av Géza Molnár
År 1842 tog britterna i ett fredsfördrag med Kina över Hongkong-ön och lät den bli en viktig inkörsport för handel med Kina. Senare utökades britternas kontroll över området i två steg och 1898 arrenderade britterna Nya territorierna på 99 år. När arrendetiden närmade sig sitt slut kom britterna och kineserna överens om att britterna skulle lämna kontrollen över hela Hongkong, alltså inte bara de arrenderade områdena, till Kina. Dock skulle Hongkong förbli en separat administrativ enhet och behålla sitt kapitalistiska system. Många Hongkong-bor levde i illusionen att Hongkong skulle utvecklas i demokratisk riktning, eftersom det skulle bli fria val till den lagstiftande församlingen. Kineserna utlovade ”ett land – två system” för de kommande femtio åren (alltså till 2047).
Hongkong under britterna var en kronkoloni och många beslut fattades i London. Det koloniala styret kombinerades dock med fulla demokratiska friheter för Hongkongs invånare, varav många hundratusen var flyktingar från fastlands-Kina. En del hade simmat över de hajtäta vattnen utanför Hongkong för att undkomma den kommunistiska diktaturen.
Förhoppningarna om en demokratisk utveckling i Hongkong kom dock på skam. Kineserna krävde att Hongkongs ledning skulle vara kommunist-vänlig och alla ledare för administrationen i Hongkong sedan 1997 har stått kommunistpartiet nära.
Planen att en allt större andel av ledamöterna i Hongkongs lagstiftande församling skulle vara demokratiskt valda har gått om intet. Den kommunistkontrollerade administrationen krävde att ledamöterna skulle svära en trohetsed mot Kina och de som inte gjorde detta eller sluddrade på målet när eden skulle sväras blev utkastade.
Folkkongressens ständiga utskott fastslog 2014 en ny valordning för val av chefsminister i Hongkong. Hongkongborna hade inget inflytande på det beslutet. Beslutet innebar att en av kommunisterna i Peking tillsatt valberedning skulle kontrollera vilka tre kandidater som skulle tillåtas. Hongkongborna protesterade i hundratusental i det som kom att kallas ”paraplyrevolutionen”, eftersom demonstranterna använde paraplyer för att skydda sig mot polisens tårgas. Tidvis var demonstranterna i överläge och ockuperade en del administrativa byggnader.
Situationen upprepades delvis 2020 när Hongkong-regeringen, under ledning av Carrie Lam, som valts utan demokratiska motkandidater, förklarat att det inte skulle bli något val till den lagstiftande församlingen. Hon hänvisade till pandemin. Protesterna avsåg också ett förslag att Hongkong-bor skulle kunna utlämnas till fastlands-Kina för lagföring. Detta förslag drogs faktiskt tillbaka av Carrie Lam, men demonstranternas övriga krav lämnades utan avseende och det blev inte något val till den lagstiftande församlingen.
År 2020 infördes en ny säkerhetslag, en lag som antogs av folkkongressen i Peking, inte av den lagstiftande församlingen i Hongkong. Den nya lagen innebar att det blev förbjudet att till exempel förespråka Hongkongs självständighet. Den nya lagen inskränker på de demokratiska rättigheter som Hongkongborna vant sig vid under den brittiska tiden och även fått behålla sedan 1997. Vid valen till den lagstiftande församlingen har bara hälften utsetts i fria val, men under senare tid har kommunisterna kontrollerat vilka som fått kandidera.
Också den tidigare så högt hållna pressfriheten har inskränkts av kommunisterna. Under sommaren 2021 tvingades den ledande tidningen Apple Daily att lägga ner verksamheten efter 26 år (trots namnet var tidningen skriven på kinesiska). Tidningens tillgångar hade dagen innan nedläggningen frusits av myndigheterna och det gick naturligtvis inte att driva en tidning som inte kunde betala löner, tryckkostnader eller distributionskostnader.
Polisen gjorde en razzia på Apple Dailys kontor och grep ledande journalister, som anklagades för samröre med ”utländska element.” Grundaren och ägaren Jimmy Lai satt redan i fängelse när tidningen tvingades till nedläggning.
Demokratiaktivisten Tong Yin-kit greps redan den 1 juli 2020, dagen då den nya säkerhetslagen trädde ikraft. Han anklagades för att ha burit en flagga med texten ”Befria Hongkong – vår tids revolution”. För detta dömdes han i slutet av juli 2021 till nio års fängelse. Maxstraffet var livstid. Tong dömdes utan jury av domare som utsetts av Hongkongs ”ledare” Carrie Lam. Över 60 personer har delgetts misstanke för brott mot säkerhetslagen, men det är hittills bara Tong som dömts.
År 2019 protesterade Hongkongborna mot regimens attacker på de demokratiska friheterna. Personer från kommunistregimen på fastlandet reste till Hongkong för att undersöka i vilken utsträckning studentkåren vid Hongkong-universitet var inblandad i oroligheterna. Tidningar på fastlandet har nu anklagat ledare i studentkåren för att ha förespråkat självständighet för Hongkong. Ett brott som enligt den nya säkerhetslagen är förenat med livstids fängelse som maxstraff. Flertalet studentkårer i Hongkong hindrades från att hålla val 2020, med hänvisning till pandemin. Vid Hongkong-universitet avbröt universitetsledningen i februari 2021 alla kontakter med studentkåren, för att de misstänkte att en del kandidater till poster inom studentkåren brutit mot säkerhetslagen. På några år har universiteten i Hongkong nedgraderats i rankningen Academic Freedom Index från toppbetyget A till D, obetydligt över fastlands-Kinas bottenbetyg E (den sämsta rankningen i skalan).
När Lu Feng, redaktören för Apple Dailys engelskspråkiga version, efter tidningens framtvingade nedläggning planerade att resa till Storbritannien greps han på flygplatsen och fördes bort i handklovar.
Artisten Anthony Wong har åtalats för att 2018 ha sjungit sånger i syfte att påverka hur folk röstade.