av Géza Molnár
EUs lägsta arbetslöshet 2020 var Stefan Löfvens vallöfte 2014. I verkligheten ligger Sverige på 23 plats.
Arbetsmarknadsfrågor har traditionellt varit centrala i den svenska politiska debatten och inför riksdagsvalen. Den som har kunnat göra trovärdigt att partiet har en fungerande politik för att hålla arbetslösheten nere har kunnat räkna med fler röster. Det var dock åtskilliga år sedan som arbetsmarknaden var en central valfråga.
Dagens viktigaste politiska frågor
Idag är vården (pandemin), invandringen, brottsbekämpningen, miljön, ekonomin och skolan i nämnd ordning de viktigaste frågorna för väljarna (opinionsinstitutet Novus i februari 2021). Sysselsättningen kommer först på sjunde plats.
Men så sent som inför valet 2014 var ett av socialdemokraternas viktigaste vallöften att arbetslösheten skulle bli den lägsta i EU till 2020. Fiffigt uttänkt att perioden löpte över hela mandatperioden 2014–2018 och halva nästa. Inget man behövde stå till svars för 2018 om man vann valet men misslyckades med vallöftet. Vid nästa val skulle det finnas flera år kvar innan vallöftet blev ”skarpt”.
Sverige i bottenskiktet
Men nu är det 2021 och 2020 har passerat. Visserligen har vi drabbats av en pandemi i form av det kinesiska viruset, men det är något som i precis samma utsträckning har drabbat alla övriga EU-länder. Sverige kan inte skylla på pandemin vid en jämförelse med andra länder. Det är bara den egna politiken som kan tillskrivas framgångar eller motgångar.
Och motgångar är det. Så här ser EUs senaste arbetslöshetsstatistik
1 Polen 3,1%
2 Tjeckien 3,5%
3 Nederländerna 3,6%
4 Malta 4,4%
5 Tyskland 4,5%
5 Ungern 4,5%
7 Slovenien 4,9%
8 Bulgarien 5,3%
9 Österrike 5,7%
9 Belgien 5,7%
9 Rumänien 5,7%
12 Irland 5,8%
13 Danmark 6,1%
14 Luxemburg 6,7%
15 Cypern 6,8%
16 Portugal 6,8%
17 Kroatien 7,1%
18 Estland 7,2%
19 Slovakien 7,3%
20 Frankrike 8,0%
21 Finland 8,4%*
22 Lettland 8,7%
23 Sverige 9,0%
24 Litauen 9,6%
25 Italien 10,2%
26 Grekland 15,8%*
27 Spanien 16,1%
Siffrorna avser februari 2021 och är jämförbara länderna emellan. De siffror som markeras med * avser senast tillgängliga månad, som är tidigare än februari 2021.
År 2014, när Stefan Löfven lämnade vallöftet, låg Sverige på tolfte plats av då 28 medlemsländer i EU. Eller på elfte plats av de 27 länder som fortfarande är med i EU. Storbritannien, som lämnat EU, hade betydligt bättre siffror än Sverige 2014 och har det även idag. Nu har vi bara de sydeuropeiska krisländerna Italien, Grekland och Spanien efter oss (samt Litauen). Då, 2014, var det en mer blandad bild. Sverige har trillat ner från ett land i mitten till ett land i den absoluta botten. Trots Stefan Löfvens vallöfte.
Regeringen har misslyckats
Det är bara att konstatera att regeringens sysselsättningspolitik har misslyckats, men att det inte är så förödande som det borde vara för regeringen, eftersom väljarna sätter sex andra frågor före sysselsättningen.
Dock bör det noteras att socialdemokratiska väljare brukar sätta sysselsättningsfrågorna högt på dagordningen, och det är naturligtvis möjligt att åtminstone sjukvårdsfrågorna faller tillbaka i väljarnas prioritering, när pandemin inte är lika central. Det kan dock noteras att tidigare påståenden om att invandring och brottslighet fallit tillbaka på grund av pandemin har följts av att de kommit tillbaka allteftersom pandemin fortskridit. Sysselsättningsfrågan har dock inte hittat tillbaka till väljarnas fokus, trots att många lever på konstgjorda jobb; jobb som inte hålls igång på allvar, men som ändå fortlever på grund av statliga subventioner. Notera dock att även andra länder har subventionerat fram jobb under pandemin och att de usla siffrorna för Sverige (som dessutom blivit sämre) är jämförbara med de siffror som redovisas för andra länder.
Ibland kan svensk sysselsättningsstatistik kritiseras eftersom den räknar den som arbetat enbart en enda timme en redovisningsmånad som sysselsatt. En timmes avlönat jobb räcker ju långtifrån till någon försörjning och ett vettigare mått som tagits fram är en sysselsättning som ger en tillräcklig inkomst för att försörja sig utan bidrag. Det har till exempel beräknats att det tar fyra–fem år för en invandrare att bli sysselsatt enligt entimmesdefinitionen, men 12–13 år enligt försörjningsdefinitionen. Se vidare Contra nummer 3 2020, sidorna 18 och 19.
I det här fallet behöver vi dock inte bekymra oss för vilka definitioner som gäller, eftersom EUs statistikbyrå ser till att alla länder räknar på samma sätt. Statistikbyrån konstaterar också att Sverige är sämst i Europa när det gäller skillnaden i sysselsättning mellan i landet födda och utomlands födda.