Vilken betydelse har kalla kriget haft för FNs roll i det forna Jugoslavien?
Linda Holtan, Östersund (18 maj 1999)
Holtan_82[snabel-a]hotmail.com
Jugoslavien intog en mycket speciell roll under det kalla kriget, och den speciella rollen har naturligtvis påverkat utvecklingen ända till idag.
De länder som blev kommunistiska efter Andra världskriget blev det efter att sovjetiska trupper marscherat in och sedan dessa trupper utnyttjats för att eliminera de demokratiska krafterna i de olika länderna. Kommunisterna var alltså ditsatta med hjälp av främmande militär. Så var inte fallet i Jugoslavien, där kommunistiska partisaner bidrog till att i egen regi besegra tyskarna. Därför kunde Jugoslavien under den kommunistiske diktatorn Josip Broz Tito föra en mer självständig politik gentemot Moskva än vad som var fallet för de andra kommunistiska länderna i grannskapet.
Tito, som själv hade en kroatisk far och en slovensk mor, försökte begränsa de nationella motsättningarna i Jugoslavien, inte minst för att kunna behålla kontrollen över hela landet – alla tendenser till separatism slogs ned obönhörligt. Tito höll de storserbiska tankarna i schack. De fick en helt annan jordmån att växa när serber tog över det jugoslaviska kommunistpartiets ledning efter Titos död 1980. Tio år senare föll Jugoslavien i småbitar. Och det är det sönderfallet som är grunden till de nu pågående konflikterna.
Sönderfallet underlättades inte av att gränserna på kartan inte alls stämde överens med gränserna mellan de olika etniska gruppernas bosättningar.
FN kom in i Jugoslavien i samband med sönderfallsprocessen och då för att verka med utgångspunkt från en situation som i mycket formats av utvecklingen under det kalla kriget och inte minst då Jugoslaviens strävanden att ställa sig vid sidan av den konflikt som rådde då mellan stormakterna och att detta bara var möjligt genom att undertrycka de latenta etniska konflikterna i landet.