Skatten har i Sverige varit ett instrument för att rätta till en orättvis lönestruktur. Många svenskar upplever därför inkomstskatten som konfiskatorisk. Alla har behövts för att baka den gemensamma kakan och då skall alla ha en rimlig andel, har det sagts. Vi bakar inte längre någon gemensam kaka. Vi arbetar numera alla på en världsmarknad och då sätts lönerna av marknaden.
Höginkomsttagarna i Sverige tvingas via skatten avstå stora belopp. De belastar inte samhället mycket mer än övriga medborgare men betalar mycket mera skatt. De vill betala en skatt som står i bättre relation till hur de belastar samhället.
Att omfördela via skatter inom ett land har inte längre samma legitimitet. EU-medlemskap och en globaliserad ekonomi skapar möjligheter för höginkomsttagarna att på egen hand sänka sin skatt till internationell nivå. Vilka dessa möjligheter är beskrivs i boken.
Syftet med boken är att öppna ögonen på de styrande för det skattebortfall och den snedvridna lönestruktur, som uppstår, om inte skatten på höga förvärvsinkomster sänks. Boken som är på 136 sidor kan Du köpa från Contra för 250 kronor inklusive porto och emballage.
Boken är skriven av Jan Lundmark, som är teknologie doktor och docent i produktionsekonomi.
136 sidor. Pris 210:-. Porto och emballage 40:- tillkommer per beställning. Beställ från vår nätbutik eller betala 250:– i förskott per plusgiro 85 95 89-4. Klicka här för fullständiga beställningsregler.
Här följer bokens inledande kapitel:
Om det ska vara meningsfullt att skriva en bok om höginkomsttagarnas reaktion på höga skatter, måste den utgå från realiteter. Höginkomsttagarna vill betala skatt i relation till vad de tar i anspråk av samhällets resurser. Det finns höginkomsttagare, som är glada och stolta över, att de kan bidra till samhällsekonomin genom stora skatteinbetalningar. Men de är få. Väljare på den politlska högerkanten, och därmed majoriteten av höginkomsttagarna, är i grunden emot omfördelning av inkomster, annat än till dem, som har ett verkligt behov av hjälp.
1.1 Bakgrund
Att så många svenskar trots allt betalar sin skatt beror inte på att de tycker om att betala skatt. Det beror på, att svenskar inte vill vara lagbrytare. Några betalar sin skatt av ideologlska skäl. Många betalar sin skatt, därför att de tycker, att det är för besvärligt att göra någonting annat. Ser de däremot en laglig möjlighet att slippa skatt, tar de den. Det betyder inte att alla gör det. Men det är många som inte kommer att betala sin skatt. Detta kommer i framtiden att skapa ett hål i statskassan och leda till skevhet i lönestrukturen.
Tankarna i denna bok om hur höginkomsttagarna kommer att agera och hur stort skattebortfall, som blir följden, bygger på ovanstående förutsättningar. I boken riktas kritik mot politikerna och fackföreningsrörelsen. Kritiken tar inte sikte på ideologin utan på den bristande verklighetsuppfattningen, som de alltför tydligt demonstrerar.
1.2 Ökande löneskillnader en realitet
Under de senaste tio åren har lönerna för företagsledare och andra höginkomsttagare ökat väsentligt mer än för andra grupper. För låginkomsttagare gäller motsatsen. Fackföreningarna har hindrat lönesänkningar, men det finns en press nedåt, vilken tar sig uttryck i att stora grupper av lågutbildade helt enkelt är för dyra för att någon ska vilja anställa dem. Att i detta läge tala om skattelättnader för höginkomsttagare skulle bara för några år sedan betraktats som befängt.
Politikerna är skakade av den massflykt av stora börsbolags huvudkontor, som de från åskådarläktaren kunnat bevittna under 1998. Fackföreningsledare har börjat tala om slopad dubbelbeskattning, och detta hade varit omöjligt bara för något år sedan.
Om valet vore fritt skulle det inte gå att få en politisk majoritet för att sänka skatten varken på kapital eller arbete. Svensken, eller åtminstone en majoritet av svenskar, vill inte se en underklass, på det sätt som de föreställer sig finns i andra länder. Men valet är inte fritt.
