Livsfarlig vindkraft lever högt på subventioner,
av C G Holm

Trots stora subventioner klarar sig vindkraften inte ekonomiskt. Och värre blir det när man tar hänsyn till olycksriskerna som är högre än man föreställt sig.

Den politiska doktrinen är klar. Sverige ska satsa alltmer på vindkraft. Eftersom vindkraften är genuint olönsam sker det genom gigantiska subventioner. Men subventioner som göms för svenska folket i form av elcertifikat. Det innebär att det inte går några direkta subventioner via statskassan. Subventionerna märks inte på skattsedeln, men väl på elräkningen där den gör debiterad energi dyrare. Den särredovisas dock normalt inte som egen post utan ingår i den summa du betalar per kWh. Elcertifikatsystemet ska i princip gå jämnt ut. Billiga energislag som vattenkraft och kärnkraft får betala en elcertifikatavgift, medan dyra energislag som vindkraft tvärtom får ett tillskott från elcertifikaten.

Gigantiska subventioner räcker inte – vindkraften går med förlust
Men trots de gigantiska subventionerna bär sig inte vindkraften. VDn för statliga Vattenfall, som är Sveriges största vindkraftsproducent, Magnus Hall meddelade i samband med halvårsrapporten 2016, att det inte blir någon utdelning till svenska staten (det vill säga skattebetalarna) under 2017. Efter tidigare fiaskoaffärer med nederländska gasbolaget Nuon, tysk brunkolskraft (som sålts med över 20 miljarders förlust) och tysk kärnkraft (som Vattenfall aldrig fick att fungera, innan Angela Merkel förbjöd drift i Vattenfalls tyska kärnkraftverk) tillkommer förlusterna på vindkraften. Vattenfall har traditionellt varit en av statens mest pålitliga inkomstkällor. Vattenkraften genererar stora överskott, anläggningarna behöver visserligen rustas upp efter 60–70 år, men efter en inte särskilt dyr modernisering kan de fortsätta att producera till minimal driftskostnad. Kärnkraften är mer problematisk eftersom det finns en särskild kärnkraftsskatt som gjort de redan existerande anläggningarna olönsamma och en nedläggning av flera av de äldre kärnkraftverken är företagsekonomiskt motiverad. Men Vattenfall satsar vidare på Forsmark och undersöker hur lönsamt det är med ytterligare satsningar i Ringhals.

Korruption vid vindkraftsutbyggnad –
kommunalråd fixar arrende från vindkraftsbolag

Trots dåliga resultat på vindkraftssidan fortsätter satsningarna. I den senaste delårsrapporten från Vattenfall framgår att bolaget satsar 3 miljarder kronor på en vindkraftspark i havet utanför Aberdeen. En stor satsning i Sorsele i Västerbottens lappmark innefattar 100 vindkraftverk med upp till 220 meter höga snurror. På nolltid samlades in namnteckningar från 10 procent av kommunens röstberättigade och i mars i år hölls en folkomröstning som resulterade i ett nej till vindkraftverken. Men det räckte inte med ett nej, eftersom folkomröstningen bara var rådgivande.

Majoriteten i kommunfullmäktige körde över resultatet av folkomröstningen. Och röstade för att gå vidare och träffa avtal med Vattenfall. Majoriteten består av Centerpartiet och Vänsterpartiet med Socialdemokraterna på motståndarsidan. Till saken hör att både Centerns kommunalråd Roland Wermelin och Väns-terpartiets kommunalråd Kjell Öjeryd är markägare i det område som ska hysa vindkraftsparken. Trots att bägge kan förvänta sig sköna arrendeinkomster från Vattenfall har de inte jävat bort sig, utan deltagit i omröstningarna, vilket fått motståndare att överklaga beslutet. Korruption brukar det kallas när samma sak sker i andra länder, men i Sverige har det knappt uppmärksammats mer än i någon enstaka lokaltidning.

Det största problemet med vindkraften som en viktig komponent i energisystemet är att det är vindstilla ofta (särskilt illa är det naturligtvis att det brukar vara vindstilla de där riktigt kalla vinterdagarna när kraften behövs som allra mest). Det innebär att produktionen är ojämn och att det behövs ett omfattande komplement i form av baskraft som finns tillgänglig när det inte blåser. Den baskraften har bestått av vattenkraft, kärnkraft och kolkraft. Det hela har kombinerats med att vindkraften har getts prioritet i distributionssystemet. Det har inneburit att de billigare energislagen har drivits ur systemet när det blåser och därmed har genomsnittskostnaden för produktionen gått upp. När det blåser produceras det genom vindkraften ett överskott på energi, vilket driver ner priserna. Så pass mycket att tidigare kalkyler inte längre stämmer. Den subventionerade vindkraftens ojämna produktionstakt har medfört att energipriserna har sjunkit, vilket lett till att det idag knappast är lönsamt att bygga ett nytt kärnkraftverk. Men subventionerna bygger på att man kan belasta de billigare energislagen med elcertifikatavgifter. Om det inte tillkommer några nya kraftverk hamnar vi så småningom i situationen att subventionerna kommer att få betalas av skattebetalarna istället för att gömmas undan på elräkningarna.

