Jag undrar, hur och varför blev det planekonomi i Ryssland och varför ersattes den senare av marknadsekonomin?
Helena Viklund, Luleå (22 november 1999)
mintolux[snabel-a]lovemail.com
Det är nog lite tveksamt om Ryssland har marknadsekonomi, eftersom en stor del av ekonomin fortfarande sköts på det gamla sättet. Eller på ett nytt sätt, av maffian med välbeväpnade gorillor i bakgrunden. Med marknadsekonomi förstår vi ett system där de viktiga ekonomiska besluten fattas genom frivilliga överenskommelser mellan självständiga parter. Ryssland är på väg dit, men har långtifrån kommit fram.
När planekonomin infördes, efter Lenins och bolsjevikernas statskupp 1917, var det den marxistiska ideologin som styrde. Samt Lenins makthunger. I ett system med marknadsekonomi, aldrig så centraliserat och auktoritärt, är det så länge marknadsekonomin fungerar inte möjligt att ta total kontroll över samhället. Även om kontrollen över staten är total, så finns det i en marknadsekonomi ett andningshål i ett fritt varuutbyte på en fri marknad. En marknadsekonomi kan aldrig bli totalitär, eftersom den centrala statliga myndigheten bara har kontroll över en del av samhället.
Sovjetunionen var en mycket ineffektiv konstruktion, främst på grund av att den saknade marknadsmekanismer. De centraliserade besluten gjorde att nytänkande och uppfinningar endast i mycket liten utsträckning kunde få fotfäste i landet. Sovjetunionen hamnade därmed allt längre efter de mer utvecklade marknadsekonomierna i Väst. Till en del kompenserades detta genom järnhård intern kontroll och en armé som var beredd att underkuva all opposition i det alltmer bångstyriga välde som kontrollerades av Sovjetunionen. Men det hot som den starka militärmakten utgjorde mot omvärlden blev allt mindre trovärdigt när ledare som Ronald Reagan och Margaret Thatcher satsade på att möta utmaningen och bygga upp Västs försvar, så att Väst inte skulle behöva böja sig inför Sovjetunionens hot. Detta ledde under slutet av 1980-talet att Sovjetunionen hamnade i en situation där man inte längre kunde delta i kapprustningen, just på grund av marknadsekonomins överlägsenhet. När Reagan och Thatcher skruvade upp militärutgifterna från 5-6 procent per år, insåg Gorbatjov att det inte fanns någon chans för Sovjetunionen att möta det, eftersom militärutgifterna redan tog 30-35 procent av landets produktion. Lösningen för Gorbatjov blev avspänningspolitiken och den kunde bara uppnås om han gjorde eftergifter vad gällde de mänskliga rättigheterna. När allt fler ryssar fick rätt att uttrycka sina egna åsikter utan att drabbas av repressalier föll regimen ihop som ett korthus och när den kommunistiska regimen fallit var planhushållningens avskaffande ett naturligt och självklart steg. Men, som sagt, än är det en bra bit kvar till en fungerande marknadsekonomi.