Den höga skatten på arbete upplevs inte som ett lika stort hot av politikerna ännu. Att tro att skatten på arbete kan behållas på nuvarande nivå är ett stort misstag. Visserligen förstärker skattesänkningar de klassklyftor, som en majoritet av svenskar är emot, men alternativet är värre. Det är det som denna bok handlar om.
1.3 Synen på skatterna
Arbete är extremt hårt beskattat i Sverige. Vi har världens högsta skatter, men också världens högsta välfärd brukar socialdemokrater säga (enligt Dagens Industri 1999.05.17 sid. 2 har Luxemburg, Danmark och Tyskland högre välfärd trots lägre skatter). Välfärden som vi får för skattepengarna, är ungefär lika för alla. Det betyder att den, som betalar mycket skatt, betalar in mer till samhället än han tar i anspråk. Är inte detta orättvist? Nej, det är bara en korrigering för att få en orättvis inkomstfördelning lite mer rättvis, sägs det.
Argumenten från vänsterhåll har varit ungefär så här: Vi bidrar alla till att baka en gemensam kaka. Alla behövs, annars blir det ingen kaka. Det hjälper inte, att vi har duktiga ingenjörer, om det inte finns folk vid monteringsbandet. Det finns inget som säger, att det ena arbetet är mer värt än det andra. Den som inte är nöjd med en sådan ordning kan ju flytta utomlands.
Att flytta utomlands har aldrig varit förbjudet. Men fram till mitten av 80-talet fanns restriktioner, som begränsade den mängd kapital, som fick föras ut. Det gick bra att ta med sig så mycket, att man kunde köpa en bostad. Men att få arbetstillstånd i ett annat land var inte alltid lätt. Den som ville lämna Sverige och etablera sig utomlands lyckades i regel, men det var förenat med många svårigheter. Svensken var i någon mening systemets fånge.
Kritikerna av den jämna inkomstfördelningen i Sverige hade fram till början av 90-talet svårt att finna tunga argument för sin sak. Det fanns ingen arbetslöshet. Alltså behövdes ju alla. Nu efteråt vet vi, att överskottet av lågutbildad arbetskraft doldes av en alltför snabb expansion av den offentliga sektorn och en alltför stor byggsektor. Men då var det svårt att invända mot socialdemokraternas bärande argument: “Alla behövs för att baka den gemensamma kakan och därför bör alla få en rimlig andel av den”.
Några år in på 90-talet hade allt plötsligt förändrats. Alla fick inte längre plats på arbetsmarknaden. En massiv arbetslöshet bland lågutbildade hade uppstått och arbete kunde också köpas utomlands. Enkel produktion, som utförs av lågutbildade, kunde köpas billigt från Östeuropa. Enkla administrativa uppgifter kunde med den nya datateknikens hjälp köpas t.ex. i Indien. Framtagning av en produkt från ritbräde till färdig produkt behövde inte längre ske i samma fabrik, inte ens i samma land.
Argumentet att vi alla behövs för att baka den gemensamma kakan höll inte längre. Alla efterfrågas inte längre på arbetsmarknaden. Åtminstone inte till gällande löner. Någon gemensam kaka bakas inte heller. Var och en bjuder ut sina tjänster på en världsmarknad. Den svenske arbetsgivaren köper arbete i Sverige om pris och kvalité är tillräckligt bra, annars i något annat land. Vi bor i samma land, men vi arbetar på en världsmarknad.
När vi alla arbetar på en världsmarknad, är vi inte längre beroende av andra svenskar för vårt arbete. Om våra arbetskamrater råkar vara svenskar eller utlänningar har ingen betydelse. Den svensk, som arbetar med konstruktion av en produkt, som ska tillverkas i Polen och säljas i många länder, är mer beroende av utvecklingen i Polen än i Sverige. Som privatperson är han naturligtvis beroende av svenska skolor, sjukvård etc. och måste betala för det. Det är självklart. Men om han är höginkomsttagare betalar han mer skatt än som svarar mot hans belastning av samhället. Mellanskillnaden går till att höja andra svenskars levnadsstandard. Han frågar sig varför han ska betala för att höja andra svenskars standard. Alla svenskar har det ju redan bättre än de flesta polacker även utan den förbättring, som hans skatteinbetalningar åstadkommer. Det är inte så, att han ifrågasätter, att han och övriga höginkomsttagare måste finansiera sådant, som är gemensamt i samhället. Han accepterar att de, som tjänar under genomsnittet, inte ska behöva bidra till försvar och annat, som i strikt mening är gemensamt. Däri ingår även försörjning av dem, som inte kan försörja sig själva. Men att han utöver detta ska behöva ge bidrag till andra svenskar, för att dessa ska kunna höja sin levnadsstandard, tycker han är fel.
