Det är svårt att begripa sig på beskyllningarna om att den svenska högern skulle vara fascistisk. De riktiga fascisterna som Giovanni Gentile och Benito Mussolini hade en gedigen socialistisk bakgrund menar Dan Ahlmark.
För att hindra den nämnvärda borgerliga majoriteten att samarbeta, har statsminister Löfven genomfört en ytterst aggressiv brunmålning av Sverigedemokraterna. Eftersom de presenterade skälen är så svaga kan man dra slutsatsen att orsaken till hetsen inte är fakta, utan syftet är att splittra borgerligheten och därmed bevara socialdemokraternas regeringsställning. Eftersom borgerliga partier bland annat förlorat så många väljare till SD, har deras attityd till det partiet varit mycket fientlig. Man trodde kanske, att om SD kunde fås att försvinna genom sådan brunmålning, återkommer väljarna till sina gamla partier. Så man medverkade eller höll tyst. Politiskt och taktiskt utklassades Alliansen därmed helt av Löfven.
Vid beskrivningar av politiska ideologier använder vänstern vanligen den föråldrade höger-vänsterskalan, som i sig smutskastar borgerligheten. Det sker genom att man troligen avsiktligt placerat nazister och fascister till höger på skalan tillsammans med borgerliga partier, trots att de två ideologierna delvis delar den extrema vänsterns åsikter. Man kan istället använda en ny och mera rättvisande graf med två axlar[1]: 1. Grad av frihet avseende ekonomi och 2. Grad av frihet i andra avseenden. Låga värden i dessa avseenden startar i nedre vänstra hörnet. Om man då placerar in ideologierna enligt dessa för ett anständigt samhälle helt fundamentala kriterier, blir resultatet det naturliga. Kommunism, nazism och fascism placerar sig tillsammans i det nedre vänstra hörnet, medan frihetliga demokratiska rörelser ligger i det övre högra.
[1) Ahlmark, Dan, (2017). Vakna upp! Dags att dö! Libertarianismen och den Civila Välfärds-Staten, s. 38-42. Realia Förlag, Stockholm.
Detta är den relevanta beskrivningen, vilken vänstermän och media självfallet undviker, eftersom de inte vill, att människor förstår i vilken utsträckning nazister, kommunister och fascister delar åsikter och politik. Exempelvis nazismen instämde i många avseenden i kommunisternas kritiska syn på individualism, kapitalism och det borgerliga samhället [2]. Med hänsyn till att fascism ideologiskt och praktiskt-politiskt är en mjukare och mindre anti-humanistisk ideologi än nazismen, tar jag den som utgångspunkt för jämförelser med den svenska högern. Slutsatserna avseende fascism gäller sedan i ännu högre grad nazismen.
[2] Hicks,S, (2014). Postmodernismens förklaring, s.141-44. Timbro, Stockholm
Vad menas då med ”svensk höger”? Av alliansens fyra partier kan nog inget betecknas som tillhörande högern eller vara utpräglat frihetligt. Moderaterna är sedan Reinfeldt främst ett socialliberalt parti (ej centerorienterat) och dessutom ett som sympatiserar med politisk globalism. KD kan i den rätta miljön nog hitta tillbaka till sina socialkonservativa rötter. Centerns ideologiska position verkar lika osäker som föregångaren Bondeförbundets var. Beträffande socialdemokratins främsta angreppsobjekt – Sverigedemokraterna – sägs vissa personer, som tidigare haft förbindelser med eller medlemskap i organisationer eller partier med fascistiska mål eller sympatier, ha medverkat vid partiets bildande. Av detta skäl sägs hela partiet över 30 år senare vara omöjligt att ha att göra med för demokrater! Men partiet SD har ju aldrig haft några fascistiska (eller ännu värre) ståndpunkter på partiprogrammet, och dess praktiska politik har aldrig haft en sådan inriktning. Fascistiska eller rasistiska yttranden från partirepresentanter eller medlemmar tolereras inte utan medför regelmässigt uteslutning. Huruvida andelen rasister inom SD är större än hos M eller S vet vi inte. Däremot är antalet medlemmar idag oerhört mycket högre än vid partiets start och innehåller ett stort antal före detta moderater och socialdemokrater. Många som representerar partiet har tidigare varit verksamma i andra partier. Partiet betecknar sig självt som socialkonservativt med en nationalistisk grundsyn, och detta genomsyrar helt dess politik. Att idag därför brunmåla partiet som fascistiskt kan absolut inte motiveras på objektiva grunder.
