Av C G Holm

Många har under de senaste åren tjänat grova pengar på Bitcoin. I vissa liberala kretsar har man sett Bitcoin som ett sätt att komma undan otillbörlig statlig inblandning i valutasystemet. Men framför allt är det kriminella som sett möjligheterna med Bitcoin. Bitcoin är en koloss på lerfötter. Idag är alla Bitcoin på marknaden värda 1.000 miljarder kronor. Imorgon kan de vara helt värdelösa.

En av mänsklighetens allra viktigaste uppfinningar var pengar. Vem uppfinnaren var vet vi inte, men pengar började användas omkring 700 före Kristus i Mindre Asien. Innan dess skedde handel med metallstycken som förmedlade värdet. En vara kunde köpas eller säljas mot ersättning i exempelvis silver av en viss vikt.

Mynt var ett enormt framsteg – men det öppnade för bedrägerier
Pengar (det var mynt det handlade om) innebar att en myndighet (kungen) satte sin stämpel på metallstycket och intygade att det hade en viss vikt. Viktigt var att myntet hade räfflade kanter, så att bedragare inte kunde skära bort en bit av metallen och lura köparen på det sättet. Det var svårare att försvara sig mot garanten för myntens värde, kungen. Kungarna kom snart på att de kunde skära emellan genom att sänka silverhalten i mynten. Det var ju den kungliga stämpeln som förmedlade värdet.

Sedlar och nu Bitcoin
Senare kom sedlar (för det var ju tron på värdet, inte värdet i sig, som var den avgörande funktionen för ett betalningsmedel) och ännu senare plastkort för att nu senast handla om kryptovalutor.

Den mest omtalade kryptovalutan är Bitcoin, som blivit ett stort investerings- och spekulationsobjekt. Kan man lita på Bitcoin? Det ska vi gå in på senare, men kom ihåg att i alla faser av de moderna transaktionsmedlens utveckling har det funnits skojare som passat på att lura en okunnig allmänhet.

Mynt förmedlade värden i ett par tusen år, men med tiden skulle enklare och mer effektiva betalningsmedel utvecklas. Sedlar utvecklades i några steg från 1500-talet och framåt. Det första som kan liknas vid sedlar var papperslappar som fungerade mellan filialerna i bankirföretag med geografiskt vidsträckt verksamhet. Omkring år 1500 hade bankirfirman Jakob Fugger verksamhet i hela Europa och Fugger själv blev Europas, ja kanske världens, rikaste man genom tiderna. Fugger själv var ingen bedragare, men det fanns många andra som ägnade sig åt liknande verksamhet och som var mindre nogräknade.

I Sverige lanserade Palmstruchska Banken (Stockholms Banco) sedlar i modern mening 1661. En del menar att det var de första riktiga sedlarna i världen. En sedel är i praktiken ett sätt att låna pengar – räntefritt – av allmänheten. För att få en sedel måste man lämna mynt till sedelutgivaren. För allmänheten låg fördelen i att sedeln var enkel att transportera, till skillnad från de gigantiska kopparmynt som var officiellt betalningsmedel i Sverige vid den tiden. Sedelutgivningen var mycket lukrativ, vilket lockade till överdrivet stor sedelutgivning. Sedlarna skulle vid anfordran kunna växlas in till metall, men snabbt gavs det ut mer sedlar än vad det fanns motvärden i metall hos banken (när banken fick in metall kunde den ju lånas ut mot ränta, och snart skedde utlåningen direkt i sedlar). Redan 1664 havererade Palmstruchska Banken, eftersom den inte kunde lösa in sina åtaganden i metall. Det blev en svår finansiell kris när ett av de vanligaste betalningsmedlen i landet hotade att bli värdelöst.

Staten grep in vid den första finanskrisen
Palmstruchska Banken var för betydelsefull för landet för att tillåtas gå i konkurs. Argument som ibland använts vid senare finansiella kriser, staten måste gå in och rädda dem som ligger bakom betalningsmedlen, eftersom staten inte fungerar utan betalningsmedel.

Staten räddade Palmstruchska Banken, tog över den och skapade Riksbanken 1668. Då hade utgivning av sedlar förbjudits, men den kom igång igen i början av 1700-talet, då i Riksbankens regi.

I slutet av 1800-talet var den huvudsakliga sedelutgivningen i Sverige återigen i privata händer. Dock under statlig övervakning. De banker som hade ordet ”Enskilda” i sitt namn hade behörighet att ge ut sedlar. De stora fördelarna som sedlarna hade var att enkelt och smidigt kunna överföra stora summor över långa sträckor, vilket gjorde att många ställde upp på att låna ut pengar räntefritt på de villkoren.

