Ryssland har faktiskt lovat att ställa upp militärt till Ukrainas försvar enligt det så kallade Budapest-memorandumet. Är det någon som idag sätter sin lit till avtal som ingås av Ryssland?
Ukraina var under Sovjettiden fullproppat med sovjetiska kärnvapen. I samband med Sovjetunionens fall 1991 hade Ukraina världens tredje största kärnvapernarsenal. Belarus som hade vissa mobila kärnvapen och Kazachstan överlät snabbt sina fåtaliga kärnvapen till Ryssland. Övriga nyligen självständiga sovjetrepubliker förvarade inga kärnvapen åt Unionen.
Det var enligt Ukrainas nya politiska ledning inte meningen att landet skulle förbli en kärnvapenmakt. Ukraina förklarade sig själv vara en kärnvapenfri nation och kontrollen över de kärnvapen som fanns i Ukraina överläts av Ukrainas dåvarande president Leonid Kravtjuk till den ryskkontrollerade organisationen Samfundet för oberoende stater.
Under 1993 drogs många av de ukrainska kärnvapnen bort från operativa positioner och placerades i lager. Anledningen var att vapnen hade passerat datum för sista användning. Ukrainarna konstaterade att de inte skulle kunna hålla vapnen i operationellt skick. All utrustning för uppdatering av de ukrainska kärnvapnen befann sig i Ryssland, som också satt på det behövliga tekniska kunnandet.
Men Ukraina gav inte upp sin roll som de facto kärnvapenmakt utan motprestationer.
Senare under 1993 träffades ett antal avtal mellan Ryssland och Ukraina om att Ukraina inte skulle göra anspråk på kärnvapnen i Svartahavsflottan. För detta fick Ukraina bra betalt, 2,5 miljarder dollar. Även USA bidrog ekonomiskt i samband med avvecklingen av de ukrainska kärnvapnen, men det rörde sig om ett betydligt mindre belopp.
En mer långsiktig överenskommelse träffades den 5 december 1994 i Ungerns huvudstad Budapest i anslutning till ett möte med den europeiska säkerhetsorganisationen OSCE (som bildats i anslutning till Helsingforsavtalet 1975).
Tre av de fyra nu självständiga stater som hade sovjetiska kärnvapen (den fjärde staten var Ryssland) anslöt sig till det internationella icke-spridningsavtalet för kärnvapen (NPT). I samband med att de tre (Ukraina, Belarus och Kazachstan) överlät sina kärnvapen till Ryssland undertecknade Ryssland, USA och Storbritannien ett memorandum som gav de tre staterna garantier mot militära angrepp. De två andra kärnvapenmakterna, Frankrike och Kina, förklarade sig nöjda med överenskommelsen och lovade att stödja den.
De tre länderna garanterade i det som kommit att kallas för Budapest-memorandumen (det finns tre stycken, ett för varje land, texten och innehållet är dock identiska) att de inte skulle använda milirära medel för att påverka vare sig Ukraina, Belarus eller Kazachstan. Notera alltså att Ryssland redan 1994 gav Ukraina garantier mot ett militärt angrepp. Och att både USA och Storbritannien utlovade stöd om Ukraina (eller något av de andra länderna) skulle bli angripna. De tre länderna bakom memorandumen garanterade också att deras vapen aldrig skulle användas mot Ukraina, Belarus eller Kazachstan (undantag gjordes för vapenanvändning i rent självförsvarssyfte i överensstämmelse med FN-stadgan).
De tre signatärmakterna utlovade dessutom att de genast skulle engagera FNs säkerhetsråd för att utverka stöd till något av de tre länderna om de blev utsatta för aggression.
Redan 2014 bröt Ryssland mot avtalet i samband med ockupationen av Krim och det efterföljande kriget i Donbas. Ryssland hade, genom Budapest-memorandumet utlovat att inte utöva militära påtryckningar mot Ukraina, utan tvärtom skulle Ryssland motarbeta alla sådana försök. Och vid behov ställa upp med resurser till Ukrainas försvar.
Ukraina har vid flera tillfällen efter 2014 begärt konsultationer i enlighet med Budapest-memorandumets föreskrifter, dock utan att några sådana överläggningar kommit till stånd.
Ukraina gav upp sin kärnvapenarsenal i utbyte mot garantier från Ryssland att landet skulle vara en slags ”skyddsmakt” för Ukraina, berett att sätta in militära resurser till Ukrainas försvar.
Utfästelserna garanterades av presidenterna Boris Jeltsin och Bill Clinton samt premiärminister John Major och godkändes i vederbörlig ordning av de respektive ländernas parlament.
Ukraina har den hårda vägen fått lära sig vad den ryska statens garantier är värda.