När objektiv sanning blir en rasistisk konstruktion
av Allan C. Brownfeld

Yttrandefriheten sitter trångt där den borde vara som starkast, på de amerikanska universiteten. Talare stoppas av mobben – eller ibland av universitetsledningen.

Yttrandefriheten mår inte bra på landets universitet och högskolor. I mitten av april ställde University of California i Berkeley in ett anförande som skulle ha hållits av den konservativa författarinnan Ann Coulter. New York Times kallade saken för ”det senaste slaget mot institutionens stolta arv och rykte som en förkämpe för yttrandefriheten”. I ett brev till Berkeley College Republicans, som stod bakom det planerade anförandet, förklarade två representanter för universitetsledningen att man inte kunde finna lämpliga lokaler för det föredrag som planerats äga rum den 27 april.

I februari ställdes ett anförande, också på inbjudan av College Republicans, in sedan rutor slagits sönder, eldar tänts och stenar kastats på polisen från maskerade vänsterdemonstranter som invände mot den kontroversielle högerinriktade författaren Milo Yiannopoulos. ”Beslutet från University of California att stoppa de två arrangemangen är särskilt anmärkningsvärda mot bakgrund av att universitetet under 1960- och 1970-talen betraktades som födelseort för yttrandefrihetsrörelsen och med tanke på universitetets långa tradition att vara centrum för sociala protester”.

Yttrandefriheten angrips runt om i USA
Runt om i landet är angreppen på yttrandefriheten omfattande. I mars tvingades författaren Charles Murray från American Enterprise Institute att ställa in ett föredrag vid Middlebury College i Vermont. Den professor, en vänsterorienterad demokrat, som stod för inbjudan attackerades fysiskt. Studenter vid Notre Dame-universitetet har förklarat att de kände sig ”otrygga” inför utsikten att vicepresidenten Mike Pence skulle hålla det traditionella examenstalet. I april beslöt studentkåren vid University of California i Davis att den amerikanska flaggan inte skulle förekomma vid deras möten. En student förklarade att flaggan ”symboliserar en historia av folkmord, slaveri och imperialism”.

Det blir allt svårare att förstå vad som verkligen händer vid våra universitet. Wall Street Journal berättar att ”Stanford varje år ställer de som ansöker om inträde på universitetet frågan ’Vad är viktigt för dig och varför?’ Ziad Ahmed från Princeton, New Jersey, summerade sitt svar med tre ord. Hans uppsats bestod av hashtaggen ’#BlackLivesMatter’ upprepade hundra gånger. Han blev antagen.”

Några som drivit saken in absurdum, även i förhållande till de politiskt korrekta, är en grupp studenter vid Claremont Consortium som representerar fem högskolor i Kalifornien. De förklarar att den objektiva sanningen själv är en ”myt” som omfattas av ”vitmaktanhängare”. Detta uttalande gjordes sedan ordföranden för Pomona College, David Oxtoby, ställt upp för yttrandefriheten och försvarat den konservativa författarinnan Heather MacDonald från Manhattan Institute sedan hon hindrats att genomföra ett talarengagemang vid närbelägna Claremont McKenna College.

Ordförande Oxtobys brev möttes av en lista med krav från aktiviststudenter som kallade MacDonald en ”vit makt fascist-anhängare av polisstaten” och objektiva sanningar, sådana som finns i Självständighetsförklaringen som ett ”medel för att tysta de förtryckta folken”. Författarna, Dray Denson, Avery Jonas och Shanaya Stephenson lyckades få 22 personer att skriva under. De hävdade att tystandet av konservativa talare som MacDonald, vars artiklar publicerats i ansedda publikationer som Wall Street Journal, Washington Post och andra är ett giltigt skäl för aktivisternas motstånd mot talaren, eftersom talet i sig utgjorde en ”form av våld”.

Under sitt anförande försökte MacDonald diskutera det framväxande motståndet mot polisen, när hon tvingades sluta sedan aktivister slog på fönstren och skrek ”Fuck The Police” och ”Black Lives Matter”. Säkerhetsavdelningen vid universitetet lät senare MacDonald sända sitt anförande genom videolänk från ett närliggande tomt rum.

I sitt brev skrev Oxtoby att ”protester har en berättigad och viktig plats på vårt campusområde. Vad vi inte kan stödja är däremot de som förhindrar andra från att engagera sig i dialog med en inbjuden talare. Vårt uppdrag är att finna sanningen, att i samarbete främja utvecklingen för att nå kunskap och för att förbättra vårt samhälle.”

Den uppmaningen, att slå vakt om yttrandefriheten avvisades av de protesterande studenterna, som skrev: ”Yttrandefrihet är en rättighet som många frihetsrörelser har kämpat för, men det har på senare tid blivit ett redskap som erövrats av hegemona institutioner. Den har inte bara stärkt studenter från underprivilegierade bakgrunder att ge uttryck åt sitt missnöje och kritisera vissa aspekter av institutionernas verksamhet, men den har också gett dem som vill slå vakt om systemet som bygger på dominans en plattform som de kan använda för att främja trångsynthet. Om det är vår uppgift att upptäcka sanningen, på vilket sätt ger yttrandefriheten ett bidrag till detta?”

