Av Dan Ahlmark
Frågan om imperiers utveckling och fall har länge analyserats. Generalen Glubb Pascha indelade deras livscykel i sju faser, där de tre sista är: 5. Intellektets, 6. Dekadensens, samt 7. Nedgångens/ Kollapsens tidsåldrar (1) Som nedan kommenteras behöver dock livscykler för militära imperier inte nödvändigtvis vara relevanta för dagens västerländska demokratier, även om överensstämmelser finns. Faserna 5 och 6 hos Glubb Pascha visar exempelvis många helt uppenbara likheter med dagens situation i Sverige.
Beträffande vanliga länders (och civilisationers) utveckling finns en del analyser, där bland andra D. Greenfields är av intresse. Han ser övergripande civilisationer passera tre utvecklingsfaser: den barbariska, den kraftfulla samt den idag härskande i Västerlandet: dekadensens tidsålder. (2) Denna utmärks av ett samhälle insnärjt i lagar och regleringar med allmänt svag kreativitet (förutom teknologi). Vänstern förväxlar ofta kreativitet med kritik och tolkningar, vilket man ju intensivt ägnar sig åt, och imitation är vanlig (till exempel konst). Genom att rensa ut numera socialt oacceptabla inslag anser man sig på olika områden skapa ”nytt” av gamla prestationer.
Tidigare samhällen kritiseras, kanske föraktas, men själva undviker man ärlig och öppen debatt och vägrar ofta att se och hantera företeelser objektivt. I den offentliga diskussionen inklusive media har politisk korrekthet införts, det vill säga censur och att allt politiseras. Identitetspolitik är numera ofta drivande, och alla påstådda missförhållanden omtalas med högsta volym och upprördhet för att snart glömmas bort, när nästa kris(område) proklameras. Moral i äldre mening existerar inte, bara intressen och ställningstaganden. Allt är politik, styrd av elitgrupper, vilket förvanskar mycket information och fortlöpande producerar rädsla i samhället i den cybervärld, där alltför många lever. Någon gemensam vision finns inte i samhället, och framtidstron är låg. Graden av lögnaktighet och ovilja att se verkligheten är mycket hög i det offentliga samtalet. Inga definitiva sanningar anses finnas. Relativismen härskar, medan objektivitet saknas liksom långsiktigt tänkande.
Ljugande, brister i personligt beteende inklusive arbetsdisciplinen och låg ansvarskänsla för det egna livet breder ut sig. Barnafödandet är lågt, höggradig sexuell frihet råder, och passiv underhållning har blivit ett centralt värde. Dekadenta människor förväntar sig belöningar utan att prestera något särskilt eller vara beredda att ta risker. Man söker nå lycka genom ett självmedvetet trix och olika tekniker, men misslyckas vanligen. Man säger sig ha rätt att vara lycklig men beaktar inte lyckans villkor utan skyller på samhället, som ska ta hand om nästan allt.
En sådan syn på Västerlandet leder till slutsatsen, att vi befinner oss på ett sluttande plan, i en samhällelig slutfas, där vi blivit alltför välmående och mentalt svaga och numera saknar kraft att lösa våra viktiga samhällsproblem. Andra mer livskraftiga och energiska nationer och invandrare tar över. Mycket pessimism vädras, när vår situation och den pågående nedgången samt den kommande katastrofen beskrivs.
Men läget idag beror inte på någon lagbundenhet, utan på en rad felaktiga val vi gjort under de senaste 150 åren. Tidigare samhällen var genomgående mera auktoritära, och kollektivismen var ofta stark. Nu är världen annorlunda med demokratier, där individens rättigheter formellt är mycket större. Imperier finns inte längre i väst. USA kallas ibland av vänstern för ett imperium, trots att så inte är fallet. Misstag har begåtts historiskt, men det man utrikespolitiskt främst under det senaste trekvarts seklet ägnat jättelika resurser och ansträngningar åt är att skydda mindre självständiga nationer från yttre hot. Så tidigare slutsatser baserade på livscykelsmodeller för imperier gäller nu inte alls i Väst.
Om andra modeller för demokratier (med delvis liknande slutsatser) ska gälla, beror det på våra val. Väljarna har idag makten att bryta den utvecklingscykel, som historien och den felaktiga samhällsmodell dagens StatsVälfärdsStat (SVS) lett in oss i.
Det överlägsna alternativet – Den Civila Välfärdsstaten (CVS) – baseras på principer, i första hand gällande individens rättigheter, som fick ett uttryck i den amerikanska självständighetsförklaringen och sedan präglade huvuddelen av den amerikanska författningen. (3) De gäller stor frihet för individen, och om man exempelvis granskar alla framgångsrika nationella förbättringsprocesser i världen sedan slutet på nittonhundratalet, bygger dessa vanligen just på ökad personlig frihet.
De nya idéerna uttryckta och genomförda i USA var revolutionära och ledde till att USA blev världens ledande nation, men eftersom de snart utmanades av dåtidens starka kollektivistiska idéer kom de att i mycket lida nederlag internationellt under två sekel. På nittonhundratalet inträffade det groteska misstaget – Första världskriget – som sedan hade konsekvenser i form av stora framgångar för kommunismen och fascismen/nazismen. Dessa orsakade en rad negativa följder, som kom att forma en väsentlig del av Europas historia under seklet.