Det kan verka cyniskt att kräva skattesänkningar för höginkomsttagare i en tid, då lönespridningen ökar. Men med ökad lönespridning följer ökade överföringar från personer med höga inkomster till personer med låga inkomster. Samtidlgt minskar beroendet av låginkomsttagarna i och med att deras tjänster kan köpas i utlandet.
Höginkomsttagarnas missnöje ökar i takt med att de blir medvetna om, att de betalar in mer till samhället än vad de får tillbaka. Kontakten med andra länder ökar denna medvetenhet. Samtidigt ökar möjligheten att själv med legala metoder bestämma sin skatt. Resultatet blir naturligtvis en ökad skatteflykt.
1.4 Bokens syfte
Syftet med denna bok är att varna de styrande för vad som kommer att hända om inte skatten på inkomst av tjänst sänks för högavlönade. Det är viktigt att behålla dessa, ofta nyckelpersoner, inom landet. Syftet med boken är inte att ge de skattetrötta lösningar på sina skatteproblem. Det finns det många andra, som kan ge dem. Jag måste emellertid vara så konkret, att politikerna inser, hur lätt det egentligen är att sänka sin skatt till skada för landet. Det är dock inte så lätt att någon bara kan ta en lösning, som beskrivs här och tillämpa den. Det finns många fällor och det krävs teknik för att komma förbi dessa fällor. Men det går i de flesta fall. Det är detta som politikerna måste inse och vidta erforderliga åtgärder. I annat fall kommer Sverige att få tre grupper av inkomsttagare:
- en grupp, som arbetar i mindre privatägda företag, där det går att sänka sin skatt.
- en grupp, som arbetar i stora börsnoterade bolag där det inte går att sänka skatten. Dessa personer kompenseras med högre löner.
– en grupp som arbetar i offentlig sektor och som varken kan skatteplanera eller få högre lön. Där finns en och annan idealist men de flesta, som kommer att acceptera anställning där, är de som inte lyckats få något arbete i den privata sektorn.
1.5 Skatter i andra länder
Skattekilen i Sverige för höginkomsttagare är 75 %. Med skattekil menas hur stor del som går till skatter av en extra hundralapp, som arbetsgivaren betalar. I länder som Schweiz, Storbritannien och USA är skattekilarna 50% eller strax däröver. Vad behöver då Sverige göra för att komma ned till denna nivå? Sverige behöver införa en rak inkomstskatt på 30% samt låta höginkomsttagarna få nytta fullt ut av arbetsgivaravglfter, som avser pension och sjukförsäkring. I kapitel 2 beskrivs skattesatser i Sverige och i ett antal andra länder.
1.6 Vad är rimlig skatt?
Den offentliga sektorns utgifter är av två slag. Först det som är gemensamt och sedan det som är personrelaterat. Utgifter för försvar, polis, förvaltning etc. är gemensamt. Utgifter för skolor, sjukvård och äldrevård är personrelaterade. Går vi tillbaka i historien, så finner vi, att gemensamma kostnader bärs av dem, som har råd att bära dem. Skatt efter bärkraft. Personer med låga inkomster betalar lite eller ingenting alls. Däremot svarar var och en, som är fullt arbetsför, för de personrelaterade kostnaderna för sig och sin familj. Finansieringen klaras antingen genom skatter eller avgifter. Så är det fortfarande i de flesta länder. Låginkomsttagarna i dessa länder betalar in så mycket skatt att skatten ungefär täcker de personrelaterade kostnaderna sett över livstiden, men inte mycket mer.
I Sverige gäller inte nämnda princip. Personer med inkomster över genomsnittet svarar för alla gemensamma kostnader. Så långt är det inte så konstigt. Men de överför dessutom mer än 100 miljarder kronor per år till personer med inkomster under genomsnittet, för att täcka dessa personers personrelaterade kostnader. Här ska dock omedelbart göras två korrigeringar. För det första finns det låginkomsttagare, som senare i livet blir höginkomsttagare. För det andra finns det bland låginkomsttagarna deltidsarbetande makar till höginkomsttagare, vilket innebär att överföringarna blir mindre, om vi i stället för att betrakta individer betraktar hushåll. Det är svårt, att med hjälp av pubilcerad statistik få en uppfattning om, hur stora dessa två korrigeringsposter är. En grov uppskattning pekar på att minst 50 miljarder i överföringar från höginkomsthushåll till låginkomsthushåll återstår efter det att dessa två korrigeringar gjorts.
