Av Britt-Louise Hoberg Karlsson

Svenska kyrkan är – i motsats till frikyrkorna – en tummelplats för partipolitiken. Inför höstens kyrkoval finns det dock tre partier som säger nej till partipolitiken inom kyrkan och ställer upp med mer kyrkliga program.

Är årets kyrkoval en opinionsundersökning på kommande riksdagsval 2018? Svenska kyrkan har cirka 6 miljoner medlemmar och är den största organisationen i det svenska samhället. Trots att kyrkan och staten skildes åt 1 januari 2000, så kandiderar fortfarande politiska partier i årets kyrkoval. De politiska partierna ser kyrkfolket som en potentiell väljargrupp till riksdagsvalet 2018, samtidigt som kyrkan kan användas för partipolitiska budskap. Några av de politiska nomineringsgrupperna använder sig av täcknamn, men går ändock att hänföra till de politiska partierna.

Opolitiska nomineringsgrupper
Misstroendet bland svenska folket mot politiker och deras beslut samt verkställande organ (myndigheter), har lett till att opolitiska nomineringsgrupper också kandiderar till kyrkovalet. Dessa grupper representeras oftast av mera aktiva kyrkobesökare, som inte vill ha politiska partier representerade i kyrkans styre.

Kyrkopolitiskt klavertramp av Sveriges statsminister
Statminister Stefan Löfven, tillika Socialdemokratiska partiets ordförande, gör två klavertramp in i kyrkans valrörelse och använder Svenska kyrkan som en politisk plattform. Han har uttalat sig om att ”prästerna i Svenska kyrkan skall viga samkönade par och jämför nekandet med en barnmorska, som vägrar att utföra abort.” Detta yttrande tolkas av flera kyrkomedlemmar, som att vara ett ”politiskt korrekt” påbud och är inte sanktionerat i sakramenten. Svenska kyrkan tillhör den lutheranska kyrkan och där finns bara två sakrament, dopet och nattvarden. Samtidigt ifrågasätts också statsministerns uttalande om kyrklig vigsel, eftersom Stefan Löfven och hans hustru vigdes borgerligt.

Statsministerns ena fadäs är att uttalandet går emot det socialdemokratiska kyrkopolitiska programmet. Programmet understryker att styrningen av Svenska kyrkan är ett gemensamt ansvar för de förtroendevalda och de anställda i kyrkan. Den andra fadäsen är att Löfven inte tar hänsyn tas till att Svenska kyrkan redan år 2000 skildes från staten.

Staten fortsätter med maktanspråk på kyrkan
Sveriges statsministers ingripande i Svenska kyrkan är inget nytt. Genom kyrkans historia har staten gjort anspråk på att kontrollera kyrkans aktiviteter och förkunnelser. Så har skett under nazismen, kommunismen, islam och andra former av religiöst och politiskt förtryck.

Statsministerns ambitioner blir klart synliga, när någonting uppstår, som inte låter sig kontrolleras, bland annat inom den kristna miljön. Stefan Löfvens uttalande skulle inte ha förvånat någon, om detta skett i marxistiska eller leninistiska länder, Maos Kina eller nazityskland. Men, i Sverige år 2017 borde hans bannlysning av vissa präster i Svenska kyrkan ha väckt större uppmärksamhet.

Kritik har tidigare framförts från Göteborgsbiskopen Bertil Gärtner (1924–2009), som var skeptisk till Svenska kyrkan. Han uttalade sig 1988 (GP 30/12 1988) om att kyrkan var ett religionsdepartement och att statsmakten ville ha kontroll över kyrkan. Troligtvis var hans åsikt, att regeringen utsåg kyrkans toppfigurer med dem som var beredda att lyda staten mera än kyrkan.

Kyrkopolitik råder inte i frikyrkan
Det råder stor skillnad mellan styret i Svenska kyrkan och frikyrkoförsamlingarna. Friförsamlingarna i Sverige föddes under en tid då de bekämpades av både staten och Svenska kyrkan. Då var frikyrkofolket berett att gå i fängelse och bli landsförvisat för att kämpa emot förtrycket samt bevara sin frihet. Svenska kyrkan kan betraktas som ofri och påverkad av partipolitik. Medan frikyrkornas många riksdagsledamöter lobbar i politiken istället för i församlingen. Ordet kyrkopolitik nämns inte om styret i frikyrkosammanhang.

Svenska kyrkan förlorar medlemmar
Svenska kyrkan brottas med ett stort medlemsutträde, som leder till försämrad ekonomi. Församlingarna tvingas därför göra avkall på viktiga saker, såsom restaurering av kyrkor och tillgång på präster. Samtidigt råder det brist på utbildade präster. Även gudstjänster har minskat samt antalet besökare.

Utträden ur Svenska kyrkan
Församlingsledningen vill inte se realistiskt på anledningen till utträden, utan man skyller, med ”politisk korrekthet,” på kyrkoskatt (medlemmar vill inte betala skatt) och mindre tro. Misstroende mot kyrkans ledarskap, lyfts också fram som orsak till de många utträdena, där det framkommit att medlemspengar använts på felaktigt sätt.