År 1904 drog staten in rätten att ge ut sedlar för de enskilda bankerna och all sedelutgivning togs över av staten och Riksbanken. Det blev straffbart att trycka egna sedlar, men reverser, checkar och postväxlar fungerade fortfarande för privatpersoner och företag som behövde överföra värden.

”Alla” pengar flyttar till bankkonton
Sedan allmänheten i stor utsträckning övergått till att flytta sina tillgångar från ”madrassen” till ett bankkonto kunde bankerna skapa sin egna valuta. Om banken lånade ut 1.000 kronor sattes valutan in på ett annat bankkonto. Möjligen sparade ägaren en femtiolapp i den egna plånboken, men återstående 950 kronor blev en tillgång, som kunde användas för att köpa varor. Pengarna hamnade på ett nytt bankkonto (dock kanske i en annan bank än den som stått för den ursprungliga utlåningen) och banken som fått mer tillgångar kunde öka utlåningen. Det här systemet gör att bankerna kan skapa pengar utan egentlig kontroll av myndigheterna, på engelska kallas det ”fractional reserve banking”. Det behövs inte längre sedlar, utan pengar består av noteringar på olika konton. Genom att tillgångar mer blivit tillgodohavanden på konton har sedlar fått mindre betydelse som bas i ekonomin. För att inte penningsystemet ska haverera genom ”fractional reserve banking”, kontrolleras bankernas affärer noga av myndigheterna.

Bitcoin – en valuta som enbart finns i datafiler
Bitcoin skapades 2009 som en digital kryptovaluta. Det finns inga mynt. De mynt som ibland visas på bild är inga riktiga mynt utan illustrationer, de är inte värda någonting. Bitcoin finns enbart i form av filer på datorer. Bitcoin skiljer sig från andra valutor genom att den inte kontrolleras av någon myndighet. Den är ett privat initiativ. Grundaren av Bitcoin kallas ”Satoshi Nakamoto”, men det verkar inte finnas någon verklig person med det namnet.

Bitcoin bygger liksom andra valutor på förtroende. Om du ska sälja en ägodel eller arbeta åt en arbetsgivare vill du ha betalt på ett sätt som får dig att tro att pengarna inte ska försvinna. Riksbanker i välskötta ekonomier (Sverige, USA, Japan med flera) ser till att marknaden inte översvämmas av valuta. Att inflationen blir måttlig. Det sker bland annat genom regleringar för hur mycket eget kapital som måste finnas för en viss utlåning. Bankerna kan därför inte skapa obegränsat med pengar enligt metoden för ”fractional reserve banking”.

Ansvariga regeringar har kontroll över  utvecklingen, men ansvarslösa regimer trycker nya pengar, vilket leder till inflation och till slut valutans undergång. I länder som Panama, Ecuador och Zimbabwe finns det därför ingen inhemsk valuta utan amerikanska dollar fungerar som betalningsmedel. Venezuela är i rask takt på väg att rasa ner i det valutalösa träsket.

Eftersom sedelutgivning är ett räntefritt lån till sedelutgivaren har den monumentala misskötseln i de nämnda länderna lett till det bisarra förhållandet att fattiga människor i u-länderna ställer upp med räntefria lån till det rika USA!

Värdet på pengar bygger på förtroende för den institution som skapar pengarna och de personer som ligger bakom den institutionen. Det finns för den som fått eller tagit sig ett förtroende, det må vara personer, myndigheter eller stater, alltid en frestelse att för egen vinning missbruka förtroendet. I en väl fungerande demokrati blir den som missbrukar förtroendet inte omvald. I ett annat system kan vederbörande sitta kvar.

Så skapades Bitcoin
För Bitcoin finns ingen myndighet som kontrollerar valutan. Istället finns ett system för att skapa ny valuta enligt en modell som presenterades av ”Satoshi Nakamoto” 2009. Det skedde i form av en ”vitbok” som beskriver hur datafilerna ska skyddas mot förfalskningar och kopiering av bluffmakare. I uppsatsen beskrivs också hur pengar (Bitcoin) skapas.

Nya Bitcoin skapas genom att lösa beräkningsproblem med hjälp av datorkraft. Bitcoin skapas alltså ur tomma intet genom i sig ganska meningslösa databeräkningar. En vanlig valuta skapas genom att någon beslutar sig för att trycka sedlar, eller att någon utnyttjar de reglerade möjligheterna till ”fractional reserve banking”. Trycker man för mycket eller har för slappa regler för bankernas eget penningskapande blir det inflation.

