Miljöpartiets politik har i regeringsställning drabbat väljarna hårt. Tokigheterna är dyra och åstadkommer förstörelse. Och eländet tar aldrig slut. Miljöpartiet vill förstöra mer. Men varför? Är miljöpartisterna bara tokiga, eller finns det en ideologisk förklaring till deras förstörelselusta?
Att både subventionera dyr el och beskatta billig el, hur tokigt är inte det? Vad är vitsen med en sådan politik om inte målet är att omvandla Sverige till ett u-land? Att både subventionera importerade elcyklar och extrabeskatta inrikes flyglinjer så att några flyglinjer måste läggas ner, hur tokigt är inte det? Vad är vitsen med den politiken om målsättningen inte är att utarma Sveriges välstånd? MP-politiken har hittills utrotat några mindre inrikes flyglinjer, men även större orters flyglinjer är utrotingshotade, för Miljöpartiet ger sig inte. Miljöministern Karolina Skog skrev i januari i år på Instagram: ”Att flyga Stockholm–Göteborg ska förstås vara otänkbart.” Varför håller Miljöpartiet på så här? Varför ställer de till med så många problem för vanliga människor? Vad är principen som förklarar alla de tokiga, krångliga och illvilliga initiativen? Vad vill miljöpartisterna egentligen åstadkomma?
Bensinskatterna har höjts varje år sedan 2014. Den totala skatten utgör nu nära tiokronor litern. I vilket syfte? Är det meningen att fattiga människor i glesbygderna ska börja svälta? Ja kanske det, eftersom Miljöpartiet straffbeskattar hämtmat och dessutom höjer skatterna på billigt importerat kött. Varför ställer Miljöpartiet till med så mycket elände? Vill de inte oss människor väl? Är det rentav så att dehatar vår art? Ja, faktiskt. Tyvärr är det precis så illa. Många miljöpartister – inte alls alla, men många – är miljöister.
Hat mot förnuftsförmågan
Miljöism är den mest förstörelseinriktade varianten av kollektivism. Det är föreställningen att människan är en onaturlig varelse, som saknar det naturvärde som bara den så kallade ”miljön” har. Med det inskränkta ”miljö”-begreppet avses all slags natur, som inte i första hand utgör en förnuftsbaserad mänsklig levnadsmiljö. Miljöister hatar nämligen själva förnuftsförmågan i sig.
Deras hat beror på att förnuftet är den specifikt mänskliga förmåga som gör att vi anpassar omgivningen efter våra behov, medan alla andra djur i första hand anpassar sig själva i enlighet med omgivningen. Det är enbart människor som bygger flygplatser, vägar, rymdfarkoster, hamnar, järnvägar, bostäder, städer, fabriker, butiker, biografer, simbassänger, arenor och golfbanor. Inga andra djur, eller växter för den delen, håller på med sådant. Denna artspecifika skillnad är vad som gör oss människor till ”onaturliga” i miljöisternas ögon. Därför ska vi bestraffas. Vi ska i allt hårdare grad utsättas för den övriga naturensfordringar. Vi ska underkasta oss den avmänniskan mer eller mindre ”orörda” naturens hårdhet. Detta vansinne är kärnan i miljöismen, och därmed den verkliga kärnan i Miljöpartiets politik.
Men alla miljöpartister är inte miljöister. Det finns även miljöpartister som felaktigt tror att Miljöpartiets politik kan vara bra för mänskligt liv och hälsa. De har inte insett att kärnan i Miljöpartiet består av miljöister som hatar människans förnuftsförmåga.
Exakt hur stor andel av Miljöpartiets företrädare som är miljöister vet vi inte. Men de är troligen andelsmässigt fler än vad det i dagens läge finns marxister inom V och rasister inom SD.
