I förra numret av Contra diskuterade Dan Ahlmark vänsterns dominerande inflytande inom värderingssektorn i Sverige. Nu tittar han på vad som kan göras åt problemet.
Den kontinuerliga och massiva politiska påverkan av svenskar, som pågått sedan 1950-talet, ökade successivt i styrka, allteftersom socialdemokratin etablerade brohuvud efter brohuvud och maktposition efter maktposition i de viktiga värderingssektorerna i Sverige. Dessa beskrevs i en tidigare artikel (1). Efter realsocialismens
1 https://www.contra.nu/contra-articles/ massindoktrineringen-i-sverige/
sammanbrott i Europa i slutet av 1980-talet har vänstern i Sverige mot all förmodan lyckats skärpa indoktrineringen genom etablerandet av Politisk Korrekthet, vilket är en form av marxistisk censur. Ekonomisk marxism har ersatts av kulturmarxism. Så massindoktrineringen genom statsmedia, politiker, fackföreningar, skolor, universitet/högskolor, offentliga sektorn, kultursektorn och så vidare har vidmakthållits. Några förslag om hur man kan börja lossa på detta grepp och skära ned den ensidiga bearbetningen av den svenska befolkningen ges nedan.
Sociala media
Ett nytt problem är, att de stora jättarna bakom sociala media (Facebook, Google/YouTube och så vidare) nu i ett flertal länder börjar censurera användarna och genomdriva Politisk Korrekthet på sina plattformar. Med tanke på sociala medias betydelse internationellt som andningshål och bas för motståndet mot vänsterliberala/kulturmarxistiska mainstream media (MSM), utgör detta ett stort hot mot åsiktsfriheten och den politiska utvecklingen i Väst. I några artiklar har jag diskuterat vilka regler, som kan införas i syfte att stoppa sådan censur (2) utförd av monopolistiska företag, vars
2 https://nyadagbladet.se/kronikor/friheten-pa- sociala-medier-maste-garanteras-med-lagandringar/ och: https://nyadagbladet.se/kronikor/sa-bor-sociala-media-reformeras/
mål att kontrollera åsikter mycket eller helt överens- stämmer med många regeringars. Privata monopol är inte bättre än statliga, så snara insatser är väsentliga.
Utbildningssektorn
I en bok (3) diskuterade jag möjliga åtgärder i olika sektorer för att
3 Ahlmark, Dan (2017),VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila Väl- färdsStaten. Stockholm 2018
minska indoktrineringen. Beträffande högskolor/universitet räcker tron på personlig integritet och akademikers vilja att följa krav på politisk neutralitet i undervisningen inte längre, när vänsterns fanatism och för- akt för motståndarna nått dagens nivåer. Snedrekryteringen till många fakulteter, vilken är en orsak till problemet, är ett klart tecken på det. Ett av förslagen, som diskuterades, var att radikalt skärpa efterlevnaden av åsiktsneutralitet. Politisk neutralitet måste därvid ses och anges vara av helt grundläggande betydelse för yrkesutövningen som akademisk lärare, och att lärare i avancerade fall av brott mot regeln förlorar arbetet på grund av denna brottslighet. Mindre allvarliga fall leder till lägre straff till exempel avstängning utan lön en viss tid eller dylikt. Upprepade brott ger allvarligare konsekvenser. Allvarliga brott mot reglerna bör falla under allmänt åtal, och en juridisk bedömning göras i domstol. Lindrigare brott kan åtgärdas på ett mindre formellt sätt i någon nämnd med lämplig besättning, men där juristdomare också ingår.
För att åstadkomma efterlevnad av bestämmelserna krävs, att studenter ges rätten att utan hinder anmäla lärare för politisk partiskhet i undervisningen och därvid även kunna uppvisa inspelat mate- rial från denna. De ska tillförsäkras anonymitet. Trakasserier med hjälp av detta system mot lärare, som vissa studenter ogillar av andra skäl, måste kunna hanteras. Medan en lösning med anmälningar och därtill kopplade konsekvenser kan ge effekt avseende påverkan på studenterna, förändras därmed inte det sneda och ideologiskt grundade urvalet av lärare i vissa fakulteter.
Regler för att garantera åsiktsneutralitet bör också införas i skolor och för- skolor, vilka ju också ger stora möjligheter för påverkan på barnen från radikala opinionsarbetare. Föräldrarna ska där få anmäla olämpliga lärare, men inspelning av undervisning kan ej tillåtas. Skolver- ket påverkar mycket i skolan och torde vara en förbättring jämfört med den tidigare Skolöverstyrelsen. Påverkan från postmordernism och gamla attityder är dock ett hinder för att kunna bana ny väg gällande till exempel pedagogik, lärarnas roll och arbetssätt, synen på kunskap och betyg. I samband med en ny regerings formulering av en förändrad skolpolitik, sker även en utvärdering av Skolverkets lämplighet att genomföra denna.