Inflation skulle det bli också om Bitcoin kunde skapas obegränsat och därför har det satts upp en gräns för hur många Bitcoin som ska skapas. När detta antal (cirka 21 miljoner) är skapat blir det inte fler. Gamla Bitcoins har dock fortfarande ett värde, förutsatt att det finns förtroende för att det verkligen är omöjligt att skapa fler Bitcoins. 21 miljoner är inte en särskilt hög siffra i förhållande till hur gigantiska transaktioner som genomförs i världen varje dag. Bara svenska Riksbanken har (efter den senaste sedelindragningen) gett ut sedlar för 45 miljarder kronor – 2000 gånger så mycket som det maximala antalet Bitcoins! Och sedlar är dessutom bara en bråkdel av våra pengar. Visst har du merparten av dina pengar på ett bankkonto, inte som sedlar i plånboken?

Idag har ungefär 80 procent av den maximala mängden Bitcoin skapats genom så kallad ”mining”. För att hindra att exempelvis framsteg i datatekniken leder till ett enormt uppsving i tillgången på Bitcoin justeras kraven på hur omfattande beräkningar som behövs för att skapa en Bitcoin varje vecka. Vanligen innebär det att kraven skruvas upp, det krävs för varje vecka mer beräkningar för att producera en Bitcoin. Men tillför beräkningarna någon nyttighet till världen? Skapas det värden som motiverar att penningmängden ökar? Nej inte alls! Det handlar helt och hållet om förtroendet för att användarna av Bitcoin ska tycka att det ligger ett värde i att meningslösa databeräkningar utförs och är beredda att betala den som äger tillräcklig datakapacitet för detta.

Myndigheterna kan inte kontrollera Bitcoin
För många användare är frånvaron av en central myndighet som kontrollerar valutan det väsentliga. Myndigheternas alltmer hysteriska jakt på ”penningtvätt” och ”terroristpengar” har inget att hämta hos Bitcoin. Det finns inga banker som är inblandade, utan alla transaktioner går mellan de två parter som gör en affär. Det har både fördelar och nackdelar. Fördelar i så måtto att inga myndigheter kan lägga sig i transaktionerna och inga myndigheter eller Riksbankschefer kan skapa inflation och därmed lura allmänheten på deras sparkapital. Men just dessa fördelar för allmänheten är också fördelar för kriminella, som med förkärlek använder Bitcoin i sina ljusskygga affärer.

Det betyder att de kriminella har ett direkt intresse av att allmänheten inte genomskådar Bitcoin som en bubbla. För att Bitcoin ska fungera som transaktionsmedel i samband med brottslighet måste det finnas så mycket förtroende för Bitcoin att de har ett värde på marknaden. Ännu bättre om Bitcoin ökar i värde, då kan man blåsa under förtroendet för Bitcoin genom att sprida myten att det skulle vara en spännande och lönsam investering. Alldeles bortsett från att man tjänar pengar på att de egna sparpengarna från den kriminella verksamheten ökar i värde. Det intresset gäller inte bara vanliga gangsterligor utan också terroristorganisationer som använder Bitcoin för att förhindra spårning av transaktioner och stater som av politiska skäl gärna vill destabilisera utvecklade kapitalistiska ekonomier. Den som går på locktonerna om ”investeringar” i Bitcoin hjälper den organiserade brottsligheten, den internationella brottsligheten och
Putinregimen i Ryssland.

BTCX, ett företag som handlar med Bitcoin, har när denna artikel skrivs ett pris på 65.000 kronor per Bitcoin på sin hemsida. Men går du in och försöker köpa en Bitcoin vill de ha 69.000 kronor. När du vill sälja den tillbaka skär BTCX emellan med 6,7 procent (eller 12,6 procent om vi räknar från 69.000 kronor). Du får bara 61.000 kronor tillbaka (kanske mindre, eftersom jag inte har några Bitcoin att sälja har jag inte kunnat testa vad de verkligen är beredda att betala). BTCX skriver själv följande varning för placeringar i Bitcoin: ”Bitcoinkännare brukar rekommendera att inte satsa mer på bitcoin än du har råd att förlora, vilket vi håller med om är ett mycket gott råd.” De tycker alltså själva att du ska vara beredd på att kunna förlora allt!

Bitcoin-världen har skapat ”värden” för över 1.000 miljarder kronor. En fjärdedel av Sveriges BNP. De som ägnar sig åt ”Bitcoin-mining” har haft kostnader för att göra meningslösa beräkningar på sina datorer. Men annars är det de ursprungliga initiativtagarna, ”Satoshi Nakamoto” och han kompisar, samt de som gått in tidigt och kunnat ta del av hittillsvarande värdetillväxt som tjänat pengar. Men eftersom Bitcoin är uppbyggt som ett pyramidspel kan allting rasa ihop när som helst. Det gäller att komma ut innan det är för sent.

