Hur kan ett parti med en ledare som Jeremy Corbyn få mer än enstaka röster? Corbyn skulle vid en svensk jämförelse stå långt till vänster om Jonas Sjöstedt. Han skulle vara ett Feministiskt initiativ utan feminism.
Corbyn har en bakgrund från den osedvanligt inflexibla och ålderdomliga brittiska fackföreningsrörelsen.
Han har länge medverkat som kolumnist i kommunisttidningen Morning Star.
Corbyn är uttalad antisemit och gör allt han kan för att motarbeta Israel. Corbyn är motståndare till det brittiska försvaret och vill skrota flertalet strategiska vapensystem och genomföra en ensidig kärnvapennedrustning. Corbyn är för nationaliseringar och vill åter ge statsföretag monopol på en rad områden där verksamheter framgångsrikt har privatiserats under de senaste åren.
Tre veckor efter irländska IRAs försök att mörda premiärminister Margaret Thatcher genom en bomb på Konservativa partikongressen i Brighton 1984 bjöd Corbyn in tre ledande företrädare för IRA att besöka honom i det brittiska parlamentet. Corbyn har vid ett flertal tillfällen protesterat mot rättegångar mot IRA-terrorister och försökt få dömda terrorister frigivna.
Corbyn har gjort sig omöjlig i sitt eget parti. Han var den labour-ledamot som flest gånger röstade mot regeringsförslag när Labour styrde under perioderna 1997-2001, 2001-2005 och 2005-2010. När det efter EU-omröstningen i juni 2016 hölls en omröstning om parlamentsledamöterna hade förtroende för Corbyn förlorade han med 40 mot 172 röster. Alla andra än Corbyn hade avgått. Men han höll sig kvar på mandat som han fått av “medlemmar” i Labour-partiet som betalat en engångsavgift på tre pund för att få vara med och rösta i primärvalet. 31 medlemmar i Corbyns skuggregering avgick i protest under andra halvan av 2016. Men till valet i juni 2017 lyckades han skaka fram nya mer vänstervridna kandidater till många av de valkretsar där sansade Labour-ledamöter fått nog av Corbyns extremism.
Corbyn betalades 20.000 pund av iransk TV för att delta i ett iranskt TV-program (enligt registrering av ekonomiska intressen som Corbyn själv gjort till det brittiska parlamentet).
Corbyn är anhängare av kraftiga skattehöjningar, men ännu kraftigare höjningar av statens utgifter.
Han är anhängare av ökade rättigheter för fackförbunden.
Han vill förbjuda fracking i oljeutvinningen, förbjuda byggandet av nya kärnkraftverk och vill öppna brittiska kolgruvor igen.
I det mesta företräder Jeremy Corbyn en politik som speglar en svunnen tid. Det är därför beklämmande att han fick stöd av en majoritet av den unga väljarkåren (under 24). Uppenbarligen har det brittiska utbildningsväsendet varit uselt. En liknande tendens kan ju för övrigt ses i USA där många unga röstade på Bernie Sanders.
Theresa May hade ett utmärkt utgångsläge inför valet. Hon spelade sina kort uselt. Men även en usel spelare borde ha vunnit en storseger mot en skräckfigur som Jeremy Corbyn.