Oförklarade löneskillnader mellan kvinnor och män är 5 procent – och skillanden minskar raskt,
av Filip Björner
Det skriks högt om feminism i årets valkampanj. En del har hävdat att kvinnor tjänar trettio procent mindre än män och att inkomstskillnaderna minskar så sakta att det kommer att ta decennier att utjämna dem. Tro dem inte! På Contra gör vi som vanligt, reder ut skillnaderna och hoppas att läsarna förstår när och hur de blir utsatta för bluffar av feministiska aktivister!
Låt oss börja med den stora skillnaden mellan inkomst och lön. Inkomsten är vad människan får in i lön med mera under en månad eller ett år. Lönen är vad människan får in per arbetad tid.
Det är sant att inkomstskillnaderna handlar om tiotals procent, men löneskillnaderna är däremot enstaka procent. Och ibland är det kvinnor som har högre löner än män.
Att männen har högre inkomster än kvinnor beror till allra största delen på att kvinnor har kortare arbetstid. Jämför man kvinnors och mäns arbetstider är det så att kvinnor bara arbetar 73,5 procent så mycket som män.
Men låt oss börja med att titta på inkomstskillnaderna. I den statistik som bygger på deklarationsuppgifter har kvinnor i åldrarna 20–64 år en medelinkomst på 261.519 kronor mot männens 342.693 kronor. Det innebär att kvinnor har en inkomst som är 24 procent lägre än männens och männen en inkomst som är 31 procent högre än kvinnornas. Det är den absolut högsta skillnaden som vi kan finna i tillgänglig statistik och det är naturligtvis den som används i feministisk propaganda om orättvisa inkomstförhållanden.
En statistiker använder sig dock nästan aldrig av medelinkomster, eftersom den påverkas så mycket av enstaka extrema värden. Istället väljer en statistiker att titta på medianvärden, det vill säga den inkomst som ligger precis där det finns lika många som har högre som lägre inkomst. Medianinkomsten var enligt deklarationsstatistiken 249.333 kronor för kvinnor och 311.948 kronor för män. Med måttet medianinkomst har alltså kvinnorna 20 procent lägre inkomst än män och män 25 procent högre inkomst än kvinnor. De senast tillgängliga uppgifterna avser 2012. Vid en jämförelse avseende medianinkomsterna sjunker skillnaden från 22,6 procent 2002 till 20,1 procent 2012. Men det här är inkomster, inte löner.
Ska vi titta på löner måste vi fram uppgifter om arbetstid och det får vi inte genom Statistiska Centralbyrån. Det får vi istället från Medlingsinstitutet, som har både arbetsgivares och fackförbunds uppdrag att göra en pålitlig lönestatistik. Parternas grundidé är att man inte ska tvista om vilken statistik som är trovärdig. Medlingsinstitutet ordnar ett opartiskt underlag som bägge parter ska kunna lita på.
Medlingsinstitutets senaste rapport heter ”Vad säger den officiella lönestatistiken om löneskillnaden mellan kvinnor och män 2013?”. Där uppges kvinnor 2013 ha 86,6 procent av männens lön, skillnaden är alltså 13,4 procent, inte de högre siffror som finns i taxeringsstatistiken. Medlingsinstitutet samlar bara in uppgifter om löntagare, vilket är en skillnad mot inkomststatistiken. En annan skillnad är att man har möjlighet att justera uppgifterna med hänsyn till viktiga faktorer som yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid, då blir bara 5,0 procent av löneskillnaden kvar. Det är en oförklarad löneskillnad, men den är därför inte omotiverad. Det kan ju finnas en rad förklaringar som justeringen inte har tagit med, det var ju bara fem faktorer som ingick i justeringen. Under de senaste fem åren har skillnaden minskat från 5,8 till 5,0 procent. Inom den kommunala sektorn är skillnaden så låg som 0,4 procent, medan de största skillnaderna finns hos privatanställda tjänstemän, där skillnaden uppgår till 8,0 procent (men där har skillnaderna minskat mycket snabbare än i andra sektorer).
Om man borrar sig djupare ned i statistiken hittar man också en del yrkesgrupper där kvinnor har högre löner än män, det gäller exempelvis psykologer, fritidsledare, inköpschefer och driftchefer i byggverksamhet.