Hat mot människolivet
Givetvis är människofientligheten i miljöisternas texter sällan tydligt formulerad. För om miljöisterna inom Miljöpartiet skulle gå öppet ut med deras hat mot förnuftsförmågan, så skulle partiet inte få så många röster. Men läser vi texterna noggrant så missar vi det inte. Ur Miljöpar-tiets program, punkt 3.2.: ”Respekten för naturens mångfald är en grundvärdering i den gröna ideologin. Vi anser att allt levande har ett egenvärde oavsett dess nytta för människan.” Detta är ett angrepp på det naturrättsliga ursprunget för de mänskliga rättigheterna. Att påstå att allt liv har samma ”egenvärde”, är samma sak som att påstå att det mänskliga livet inte har ett särskilt ”egenvärde”. En enskild människa får då inte betraktas som mer värdefull än till exempel en enskild pissmyra. Denna premiss är så viktig för Miljöpartiet att den återupprepas redan i den första meningen i programpunkten 3.5.: ”Alla djur har ett egenvärde oavsett deras nyttighet för människan.” Miljöpartiets politik är således oförenligt med de mänskliga rättigheterna, trots den hop med falska honnörsord som förs fram i andra delar av partiprogrammet.
Gräver vi bara en liten bit under de populistiska flosklerna så hittar vi fientligheten. Gustav Fridolin vill i valtider att människor ska tro att Miljöpartiet inte är elfientligt utan bara vill gynna god elproduktion istället för påstådd ”ful” sådan. Sanningen skymtar dock fram i det färska partiprogrammets punkt 3.3.: ”Den totala energi- och resursförbrukande konsumtionen måste minska till en hållbar nivå.” Detta handlar inte bara om att bedriva krig mot vissa typer av elproduktion. Det handlar om att ”minska” den totala produktionen och tvinga människor in i ett lågenergisamhälle. Här har miljöisterna samma målsättning som Pol Pot hade i Kambodja.
Miljöpartiet vill följaktligen också – enligt partiprogrammets punkt 3.3. –tvinga Sveriges invånare att minska den totala konsumtionen: ”Genom att resa mer miljövänligt, handla mer lokalt pro-ducerat, äta mer vegetarisk mat, energieffektivisera hemmet och konsumera färre prylar ökar möjligheterna att leva ett gott liv inom de ramar miljön sätter.” Observera att frasen ”gott liv” här inte främst handlar om sundhet eller lycka, utan om kravet på minimerad konsumtion underanpassning till den hårda naturens fordringar. Det är denna stenålders nakna hårdhet som är ”de ramar miljön sätter”.
Status quo-fantasin och apokalyptiken
3.1.: ”Naturen fungerar som ett kretslopp. Detta måste samhället ta hänsyn till och efterlikna. All verksamhet måste hålla siginom de ramar naturen sätter.” Vi människor ska alltså tvingas ”ta hänsyn till och efterlikna” naturens kretslopp, istället för att anpassa omgivningen i enlighet med våra egna unika behov. Här finnsytterligare en irrationell premiss inbäddad. Miljöister fantiserar nämligen om naturens ”kretslopp”, ”ekosystem” och ”balans” som om ”naturen” i sin helhet vore ett heligt status quo. Utifrån den premissen är det en katastrof om någon djur- eller växtart försvinner, eller om klimatet ändrar på sig en smula. Att klimatet isjälva verket alltid har ändrat på sig och att djur- och växtarter alltid har dött ut är ett faktum som miljöisterna undviker att fokusera på. Deras uppfattning av ”naturen” är därför i grunden onaturlig. Minsta lilla förändring i deras inbillade ”natur”-statusquo ter sig då som en katastrof. Denna verklighetsfrånvända premiss bidrar till kärnan i miljöismen, som är hatet mot den mänskliga förnuftsförmågan. För det är en apokalyptisk premiss som legitimerar deras ständiga rop på tvång, våld och regleringar. På samma sätt som en förnuftsbejakande livssyn inom politiken fordrar frihet, så fordrar en livssyn som hatar förnuftet politiskt tvång. Om vi inte följer miljöisternas direktiv så är al-ternativet – enligt deras uppfattning – ett framtidens Armageddon där våra barnbarn bestraffas av ”naturen”/”miljön”. Därför kräver miljöisterna att du och jag istället ska underkasta oss deras fantasibild av ”naturen”/”miljön” just här och nu.