Bland andra partier inom vad som kan kallas den svenska högern återfinns Alternativ för Sverige, Medborgerlig Samling och en rad småpartier (såsom det Klassiska Liberala partiet). Utöver de organisationerna och deras medlemmar ingår i högern rader av mindre konservativa eller högerliberala organisationer, tidskrifter/bloggtidningar samt fristående opinionsbildare med frihetlig ideologi. Så var finns de fascistiska åsikterna? Organisationer med fascistisk eller nazistisk ideologi är ingen del av högern: de är intefrihetliga utan har kollektivistiska och socialistiska ideal. De är dessbättre ocksåbetydelselösa för Sveriges politiska utveckling.
Ursprunget till fascismen är marxismen [3], vilken ideologi helt avviker från den svenska högerns idégrund. Den person, som skapade fascismen (Giovanni Gentile) var socialist och starkt influerad av marxismen, och kompletterade den ideologin med nationalism och därigenom ansåg han sig skapa en slagkraftigare, bättre och mera utvecklad form av socialism. Beträffande demokrati skiljer sig den fascistiska och borgerliga synen helt. Den italienska fascismen betraktade den europeiska och anglosachsiska demokratin som väsensskild från sin egen uppfattning om statsformen. Den borgerliga demokratin kombinerad med marknadsekonomi sågs som en självisk och på individualism baserad typ av demokrati. Den fascistiska demokratin präglas däremot av att ”individer villigt underordnar sig samhället och staten.[4]” Och samhället och staten blir enligt dess doktrin egentligen en och samma sak, vilken individen ska underkasta sig.
[3] https://www.frihetsportalen.se/2018/10/fascism-ar-en-utveckling-av-socialismen/
[4] https://www.wnd.com/2017/08/fascismskarl-marx-man-the-left-doesnt-want-you-tomeet
Enligt fascismen är samhällsidealet ett helt kollektivistiskt samhälle, där individualism som beteende egentligen inte existerar: individens intressen bör inte skilja sig från statens. Därför sade Mussolini: “Allt finns i staten och ingenting mänskligt existerar eller har något värde utanför staten.” Så staten blir – ideologiskt sett – den helt avgörande faktorn i samhället, som styr och ska dominera alla områden. Dess omfång, uppgifter och funktioner blir oerhört omfattande, vilken medför att den frihet individen upplever politiskt och ekonomiskt är ytterst ringa. Praktiskt sett hann Mussolini dock aldrig genomföra förtrycket så långt. Men sättet att organisera beslutsmekanismerna i samhället för att realisera idealet skiljer sig helt från det borgerliga samhällets. Några likheter mellan svensk höger och fascism beträffande dessa fundamentala områden finns inte.
Så det egentligen enda centrala område, som skulle kunna förena den svenska högern med fascismen är intresset för nationalism. Men ack! så skilda de intressena är!! Innehåll och inriktning är helt annorlunda. Den frihetliga svenska nationalismen är inriktad på att hindra massinvandring och att EU eliminerar Sveriges självbestämmande. Italien var en diktatur och militaristisk kolonialmakt, som försökte stärka sin nationella ställning och sitt imperium genom anfallskrig mot självständiga eller av kolonialmakter styrda afrikanska länder. Man förde också anfallskrig i Europa mot nationer som Frankrike, Albanien och Grekland i syfte att stärka nationalistiska mål av politisk och ekonomisk art. Så nationalismens innehåll är så fullständigt avvikande mellan den fascistiska och den svenska högerns uppfattning, att talet om likheter är löjeväckande. Det enda gemensamma är själva ordet ”nationalism”. Så anklagelserna om fascism riktade mot den svenska högern är inte bara osakliga – de är klart lögnaktiga!
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav hösten 2017 ut boken Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila Välfärds-staten.