskilda platser dit offren luras, med eller utan tvång.
Lite förvånande är att de ” publika” brotten ofta inte noteras av förbipasserande. Offren tycks inte vara några rambotyper som gör motstånd, springer eller följer den gamla regeln ”slå först, slå hårdast”, utan är mera av den hovsamma och följsamma typen av människor.
Vem är utsatt och vilken bakgrund har förövarna
Brottsoffren kan vara från samma områden som förövarna, men oftast väljs områden för de mera besuttna ungdomarna som kan finnas några kilometer ifrån förövarna hemvist. Det som stjäls är dyra jackor, hörlurar, mobiler och givetvis kontanter och kreditkort. Förövare och offer brukar inte känna varandra.
Brotten är således en typ av välfärdsbrott. Dyra jackor av de ”fina” märkena, hörlurar, mobiler förekom inte förr. Då väckte slitna vindtygsjackor ingen större attraktion.
Som alltid gäller Robin Hood-teoremet: Den fattige landstrykaren är det meningslöst att råna, nej bättre utsikter finns det med den rike köpmannen. Det vill säga i det här fallet den välklädde svennetypen.
Att förövarna undviker närområden till den egna bostaden är inte så konstigt. Då undviker man att bli igenkänd. I små kommuner som Pajala, där ungdomsrån är mycket ovanliga eller inte förekommer alls, är igenkänningsrisken för förövaren uppenbar.
Utländsk bakgrund
Som ovan nämnts är utländsk bakgrund mycket vanlig bland förövarna. Hos andelen misstänkta är antalet 66 procent. Bland de misstänkta som är födda i ett annat land kommer en majoritet på hela 81 procent från Afrika och Asien. Bland flickor är andelen misstänkta med utländsk bakgrund något mindre än bland samtliga misstänkta.
Siffrorna är inte förvånande utan överensstämmer i stora drag med dem som visats i BRÅs utredning om invandring och brottslighet.
Hur går ungdomsrånen till?
Rånen är inte särskilt sofistikerade utan slumpmässigheten verkar spela en betydande roll; vilka kompisar är förövarna ute tillsammans med en viss kväll?; var befinner man sig när tillfällena dyker upp?
Vanligen är man 2–3 personer eller fler och vapen förkommer ofta; knivar och pistoler är vanliga, åtminstone hotas det med dem. Vad gäller pistoler/revolvrar är de oftast attrapper/fake vapen. Risken för numera två-åriga straff med tillhörande omedelbar häktning för innehav av riktiga skjutvapen överväger vid upptäckt risken för gripande vid enkla personrån.
Motiv för rånen
Förutom självklara ekonomiska motiv förekommer maktutövning och förnedringsinslag. De senare motiven kan förefalla överraskande. Och de har tydligen dessutom tilltagit i omfattning. Förutom mot helt okända personer riktar sig då rånen även mot personer som man anser sig ha något otalt med eller så är det fråga om rasism.
Tyvärr har åklagarväsendet inte varit benägna att i sina åtal ta upp rasistiska motiv när de riktar sig mot ”vita”, det vill säga mot ”svennar” som skall märkas.
Det skall dock nämnas att förnedringsrånen – klä av sig naken, utsättas för annan kränkande behandling, exempelvis sexuella handlingar – har uppmärksammats, inte minst i media, och har också ibland lett till straffskärpningar från tidigare låga nivåer.
Flickgängen
Det har på senare år skett en kraftig ökning av flickor som deltar i ungdomsrån. Som framgår ovan medverkar de tillsammans med pojkar, men alltmera så opererar de självständigt. Det blir också vanligare att de deltar i misshandel av offren, exempelvis med sparkar.
Det rör sig ofta om unga flickor med låg ålder, 15–16 år, och med utländsk bakgrund.
Makt och förnedring karaktäriserar flickors rån. De kan röra sig om kärlekskonflikter (svartsjuka), utslag av mobbing/skolkonflikter. Men givetvis finns också de gamla vanliga ekonomiska motiven med i bilden.
Jag promenerade för några år sedan en vacker sommarkväll i centrala Stockholm Jag observerade att till skillnad från andra europeiska storstäder saknades på gator och offentliga platser all uniformerad polis (jämför Paris boulevarder).
Vid Sergels torgs rulltrappor utbröt plötsligt ett slagsmål mellan två flickgäng med afrikansk profil. Jag blev förvånad, hade aldrig tidigare varit med om något liknade. Men så kan det vara.
Sammanfattning
BRÅs rapport signalerar inga stora nyheter utom möjligen när det gäller det svaga könets våldsbrottslighet. Men den ger viktiga inblickar i hur en del av vår brottslighet fungerar. Något recept på hur ungdomsrånen skall lösas lämnar inte BRÅ. I den mån det förekommer så är det mantrat med socialvården och polisens förebyggande insatser som betonas. Undertecknad har sina förslag, men med respekt för Contras ansvarige utgivare nämner jag dem inte. .