Fientligheten mot bruttonationalprodukten som mätare för mänskligt välstånd – inklusive fientlighet mot ekonomiskt vinsttänkande i sig – framförs i partiprogrammets punkt 4.1.: ”Ständig ekonomisk tillväxt i traditionell bemärkelse är inte möjlig på en planet med begränsade resurser.” Ja, det är återigen den av människan orörda ”naturen” som vi ska piskas med och underkasta oss. Vad ska vi väl bry oss om traditionellt välstånd och välmående för, när vi istället kan få hålla till godo med den miljöistiska fantasibilden av ”naturen”? I deras vision är det inte omgivningen som ska anpassas till mänskliga behov, utan bara vi människor som ska underordnas ”miljön”: ”När det ekonomiska systemet krockar med det ekologiska systemet är det ekonomin som måste anpassas.” (4.1.) Man måste ha på sig extremt miljöistiska glasögon för att förstå vad som menas med denna ”krock”. För det handlar om att det är ett påstått systemfel hos hela den mänskliga civilisationen. Vi människor och vårt fria ekonomiska system anses utgöra ett hot. Miljöisterna tolererar inte att vi människor i vårt beteende är ett avvikande djur. Vi är det rationella djuret, vilket de kräver att vi ska sluta vara. Att krossa människonaturen, som förnuftsvarelse, är deras egentliga mål. Och ironin är att det är ett extremt onaturligt mål.
Ytterligare en fel premiss som miljöismen grundar sig på, är påståendet att ”i dag beter sig mänskligheten som om jordens resurser är oändliga.” (4.1.) Men marknadsekonomin har aldrig förutsatt något så dumt. Produktion betyder omvandling, inte framställning av någonting ur ingenting. Det är återigen så att miljöister är immuna mot förnuftsbaserade argument, eftersom sådana argument är förnuftiga. Miljöister hatar förnuftsförmågan så intensivt att de avskyr alla ekonomiska argument som grundas på riktig logik och alla argument för högteknologi som grundas på riktiga vetenskaper, till skillnad från pseudologik och pseudovetenskap.
Förnuftsfientligheten är miljöismens kärna
Miljöismens förnuftsfientlighet är orsaken till varför så många miljöpartister ogillar genmanipulation och annan högteknologisk forskning som är gynnsam för mänskligt liv och hälsa. Förnuftsfientligheten är orsaken till vurmandet för pseudovetenskaper, som den så kallade klimatforskningen, som hittills inte en enda gång har fått rätt i en femårskalkyl om den framtida globala temperaturens utveckling. Hatet mot förnuftsförmågan är också förklaringen till varför Miljöpartiet i så många fall föredrar onödigt höga kostnader framför budgetvänliga alternativ. Flera av partiets företrädare avfärdar öppet bruttonationalprodukten som ettmått på välståndsutvecklingen. Så pass mycket vågar de erkänna öppet, men de vågar inte uttala den strikt logiska implikationen lika öppet, som är att det känns helt okej för dem att bedriva ekonomisk bankruttpolitik.
Miljöister strävar inte efter att du och jag ska få leva längre, sundare eller lyckligare. Inte heller att våra ofödda barnbarnsbarn ska få göra det. Gå inte på den grova lögnen! Miljöisternas målsättning är att undertrycka, och helst rentav utplåna, vår arts dominans i utformningen av världens/omvärldens struktur. Vi ska förhindras från att vara människor. Vi ska bara ge upp den specifikt mänskliga tillvaron. Detta är miljöismens yttersta människofientliga mål. Miljöismens ideologi är därför precis lika avskyvärd som rasismen, men potentiellt mycket farligare. För det är ju inte bara en ”ras” hit eller dit som miljöisterna vill utplåna, utan en hel art, mänskligheten. Det vill säga, de vill utplåna den normala mänskliga karaktären, den mänskliga särarten, vårt ratio-nella sätt att vara och bete oss.
I miljöistens ögon har en pissmyra till och med ett högre värde än vad en normal människa kan ha, eftersom pissmyrans liv styrs av ett cykliskt instinkt istället för av ett begreppsmässigt tänkande. Det högsta värde som en miljöist kan sträva efter att uppnå i sitt eget liv är därför självförakt – det vill säga artsfientligt grundat självförakt. Detta självförakt förhindrar dock inte enskilda miljöister från att någon gång spela golf eller åka med motorbåt, så länge aktiviteten i fråga utförs med dåligt samvete. Om samvetet är uselt, och självföraktet är på topp, så är allting så ”bra” som det någonsin kan få bli i miljöistens eget förnuftsfientliga liv. .
Huvudkälla för denna artikel är Miljöpartiets program. https://www.mp.se/om/partiprogram