Minskat medlemstal beror på flera orsaker. Medlemmar som gått ur Svenska kyrkan påpekar missnöje med bland annat kyrkans predikningar, som formats till att vara mera politiskt korrekta än bibliska. Predikningar där prästerna pratar om freds- och miljörörelser samt olika terapimetoder. Från ledarskapet vill man förnya kyrkan och modernisera den. Kyrkans positiva ställningstagande till samkönade äktenskap och den fria aborträtten samt nedrustningen av kristna symboler, såsom Kristusbilder och kors har också bidragit till splittringen i kyrkan.

Flera utträdande medlemmar samtycker inte till kyrkans mångkulturella utbud. Avhoppare har upplevt en acceptans in i församlingen av islam. Det har också uppfattats som att medlemmarnas pengar satsats mera på migration än omsorgen om sjuka, handikappade och åldringar.

Samtidigt finns reaktioner bland medlemmar mot att lutheranska Svenska kyrkan plockat in katolska symboler och sakrament, frälsarkransen/radband, Mariaböner med mera. Kritik har riktats också mot kyrkans användande av New Age, såsom mindfulnes, meditation, qigong, alternativa gudstjänster i form av yoga, samtidigt som präster talar om Gud som en kvinna.

Nomineringsgrupperna
Inom kyrkans nomineringsgrupper* talas det allt mindre om Svenska kyrkans kristna budskap eller mission/evangelisation. Istället har det kommit in andra begrepp såsom migration/asylrätt, HBTQ-frågor, miljöaspekter och fredssymboler.

*Nomineringsgrupp är Svenska kyrkans beteckning på de som ställer upp i kyrkovalet, en motsvarighet till partier.

De icke politiska nomineringsgrupperna är:
• Partipolitiskt obundna kristna – POSK
• Öppen kyrka för alla – ÖKA
• Frimodig Kyrka – FK

Det som skiljer de tre opolitiska nomineringsgrupperna är att Frimodig Kyrka (FK), anser att äktenskapet inte är ett sakrament utan en civilrättslig handling enbart man och kvinna emellan. Vigselakten skall utföras av en samhällsinstitution, varför kyrkan endast kan utföra en kyrklig välsignelseakt för äktenskapet. POSK, ÖKA och FK har gemensamt att de inte vill ha politiska partier i kyrkan.

Övriga nomineringsgrupper är politiska:
• Fria liberalerna i Svenska Kyrkan – FISK (Folkpartiet)
• Borgerligt alternativ (Moderaterna)
• Kristdemokrater för en levande kyrka
• Centerpartiet
• Miljöpartiet – MPSK
• Vänstern i Svenska Kyrkan – ViSK
• Socialdemokraterna
• Sverigedemokraterna

Noterbart är Vänstern i Svenska Kyrkans (ViSK) kyrkopolitiska manifest som vill vrida kyrkan åt vänster och anser att ”Svenska kyrkan ska stå fri från partipolitisk påverkan, fri att kritisera regeringen och den rådande politiken, vilket kyrkan har svårare att göra när riksdagspartier sitter på beslutande funktioner i kyrkan. Politiker i regeringen kan ju tycka att det är obekvämt att Svenska kyrkan eller andra religiösa samfund har en annan åsikt än regeringens. Föreställ dig att en homofobisk, kvinnofientlig, främlingsfientlig eller till och med nazistisk partipolitik skulle komma att dominera i Svenska kyrkan. Hur svårt skulle kyrkorna då inte få att efterleva evangeliet. Därför tycker vi att Svenska kyrkan ska få vara fri från partipolitiska nomineringsgrupper.”

Sverigedemokraterna pratar i helt motsatt riktning till Vänsterns kyrkopolitiska manifest:

”På senare år har dock kyrkan blivit allt mer politiserad, och inte sällan hörs röster om att partipolitik inte hör hemma i Svenska kyrkan. Kritiken är berättigad och frågan relevant. Förklaringen och bakgrunden till vårt engagemang är samtidigt enkel och rak – efter decennier av socialdemokratiskt maktmonopol inom kyrkan har den i alltför hög grad utvecklats till en politisk vänsterliberal opinionsbildare, där respekten för klassisk kristen tro fått stryka på foten till förmån för socialistiska och liberala politiska ställningstaganden. Återupprätta respekten för olika inriktningar och åsikter inom kyrkan. Klassiskt konservativa präster, personal och medlemmar, som oroar sig över kyrkans utveckling, ska inte frysas ut.”

Flera politiska grupperingar förnekar sin grund, såsom gruppen ”Borgerligt alternativ” som vill motverka partipolitik och centralisering i kyrkan samt ”Kristdemokraterna” som anser sig vara partipolitiskt obundna.

Gemensamt för alla nomineringsgrupper är att de välkomnar alla människor samt tar avstånd från alla former av hat och förakt utifrån sexuell läggning. Alla grupperna vill satsa på en stark församling, bra miljö och fred på jorden. De politiska partiernas nomineringsgrupper arbetar för en sekularisering av kyrkan enligt det ”politiskt korrekta mönstret” medan de opolitiska grupperna kan anses vara de konservativa rörelserna, som vill ha Jesus Kristus och Bibeln i centrum. Det är omöjligt att använda kyrkovalet som en opinionsundersökning på kommande riksdagsval, eftersom ingen vet vad de opolitiska nomineringsgruppernas väljare kommer att lägga sin röst på i riksdagsvalet 2018