Blockkedjan är en viktig uppfinning kopplad till Bitcoin
Det finns ett viktigt tekniskt inslag i skapandet av Bitcoin, blockkedjan (blockchain). Det är själva kärnan i Bitcoin, en datafil som inte kan ändras men väl förses med ett tillägg somredovisar varje transaktion med myntet. Alla som är anslutna till Bitcoin kan läsa av blockkedjan och kontrollera att det är ”äkta” pengar. Blockkedjan hindrar också kopiering av filen, så det går bara att betala en gång med en Bitcoin-fil. Det går för övrigt, precis som med vanliga pengar, att förstöra Bitcoin, vilket sker om datorn som mynten finns på blir förstörd. Då går det inte att vinna tillbaka det som en gång var pengar, på samma sätt som om en sedel skulle brinna upp.

Blockkedje-tekniken är visserligen en central del av Bitcoin, men den kan användas också till annat. Flera av de traditionella bankerna, som inte är intresserade av Bitcoin, är intresserade av blockkedje-tekniken eftersom den skulle kunna vara ett inslag även i en traditionell banks säkerhetssystem. Det är också möjligt att använda den i viktiga handlingar som exempelvis lagfarter. Tekniken skapades av ”Satoshi Nakamoto” i den uppsats som var grunden till skapandet av Bitcoin.

Litar du mest på ”Satoshi Nakamoto” eller Stefan Ingves?
Eftersom en valuta primärt handlar om förtroende blir valet mellan kronor och Bitcoin ett val mellan ”Satoshi Nakamoto” och Stefan Ingves. Ingves må ha hur många brister som helst. Men han existerar. Och skulle han avlida finns det ett fastställt sätt att utse hans efterträdare. Det är högst tveksamt om ”Satoshi Nakamoto” ens existerar, även om det har hävdats att han faktiskt skulle vara australiensaren Craig White. Vilket dock inte är slutgiltigt bevisat, även om White hävdar det själv. Det är upp till dig att avgöra om du litar mest på ”Nakamoto” eller Ingves. Bara om du litar mest på ”Nakamoto” kan du ta risken att skaffa Bitcoin.

När nu mängden Bitcoin börjar närma sig det slutliga antalet som får skapas krävs det alltmer beräkningskapacitet för att skapa de sista ”mynten”. Men vad händer sedan? Om ekonomin fortsätter att växa och om man tänker sig att Bitcoin skulle bli mer populära, så att de tog upp en större del av de totalt cirkulerade valutorna i världen skulle det ju behövas mer Bitcoin, trots att inga fler kan skapas.

Det största bedrägeriet någonsin
Frågan om hur man skapar mer transaktionsmedel i en växande ekonomi kan lösas genom att man skapar nya valutasystem som kompletterar Bitcoin. Det förutsätts ske genom så kallad ICO, Initial Coin Offering. Ordet är bildat efter modell av IPO, Initial Public Offering, det som sker när en ny aktie noteras på börsen och börjar handlas av allmänheten. Men ett företag som noteras på börsen har ett reellt värde. Det kan finnas fastigheter och maskiner, kundregister eller uppfinningar som ägs av företaget, och som värdesätts av marknaden vid en IPO.

Vid en ICO handlar det inte om att värdesätta några reella tillgångar utan att värdesätta tron på att de som skapar en ny valuta också kan skapa ett förtroende för valutan. Skapandet av ytterligare nya valutor öppnar naturligtvis för nya former av bedrägerier och en gammal storbedragare, Jordan Belfort, hävdar att ICO är det största bedrägeriet någonsin. Och han borde veta, han har själv dömts för investeringsbedrägerier på 200 miljoner dollar.

Hur ska man veta att det verkligen är något av värde som skapats i samband med en ICO? Svaret är enkelt: Det kan man inte veta. Eller man kan snarare utgå från att det inte skapats något nytt värde. Därmed blir det enkla rådet. Håll dig borta. En enskild person kan säkert tjäna pengar på att spekulera i Bitcoin. Den som köpte Bitcoin för fyra år sedan har femdubblat sitt kapital. Men risken är stor. Det har funnits veckor då kursen gått ner 30 procent! Och en vacker dag spricker bubblan och den som då har Bitcoin förlorar allt.

Jamie Dimon, VD för jättebanken J P Morgan Chase, förklarade nyligen att Bitcoin är en bluff och att han skulle ge de av hans medarbetare som handlade med Bitcoin sparken. Och J P Morgan Chase har 250 000 medarbetare. Dimon menade att Bitcoin är ett bedrägeri, värre än tulpanmanin i Holland på 1600-talet. Samma uppfattning har Nobelpristagaren Robert Shiller, som fick sitt pris för studier av hur finansiella bubblor fungerar. Shiller menar att Bitcoin är det mest typiska exemplet på en bubbla idag.