Media
Självfallet är privatisering av statsmedia slutmålet, men en libertariansk rörelse måste ha förslag även gällande kortare sikt. Den stora dominansen av vänsteranhängare i statsmedia är naturligtvis skälet till den bedövande indoktrinering, som utförs i och av dessa media. Den nuva-ande metodiken för att hindra politisk partiskhet är inte till stor hjälp. Exempelvis Timbros rapport från 2016 ifrågasätter Granskningsnämndens sätt att arbeta och förmåga att garantera sakligheten i aktuella media (4). Eftersom ledamöterna i
4 https://timbro.se/allmant/sakligheten-svt- och-sr-en-granskning-av-granskningsnamnden/
Granskningsnämnden för statsmedia utses av regeringen, är ledamöterna ofta vänsterinriktade alternativt följsamma, och deras förmåga att skydda opartiskhet och saklighet kan starkt betvivlas. Ett annat sätt att utse ledamöterna med syfte att garantera politisk balans samt förändrade regler för nämndens arbete krävs, för att den ska bättre kunna fungera enligt sitt syfte. Huruvida de formella reglerna för objektivitet och neutralitet i journalistarbetet bör förändras får utredas.
Journalisternas sneda politiska bakgrund i statsmedia (men även privata) genom att den överväldigande andelen har vänsteråsikter, är uppenbarligen resultatet av den informella rekryteringspolitiken inom vänsterdominerade institutioner. Att tro på integriteten i det avseendet hos beslutsfattarna i statsmedia är inte möjligt. En reform av dessa organisationer, vilken medför, att man fortlöpande säkrar politisk balans bland de anställda utifrån utfallet i riksdagsval, är nödvändig men kräver lagändringar. Avveckling respektive förflyttning av de många övertaliga vänsterjournalisterna aktualiseras då.
Att övervaka och garantera neutraliteten i andra offentliga media utgivna av olika förvaltningar, organisationer och så vidare är en uppgift för cheferna i dessa att genomföra. Den nedan beskrivna Neu- tralitetskommissionen kommer säkert få skäl att följa det arbetet.
Även media utanför statsmedia visar en vänsterdominans bland journalisterna, vilket påverkar innehållet i många typer av artiklar. Rekryteringspolitiken skiljer sig inte tillräckligt från statsmedias. Pri- vata media torde påverkas av en ändrad attityd inom statsmedia gällande objek- tivitet och balanserad rekrytering. Det finns anledning att i så fall tro på snabba följdeffekter. Att ändra de moment i journalistutbildningen, som innebär vänsterindoktrinering, är inte oviktigt. Om det inte bedöms vara möjligt att stoppa indoktrineringen med den lärarkår som finns, kan dessa utbildningar läggas ned, och reformerade sådana startas så småningom. Arbetslösheten inom journalistyrket kräver dock inga snabba åtgärder beträffande ny utbildning. Att stötta den svenska pressen, som snabbt kapitulerade och allmänt införde politisk korrekthet, gör talet om det stödets betydelse för att skydda åsiktsfrihet och bredd i åsikter, löjeväckande. Presstödet skärs därför ned för att så småningom försvinna.
Kultursektorn
Att vrida vänsterindoktrineringen utförd inom kultursektorn rätt är en stor och betydelsefull uppgift, eftersom det offentliga är engagerat inom denna på så många områden. På många håll har i denna sektor – som inom många andra – olika organisatoriska, ämnesmässiga etcetera ledarskap (etablissemang) bestående av vänsterorienterade personer formerat sig. Att reformera inriktningen på alla kulturområden tar oundvikligen tid, men är ett mål, som måste nås. Tidigare borgerliga regeringar har kanske bytt vissa chefer på olika nivåer men inte orkat med – eller haft tid – att åstadkomma en djupgående reformering av ledningarna av de många komponenter, som utgör den statliga delen av kultursektorn.
Statens Kulturråd är en organisation tyvärr belastad med ett inte särskilt positivt rykte. Frågan om hur en sådan organisation bör vara strukturerad och bemannad utifrån målet att genomföra en kulturpolitik i en stat med ett frihetligt kulturperspektiv bör utredas.
Beträffande offentliga institutioner gällande teater, opera, balett och klassisk konsertmusik är konstnärliga chefsrekryteringar ytterst viktiga liksom övriga rekryteringar, som nämnvärt påverkar repertoarer. Att skapa politisk balans i de personvalen över tiden är därför angeläget. Genom den tidigare starka partiskheten i många kultursammanhang har neutrala eller borgerliga/frihetliga konstnärer inte fått samma stöttning eller haft samma möjligheter som vänstertroende. De har därför kanske inte nått samma uppmärksamhet och rykte som de senare. Men den tidigare partiskheten får inte ut- göra ett skäl att nu undvika balans.