Denna gigantiska överföring från höginkomsthushåll till låginkomsthushåll har av någon anledning inte kommit upp till offentlig debatt. Kanske är det inte politiskt gångbart att resonera i sådana termer.
Icke desto mindre får vi räkna med, att höginkomsttagarna kommer att ifrågasätta rimligheten i, att de ska bekosta en höjning av levnadsstandarden för sina lågbetalda landsmän, då höginkomsttagarna i flertalet andra länder slipper. Frågan behandlas i kapitel 3.
1. 7 Höginkomsttagarna flyr de höga skatterna med hjälp av skatteplanering
Personer, som upplever, att de är för hårt beskattade, har i alla tider försökt att hitta vägar att minska sin skatt. Ett sätt att minska skatten är att få inkomsten beskattad utomlands till en lägre skattesats än vad som gäller i Sverige. För att så ska vara möjligt måste inkomsten föras ut från Sverige. Efter att skatt betalats i utlandet, förs det som blir kvar in i Sverige igen.
I det fall inkomsttagaren tänker flytta utomlands senare, behöver inkomsten inte föras tillbaka in i Sverige.
Genom avregleringar på valutaområdet och den allt större handeln med tjänster över landsgränser har det blivit både lättare och mer naturligt framförallt för tjänsteföretag att föra vinster till länder med låg skatt. Vilka vägar som skatteplanerarna använder, beskrivs i kapitel 4.
Kapitel 4 avslutas med ett tankeexperiment baserat på skatteplanering med hjälp av personaluthyrningsföretag med säte i utlandet. Om en sådan företeelse skulle tillåtas utbreda sig, skulle en stor del av de svenska höginkomsttagarna sänka sin skatt med ett stort hål i statskassan som följd. Det är svårt att bedöma, om politikerna lagstiftningsvägen kan stoppa en utveckling av detta slag. Det är hög tid för regeringen att sätta sina jurister på att undersöka frågan.
1.8 Höginkomsttagarna flyr de höga skatterna genom utflyttning
Fyra typer av utflyttningar från Sverige tär väsentligt på statsinkomsterna. Den första typen gäller ungdomar, framförallt de med hög utbildning. Här är det inte bara frågan om skatteintäkter, som går förlorade, utan det handlar även om, att dessa ungdomar behövs för att näringslivet ska kunna expandera och anställa lågutbildade. Av de högutbildade lämnar c:a 4 500 personer landet varje år, varav 2 700 aldrig återvänder. Dessa siffror förefaller vara måttligt stora i förhållande till antalet högutbildade som finns i landet. Men på lång sikt, blir siffrorna stora. Om ett arbetsliv består av 40 år, är det 40 årskullar eller c:a 100 000 högutbildade personer, som befinner sig ut omlands. Dessa har svenska skattebetalare kostat på utbildning. Högutbildade behövs i Sverige, för att andra svenskar ska få jobb.
Den andra typen av flyttning från Sverige avser flyttning av huvudkontor eller divisionsledningar. Detta är en ny företeelse, och det är svårt att bedöma vilken omfattning den kommer att få. Denna utflyttning tar med sig ett antal personer, som själva inte hade tagit initiativet till att flytta ut.
Den tredje typen avser en utflyttning, som ännu inte har nått någon storlek, men som kan bli omfattande. Det gäller bildandet av små kolonier i Sveriges närhet. Den består av personer, som arbetar i Sverige, medan de är bosatta utomlands. De reser till Sverige flera gånger i veckan och bor i praktiken på två ställen.
Den fjärde typen av utflyttning, avser gruppen pensionärer. Vi kan vänta oss att 40-talisterna, som både har språkkunskaper och är resvana, kommer att bo utomlands en del av året. Om det är skattemässigt mer gynnsamt att skattskriva sig utomlands, gör de det. Med den kommande passfriheten blir det omöjligt att kontrollera, om en person vistas mer än 182 dagar i Sverige. Det är den tidsgräns, som gäller för att betraktas som utlandssvensk. De nya pensionärerna har högre pensioner än tidigare generationers pensionärer. Det är troligt att de pensionärer, som har de högsta pensionerna, väljer att flytta från Sverige. Utflyttning behandlas i kapitel 5.