”Objektiv sanning” skapat för att tysta de förtryckta folken
Studenterna hävdade att själva begreppet ”objektiv sanning” skapats av vitmaktförespråkare i ett försök att ”tysta de förtryckta folken”. De förklarade att ”historiskt har vitmaktanhängare hyllat tanken på en objektiv sanning och skapat en klyfta mellan ’subjektiv’ och ’objektiv’ sanning, ett medel att tysta de förtryckta folken”. Idén att det finns en enda sanning – Sanningen – är en konstruktion av Väst, som är djupt grundad i upplysningen, som var en rörelse som också beskrev svarta och bruna människor som undermänniskor tvingade att underkasta sig smärta. Denna konstruktion är en myt och vit makt, imperialism, kolonisering, kapitalism och själva USA är alla dess skapelser. Myten att sanningen är något som vi måste söka efter är ett försök att tysta de förtryckta folken.”

Attacken mot Heather MacDonald, som anses vara en respekterad kommentator och ingen extremist, var särskilt vildsint. Studenterna skrev: ”Om Heather MacDonald fått framträda skulle hon inte diskutera åsiktsskillnader, men ifrågasätta rätten för Svarta att existera. Heather MacDonald är fascist, en viktmaktanhängare, en krigshök, transfob, queerofob, klassanhängare och okunnig om de system av dominans som skapar de livsfarliga förhållanden under vilka de förtryckta folken tvingas leva. Att sammanblanda sig med henne, en vitmaktanhängare och fascistisk anhängare av polisstaten är en form av våld.”

Attacken mot den västerländska civilisationen vid våra universitet är knappast ny. Under 1980-talet ledde Jesse Jackson en grupp studenter som skrek ”Hey Hey Ho Ho, Western Civilization Has Got To Go”. Motståndet mot att förmedla vår kulturs och civilisations värden bygger på den märkliga tanken att bara böcker, musik och konst som skapats av män och kvinnor som tillhör vår ras eller delar vår etniska bakgrund är meningsfulla för oss, och bara sådant är alltså värt att förmedlas. Med en sådan inställning kan bara judar läsa Gamla Testamentet, bara greker Platon och Aristotoles, bara de med anglosaxisk bakgrund Shakespeare och bara italienare kan förstå Dante eller Lionardo.

Den västerländska kulturen är relevant för alla
Den västerländska kulturen är relevant för män och kvinnor av alla olika bakgrunder, särskilt då de som lever mitt i det västerländska samhället. Sådana som studenterna vid Pomona College. Den framstående svarte akademikern W. E. B. Du Bois insåg detta när han för mer än hundra år sedan skrev: ”Jag sitter med Shakespeare och han rör inte en min. Tvärs över rasgränsen vandrar jag arm i arm med Balzac och Dumas, där leende män och vänliga kvinnor bjuder in i gyllene gemak. Från skymningens grottor går en båge mellan jorden och stjärnornas mönster, jag åkallar Aristoteles och Aurelius eller vilken själ jag så önskar, och de kommer alla värdigt, utan förakt eller nedlåtenhet. Så, vigd med sanningen, befinner jag mig över förlåten”.

När angreppen mot den västerländska civilisationen började vid universiteten 1990 sade professor Donald Kagan, professor i historia och klassistik och studierektor vid Yale: ”Angreppen på vår västerländska civilisation förvränger historien. Väst har visserligen verkliga brister, men det är brister som finns i de flesta civilisationer på alla kontinenter och under alla historiska epoker. Vad som är unikt för det västerländska arvet och som gör det så väsentligt är hur det har avvikit från det traditionella och hävdvunna. Mer än alla andra har den västerländska civilisationen gett utrymme för individens påståenden och kritiska inställning mot den övergripande staten, den har begränsat statens makt och skapat en privat sfär på vilken staten inte kan inkräkta… Den västerländska civilisationen är en föregångare när det gäller representativ demokrati som det naturliga sättet för människan att styra sig själv, istället för de olika varianter av monarki, oligarki och tyranni som har styrt de flesta människorna genom historiens gång och som styr större delen av världen idag. Den har skapat både teorin och praktiken när det gäller att skilja kyrkan från staten, och därmed skapat ett tryggt utrymme för det individuella samvetet. I dess kärna ligger tolerans och repsekt för olikhet, något som är okänt i de flesta kulturer. Mest tydligt tar det sig kanske uttryck i uppmuntran att ifrågasätta den egna kulturen. Bara i Väst kan man föreställa sig en rörelse som försöker förneka det egna kulturella arvet till förmån för något annat.”

Vår civilisation står nu under angrepp vid många universitet och högskolor, liksom själva idén om en objektiv sanning. Det har studenterna vid Pomona College visat oss. När kommer universiteten att avlägsna de studenter som tystar de som ger uttryck för åsikter som de inte delar? När kommer de utexaminerade att dra tillbaka sitt ekonomiska stöd till institutioner som ställer upp för identitetspolitik och begränsar yttrandefriheten för dem som vågar avvika? För närvarande pågår en allvarlig utmaning mot våra institutioner för högre utbildning. En del institutioner står emot. Andra, som Berkeley, verkar ge efter. Det är svårt att tänka sig att studenter som förnekar att det finns något som är ”sanning” tas på allvar. Att många faktiskt tar sådant på allvar säger lika mycket om dagens akademiska värld, som det säger om dem som vill förstöra den och den yttrandefrihet och det ifrågasättande som är nödvändigt för dess hälsosamma utveckling.