Följderna av Andra världskriget och kommunismens då kraftigt ökade prestige bidrog till, att västdemokratierna bevarade samhällen med kollektivistiska drag. Men viktigare var, att den demokratiska socialismen med sina marxistiskt grundade idéer fått ett mycket stort genomslag i Europas länder, trots att idéerna är helt felaktiga. Men de stöttades av stora partier och anslöt sig till den kollektivism som traditionellt präglat Europas länder, och därför sågs de som naturliga av alltför många människor. Idéerna om individens rättigheter och krav på frihet var svaga i Europa.
Men på 1950- och 60-talen skedde – först i USA – en inledningsvis kulturell process, som sedan utmynnade i libertarianska politiska organisationer, som i moderna program konsekvent hävdade de individuella rättigheter som individen ska ha. I detta ligger också den kraft som nu kan häva den paralysering som idag förlamar de europeiska staterna. Låt oss därför bara avseende några områden fundera över effekten av statsvälfärdsstaten (SVS) beträffande människors beteende. Redan tidigt i livet medför exempelvis dagens skola att den unga individen på grund av skolpolitikernas felaktiga socialistiska teorier blir (a) van att arbeta och anstränga sig mycket mindre än hon kan, och (b) lär sig mycket mindre än hon bör. Det är en oerhört skadlig och långsiktigt destruktiv invänjning av låga krav och medelmåttighet, som på grund av vanans makt har livslånga konsekvenser. Bara det bör leda till att skolan kraftigt omformas. Det finns inga som helst skäl varför min generation (jag tog studenten 1962) ska vara den bäst utbildade någonsin i Sverige.
En annan aspekt av statsvälfärdsstaten: existensen av den dagliga, ständiga och allomfattande massindoktrineringen av svenska medborgare. (4) Detta intrummande genom alla samhällets kanaler av socialistiska värderingar och angrepp på individualistiska och andra frihetliga sådana, som pågått sedan början på 50-talet, var och är en skam för Sverige. Införandet av politisk korrekthet gör nu läget värre. Människor lär sig att de inte får tala fritt och uttrycka sina verkliga åsikter. Och den breda indoktrineringen formar en del av deras tänkande och minskar de bidrag till samhället de som fria individer kunnat ge. Människornas ambitioner, fria idéer och beteende förändras ju på grund av något de har svårt att värja sig mot. Man gör individer mycket mindre, bara för att det passar många partier. Denna påverkan är djupt skamlig och samhälleligt destruktiv.
Indoktrineringen i socialism angriper människans ansvar att skapa sina egna värderingar och åsikter på basis av objektiva fakta – och därmed skapa sin egen själ. Det kan också påverka det, som gör en individ till en god människa. (5) Massindoktrineringen är dessutom ett brott mot principerna för ett fritt samhälle. En röstmajoritet i val i en demokrati ger regeringar ingen som helst rätt att avsiktligt indoktrinera människor.
Det finns inga skäl alls att tro, att socialdemokratins ekonomiska politik historiskt har varit bättre för Sverige än en borgerlig. Istället är det motsatta högst troligt. (6) Låt oss bara tänka på konsekvenserna av socialdemokratins angrepp på företagares och entreprenörers handlande. Offentligt ägande och onödiga regleringar har hindrat tillväxten i många branscher och allmänt hindrat mängder av privata initiativ; höga skatter har minskat företagarnas sparande och resurser för tillväxt; angreppen på ”kapitalisterna” minskade deras arbetslust och – mycket allvarligt – människors vilja att bli företagare. När en stor del av folket fostrades till att misstro och att ogilla företagare, som ju skapar den riktiga tillväxten i ett land, har det nämnvärda skadliga effekter. Andra europeiska länders tillväxt och sociala system under borgerliga regeringar visar att tron på den svenska socialdemokratins särskilda skicklighet är en myt. Det var helt andra faktorer som drev fram Sveriges ekonomiska framgångar till nedgången på 1970-talet.
Ett nytt synsätt krävs idag för att rädda Sverige från den nuvarande utvecklingen mot allt allvarligare kriser. Det finns en historiskt beprövad frihetlig ideologi – libertarianism – med komponenter, som prövats erfarenhetsmässigt. De principerna skapar den Civila VälfärdsStaten (CVS), vilken bygger på en konsekvent genomförd individualism, som ständigt och varaktigt vitaliserar och föryngrar samhället och räddar det från stagnation och kollektivismens döda hand. .
Dan Ahlmark är ekon lic och jur kand. Efter arbete i industrin och konsultföretag i Sverige och utlandet samt forskning vid EFI/HHS startade han ett konsultföretag 1980 med inriktning på affärsutveckling och konkurrensstrategi. Han gav 2017 ut boken Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den Civila VälfärdsStaten.
(1) http://people.uncw.edu/kozloffm/glubb.pdf
(2) http://www.danielgreenfield.org/2015/08/atour-of-our-decadent-civilization.html
(3) Ahlmark, Dan (2017), Vakna upp! Dags att dö! Libertarianism och den civila välfärdsstaten, Stockholm.
(4) https://www.contra.nu/contra-articles/massindoktrineringen-i-sverige/
(5) https://nyadagbladet.se/kronikor/vilken-godhet-ar-viktigast/
(6) https://www.contra.nu/contra-articles/viktiga-krafter-bakom-sveriges-utveckling/