1.9 Konsekvenser för samhällsekonomin
I vilken utsträcknlng har höginkomsttagarna redan idag hittat vägar för att minska sin skatt? En rimlig gissning är, att det är personer, med såväl hög lön och som kunskaper om hur man bär sig åt, som går före. Managementkonsulterna är en tänkbar grupp. Dessa borde ha hittat vägar för att sänka sin skatt. Det förefaller också vara fallet. De 60 största managementkonsultföretagen med sammanlagt 1500 anställda redovisar lägre vinster än de borde göra. Skillnaden är stor, mer än 600 000 kronor per konsult.
En grov uppskattning av potentiellt förlorade skatteintäkter på grund av skatteplanering pekar mot 14 miljarder. Alla kommer naturligtvis inte att utnyttja möjligheten att skatteplanera, varför den verkliga siffran kommer att bli väsentligt lägre. Det låter kanske inte så farligt. Men det gäller vid nuvarande företags- och lönestruktur. Siffran kommer att stiga de närmaste åren, då såväl företags- som lönestrukturen kommer att ändras. Därtill kommer att en snedvriden lönebildning uppstår.
Utflyttningen från Sverige kommer att minska statsinkomsterna successivt och nå nivån 26 miljarder så småningom. Konsekvenserna för samhällsekonomin beskrivs i kapitel 6.
1.10 Förändring av lönestrukturen på grund av möjligheten för vissa att skatteplaner
Skatteplanering är möjlig för vissa personer men inte för andra. Lättast är det för personer, som är anställda i företag, som de själva äger eller är delägare i. Även anställda i sådana bolag kan med ägarnas hjälp hitta skattelösningar. Skatteplanering förutsätter emellertid att alla ägare är införstådda med vad som sker. Det gör skatteplanering väsentligt svårare i marknadsnoterade bolag, där ägarna definitionsmässigt inte är kända.
Om bruttolönerna för högre tjänstemän i de marknadsnoterade bolagen ligger på samma nivå som i de privatägda bolagen, innebär det att lön efter skatt kan bli väsentligt högre i de privatägda företagen där skatteplanering är möjlig. Om de marknadsnoterade bolagen ska kunna dra till sig kvalificerad personal, måste de erbjuda högre löner. Uppskattningsvis måste skillnaden uppgå till 20%.
Om de marknadsnoterade bolagen har råd att betala högre löner till kvalificerade tjänstemän, gäller detta knappast den offentliga sektorn. Den offentliga sektorn kommer därför att få hålla tillgodo med sådan personal, som blir över, då den privata sektorn har tagit sitt. Eller också tvingas den offentliga sektorn höja lönerna för de kategorier som är attraktiva på den privata arbetsmarknaden. I så fall uppstår en mycket konstig lönestruktur inom den offentliga sektorn. Kvalificerade tjänstemän, som inte kan söka sig till den privata marknaden, har väsentligt lägre lön än sina kolleger, som är efterfrågade på den privata marknaden. Hur lönestrukturen påverkas behandlas i kapitel 7.
1.11 Fel och fusk
Vad som behandlats hittills är laglig skatteplanering. Det finns också ett omfattande olagligt undandragande av skatt. Svenska staten går enligt RSV:s uppskattning miste om 83 miljarder kronor per år på grund av fel och fusk. Den största delen är svartarbete. Detta betyder inte att motsvarande belopp skulle ha betalats in vid en absolut effektiv skattekontroll. Många arbeten skulle då inte ha utförts eller skulle ha utförts av konsumenten själv.
Det finns flera problem med fel och fusk förutom att statskassan går miste om inkomster. Vi får i samhället en omfördelning av inkomster som missgynnar gruppen anställda höginkomsttagare. Låginkomsttagarna, främst de med yrkesutbildning, har en svart arbetsmarknad, vilken de anställda höginkomsttagarna i stort sett saknar. Detta, tillsammans med att inkomst skillnaderna efter skatt redan är mycket små i Sverige, sänder fel signaler till ungdomarna. De konstaterar nämligen att utbildning lönar sig dåligt. Dessa problem behandlas i kapitel 8.