Säkerhetsrisker med 200 meter höga kraftverk
Men vindkraftens problem är inte bara den ekonomiska och att vindkraften i sig skapar ett orationellt energisystem. Därtill kommer att det finns betydande säkerhetsrisker och att livslängden på de kraftverk som byggs visat sig vara kortare än enligt kalkylerna. Ett vindkraftverk kan behöva bytas ut efter femton år och då blir avskrivningarna högre än enligt kalkylerna. Flera vindkraftsbolag har gått i konkurs, vilket gjort att markägaren, som tidigare fått arrende från elproducenten, står med en stor anläggning utan någon med ekonomiskt ansvar för underhåll och nedmontering. Ett över 200 meter högt torn som väger flera hundra ton plockar man inte ner gratis. Och med tiden blir riskerna för olyckor allt större.

Vindkraftverk som rasar
På julafton 2015 rasade ett vindkraftverk i Lemnhult i Småland. Anläggningen som byggts av den välkända danska tillverkaren Vestas ägdes av Stena Renewable. Tornet var 185 meter högt och vägde cirka 400 ton. Det rasade tvärs över en skogsväg, men lyckligtvis var ingen på vägen när raset skedde. Tornet var byggt med betongförankring på berget, så grundförhållandena var de bästa tänkbara. Det var ett skruvförband i tornskarven som brast när kraftverket rasade. Anmärkningsvärt nog blåste det inte när raset skedde, det måste ha varit något fel i hur skruvförbandet belastades. Vid haveriet läckte det ut cirka 1000 liter växellådsolja och hydraulolja. Under sommaren har Stena Renewable låtit ersätta det fallna kraftverket med ett nytt. Vindkraftsparken i Lemnhult har bestått av 32 turbiner med en sammanlagd effekt på 96 MW. Det är danska Vestas som garanterar projektet och driften under 15 år, så Stena klarar sig utan större kostnader.

Blåste gjorde det dock när vindkraftverket Hillevi i Frövi i Närke blåste omkull i mars 2015. Vinden var byig, vilket gjorde att vindkraftverket inte stängdes av som det skulle vid 25 meter per sekund i vindstyrka. Kraftverket var elva år gammalt och bultar som fäst kraftverket vid fundamentet var korrosionsangripna. Kalkylerna byggde på att verket skulle hålla i tjugofem år.

Vindkraftverk som brinner
Även om det händer att vindkraftverk rasar, så är det vanligare med bränder. I oktober 2013 brann två reparatörer till döds när ett vindkraftverk som de servade i Ooltgensplaat i Nederländerna började brinna. Brandkåren kan inte göra mycket på 150 meters höjd.

När det började brinna i vindkraftverk i Blaiksjön i Sorsele kommun i månadsskiftet juli/augusti 2016 (det är en äldre anläggning, inte den planerade vindkraftsparken som är omtalad i början av artikeln) konstaterade räddningstjänsten att det inte fanns något att göra. Branden pågick i turbinhuset på 130 meters höjd. Ska man upp dit i normalfallet tar man sig upp inne i tornet, men när det brinner rinner det ner smält plast och annat livsfarligt genom tornet. Det är helt enkelt inte möjligt att ta sig till brandhärden.

I Storugns på Gotland brann ett något mindre kraftverk upp i augusti 2015. Kraftverket var 70 meter högt och det var bara för räddningstjänsten att konstatera att den inget kunde göra. Som i andra fall fick branden brinna ut av sig själv.

Också till havs, i Kalmarsund, har ett vindkraftverk brunnit upp. Dit lyckades inte räddningstjänsten ta sig förrän branden var nästan slut. Delar av tornet och kraftverket ramlade ner i vattnet och slog sönder den lejdare som behövdes för att ta sig upp till tornet.

I Laholm brann ett vindkraftverk upp 2014. Räddningstjänsten kunde bara spärra av området. Det fanns inget annat att göra än att låta branden brinna ut. I december 2015 brann ett annat vindkraftverk i Laholm. ”Det var inte mycket kvar av vindkraftverket när vi kom fram” kommenterade räddningstjänstens insatsledare. De kunde bara informera ägaren om att han inte längre hade något vindkraftverk.

År 2011 brann ett 77 meter högt vindkraftverk i Tomelilla. Verket blev strömförande, så brandförsvaret tvingades ha ett säkerhetsavstånd på 200 meter. Med ett strömförande verk blir ju för övrigt vatten fullständigt livsfarligt, eftersom vatten är ledande.

Också i Rödbergsfjället i Dalarna har ett vindkraftverk brunnit upp. Två personer befann sig i kraftverket, men lyckades ta sig ut oskadda.