Det finns ingen anledning att anta, att en socialistisk tro leder till bättre konst än vad frihetliga åsikter gör. Däremot kan man argumentera för motsatsen. På vad sätt kan tro på ett bevisligen misslyckat ekonomiskt system vara grunden för ett överlägset konstnärligt skapande? Doktrinära – och dessutom djupt felaktiga – åsikter är motsatsen till konst. Vad försvararna av status quo kommer att försöka övertyga allmänheten om är, att valet står mellan att stödja god konst is- tället för dålig. Men valet idag är istället att antingen stödja vänstermän inklusive till någon del opolitiska konstnärer eller välja stöd åt en balanserad uppsättning av konstnärer.
Beträffande museer och bibliotek kommer exempelvis anmälningar från allmänheten vara till hjälp för kommunernas ledningar att rätta till påverkansförsök inom dessas verksamhet. Om sådana anmälningar ignoreras, kan Neutralitetskommissionen (eller sannolikt motsvarande organ för offentlig men ej statlig verksamhet) stödja försöken att åstadkomma åsiktsmässig balans i en verksamhet.
Skattefinansierat stöd åt privata organisationer är vanligt i kultursammanhang. På det viset kan det offentliga exempelvis påverka urvalet av nya filmer, böcker samt teatrar. Balans och likvärdig be- handling av politiska åsikter ska även här vara utslagsgivande. Efter en tidsperiod kommer privata organisationer sannolikt kunna ta över delar av det finansiella ansvaret. Beträffande andra blir fortsatt stöd eller avveckling en politisk fråga.
Många områden får offentligt stöd
Det offentliga stöttar genom anslag privata organisationer och personer på ett stort antal områden. Sådana anslag bör dock inte ges till organisationer (undantag politiska) med syften för verksamheten, som rätt klart stöttar vissa partiers mål och står i motsättning till andras. Om sådana organisationer ändå vill ägna sig åt en åsiktsneutral – och offentligt stödd – verksamhet, ska det ske i en fristående organisation med annat namn. Ingen del av anslag till exempelvis de senares administration, hyra och så vidare ska då kunna stödja huvudorganisationens politiska inriktning. Inga privata organisationer, vars syften och aktiviteter ej gillas av en minoritet uppgående till x procent av riksdagsledamöterna, ska kunna ges stödjande anslag från staten för verksamhet avsedd att förverkliga de egna ideologiska målen. I kommuner och landsting, som politiskt ligger närmare väljarna, kan andra regler eventuellt tillämpas.
En statlig myndighet (Neutralitetskommissionen) bildas i syfte att främja och övervaka, att politisk neutralitet upprätthålls i alla fall i den statliga delen av offentlig sektor. Övervakningen av neutralitet gällande kommuner och landsting sker eventuellt i annan organisatorisk form. Det kan finnas behov att garantera andra typer av neutralitet/jämställdhet/balans i olika samhällssektorer, men svagheterna idag är främst knutna till bristen
på politisk neutralitet. En särskilt viktig uppgift för kontrollorganen är att hindra all propaganda riktad mot barn, äldre i beroendeställning, långtidssjuka och så vidare från offentliga organ och deras anställda. En enkel mekanism för anmälan av brott utformas. Enbart medvetenheten om en övervakande, lättnåelig och snabbt reagerande kontrollorganisation kommer att stoppa många överträdelser inom den ofantliga sektorn.
Fackföreningar
Det är av allmänt intresse, att fackföreningar intar en neutralare attityd beträffande politik. Det är klart ett problem, när fackföreningar, som har fått legala privilegier av staten, söker som LO angripa vissa medlemmar för deras demokratiska politiska åsikter, eller genomför socialdemokratisk propaganda inte bara mot sina medlemmar utan också mot allmänheten. Detta är särskilt stötande, när inte ens 1/3 av LO-medlemmarna röstar på socialdemokraterna, och socialdemokratin tidvis inte ens är det största
partiet utifrån medlemmarnas åsikter. Det första problemet innebär främst stora brister i interndemokratin. Detta kommer att vara ett växande dilemma, som förhoppningsvis kan lösas internt, men måste annars lösas genom lagstiftning. Det andra problemet bortfaller, om dagens fackföreningar – ifall de ska behålla givna privilegier – lämnar partipolitiken och behandlar partierna jämställt. Det må i Sverige strida mot historien och traditionerna, men även arbetsmarknaden måste moderniseras. .
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav 2018 ut boken ” VAKNA UPP! DAGS ATT DÖ! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten”.