1.12 Förändring av företagsstrukturen
För närvarande finns det i Sverige drygt 100.000 personer, som har möjlighet att skatteplanera och som också har så höga inkomster, att det lönar sig att göra det. Antalet ökar mycket snabbt. 1997 var ökningen 20% och 1998 30%. Dessa siffror gäller personer som arbetar som konsulter (60.000 personer), men även övriga kategorier växer. Skälen till den pågående ökningen är två. Dels ökar antalet specialister – datakonsulterna svarar för en stor del av ökningen – i takt med att produkter och produktionsprocesser blir mer komplicerade. Dels kan vi se, hur de stora företagen skalar av både sådan komponenttillverkning, som inte är strategisk och specialistfunktioner av mer generell karaktär. Kapitel 9 behandlar dessa frågor.
1.13 Förändring av lönestrukturen
Skattebortfallet, som en följd av skatteplanering ökar, när antalet personer, som kan skatteplanera, ökar. Men det ökar också, då skatteplanerarnas inkomster ökar. Detta är precis, vad som kommer att ske. Det finns ett flertal skäl att tro, att lönespridningen i Sverige kommer att öka väsentligt. Detta diskuteras i kapitel 10.
1.14 Politiska aspekter
Tre kapitel ägnas åt politiska aspekter. Det är LO och i viss mån TCO som har intresse av att hejda lönespridningen. Även om LO och dess förbund i sina förhandlingar eftersträvar en solidarisk lönepolitik, finns ingen udd riktad mot höglöneförbunden inom SACO.
LO betraktar fortfarande SAF som sin motpart, vilket är riktigt i formell mening. I verkligheten är det dock en fiktion. LO-förbunden kan inte påverka sina reallöner i förhandlingar med SAF. Det kan knappast framgå tydligare, än om de senaste 20 årens utfall betraktas. Ändå förefaller åtminstone de icke ledande fackföreningsmännen och politikerna fortfarande tro, att SAF är en reell motpart och att det går att förhandla sig till en högre reallön. De ledande inom fackföreningsrörelsen inser säkert att det totala löneutrymmet är givet och att LO-grupperna får mindre om höglönegrupperna inom TCO och SACO ska ha mer. Det har dock inte framkommit i debatten att de har en sådan insikt. Denna fråga behandlas i kapitel 11.
Såväl LO som en socialdemokratisk regering har intresse av, att lönespridningen inte blir för stor. LO vill ha centrala förhandlingar för att åtminstone hålla nere lönespridningen bland de egna. Dessutom är LO:s möjlighet att hindra en kraftig löneökning för de högavlönade inom SACO liten och stagnerande löner för de egna låginkomsttagarna små. Kapitel 12 behandlar denna fråga.
Slutligen diskuteras i kapitel 13, de möjligheter, som politiker och myndigheter har för att hindra skatteflykt. Deras möjligheter är små. En rejäl skattesänkning för höginkomsttagarna förfaller vara den enda framkomliga vägen.
1.15 Vems värderingar
Min avsikt är att så objektivt som möjligt beskriva vad som händer om skatten på arbetsinkomst inte sänks för höginkomsttagare. Resonemangen hängs upp på offentligt publicerade faktauppgifter med tydliga referenser. En bok, som denna, kan aldrig bli fri från värderingar. Det blir politik, särskilt då frågan om varifrån pengar ska tas kommer upp. Jag har försökt att hålla mig till de åsikter som jag uppfattar finns inom de grupper höginkomsttagare, som boken behandlar. De aktuella grupper, som kan sänka sin skatt genom skatteplanering, samt de, som skulle höja sin levnadsstandard väsentligt genom utflyttning. Dessa grupper utgör 10-20% av de skattskyldiga i landet.
De politiska åsikterna inom dessa grupp divergerar liksom de gör inom andra grupper i samhället. Många människor är inte särskilt politiskt intresserade och många som har ledande befattningar är försiktiga med att deklarera åsikter för att inte onödigtvis få en åsiktsstämpel på sig. Såsom jag har uppfattat saken, finns ändå en viss samsyn inom de aktuella grupperna. De flesta anser, att varje fullt frisk och arbetsför medborgare måste åtminstone själv ansvara för de kostnader, som han direkt belastar samhället med. Kapitel 3 baserar sig på denna princip.
Flera kapitel innehåller värderingar. Genomgående försöker jag hålla mig till rådande värderingar som jag uppfattar finns inom gruppen höginkomsttagare.