av Per Ossmer
Kriget i Ukraina har väckt många frågor om vad som är tillåtet i krig. Vad säger krigets lagar?
Ofta, men inte alltid, finns svaren i olika konventioner och i domstolsavgöranden. Sedan, som bekant, följs tyvärr inte lika ofta de regler som skall gälla.
Redan för flera hundra år sedan kastade man ner primitiva bomber från luftballonger och inte oväntat utan resultat. Under första världskriget använde Tyskland sina luftskepp för att bombardera London. Det faktiska resultatet, med några hundra döda, var i jämförelse med skytte-gravskrigens offer obetydligt, men den psykologiska effekten blev större.
Militära författare kom på 1920-talet att uppmärksamma den roll som så kall-ade flygflottor skulle kunna spela i ett framtida luftkrig.
Kolonialmakter, som England och Frankrike, bombade under 1920-talet emellanåt byar med upproriska ”infödingar” utan att detta väckte större uppseende. Italiens användning av senapsgas under kriget i Abessinien (Etiopien) i mitten av 1930-talet fick däremot ett stort nyhetsvärde. Och sedan kom de tyska bombningarna under spanska inbördeskriget.
Haagkonventionen av 1907 handlade i huvudsak om lantkriget. Först 1938 antogs en resolution om ”bombing from the air in case of war”. Civila skulle inte utsättas för bombangrepp genom citat: ”försummelse/vårdslöshet”.
Som bekant följdes inte alls 1938 års resolution. Den tyska blitzen mot London i början av 1940-talet och framförallt den senare oerhört mer omfattande allierade bombningen av Tyskland, hade som syfte att knäcka de civilas moral och därmed leda till ett snabbare krigsslut. Dessa mål uppnåddes inte. Atombomberna mot Japan hade förmodligen flera syften, men otvivelaktigt ledde de till Japans snabba kapitulation.
Först 1977 fick vi ett mera fullständigt skydd av civilbefolkningen vid luftangrepp. Detta i ett tilläggsprotokoll till 1949 års Genèvekonventioner. Där (kapitel 2) står bland annat att urskiljningslösa anfall är förbjudna det vill säga sådana där de militära målen inte är tydliga och skarpt avgränsade, anfall som kan förväntas förorsaka oavsiktliga förluster av människoliv, skador på civila, skador på civil egendom etcetera. Texterna handlar inte enbart om flyg-/raketangrepp utan även om allmän krigföring inklusive artilleribeskjutning. Det finns på andra håll också regler som förbjuder användning av så kallade mänskliga sköldar.
Det är alltså tveksamt om Israel trots påstådda försiktighetsåtgärder har rätt att flygbomba i det tätbefolkade Gaza. Att man likväl gör så beror förmodligen på att anfall med trupp skulle vara ekonomiskt mycket kostsamt och medföra stora personalförluster.
Vad gäller de pågående ryska artilleri-beskjutningarna och robotattackerna i Ukraina med åtföljande skador på bostadshus (civil egendom), förefaller de ofta vara klara exempel på krigsbrott.