Krigsrubrikerna har tagits fram i samband med det österrikiska Frihetspartiets (FPÖ) framgångar i valen i Österrike söndagen den 3 oktober. Här är det mannen som ”hyllat Hitlers arbetsmarknadspolitik” som fått 27 procent av rösterna i ett demokratiskt land, till på köpet Adolf Hitlers födelseland.
Det kan dock vara förnuftigt att inte låta sig ryckas med i det oreflekterade skallet på en person som sticker upp mot etablissemanget. Vare sig det gäller Österrike eller Sverige. För den som sticker upp behandlas obönhörligt negativt av ledande media – åtminstone om inte uppstickaren har en marxistisk utgångspunkt för sitt tänkande.
Contra har ingen anledning att ta ställning för en viss riktning i österrisk politik. Men vi kan förmedla en bredare bild av det som händer.
FPÖ har ett förflutet som medlem i den internationella liberala organisationen, som har Folkpartiet som svensk medlem. FPÖ är inte med där längre, men det är den ideologiska bakgrunden för partiet. Och Haider var partiordförande även på den tiden – då han på de internationella mötena träffade personer som Per Ahlmark, Ola Ullsten och Bengt Westerberg.
Hur var det då med det beramade påståendet att Haider skulle ha uttalat sitt stöd för Hitlers arbetsmarknadspolitik? Bakgrunden var följande. I en parlamentsdebatt framförde Haider sitt krav på att personer som levde på arbetslöshetsunderstöd och som hade möjlighet att få ett jobb, men inte tog det, skulle drabbas av någon form av sanktioner. FPÖ skulle inte stillatigande se på hur arbetsskygga levde på de arbetandes bekostnad utan att ens försöka göra rätt för sig. Det här uppfattades som ett fruktansvärt angrepp mot välfärdsstaten av regeringspartiet SPÖ (socialdemokraterna), som i sitt motinlägg hävdade att sådana krav skulle motsvara den politik som företräddes av Tredje Riket (i Sverige har kravet på att arbetsföra ska ta erbjudna arbeten och annars gå miste om arbetslöshetsunderstödet varit god socialdemokratisk politik ända från seklets början till 1960-talet). När Haider hörde detta hårresande inlägg från SPÖs sida replikerade han att nazisterna – i motsats till SPÖ – i alla fall hade minskat arbetslösheten. Det är hela bakgrunden till påståendet att Haider skulle ha uttalat sitt stöd för Hitlers arbetsmarknadspolitiok. För en vanlig åhörare låter det nog mer som ett angrepp på SPÖ än ett stöd för Hitler. Dessutom var det ju så att Hitlers arbetsmarknadspolitik var ungefär densamma som socialdemokraternas på 1930-talet. Dvs stora ofinansierade statsutgifter för att få ned arbetslösheten.
I övrigt är FPÖ anhängare av österrikiskt medlemskap i NATO (som folkpartiet i Sverige), kraftigt sänkta skatter (som moderaterna), vårdnadsbidrag (som kristdemokraterna) och ett starkt jordbruk (som centern). Några socialistiska drag finns däremot inte i FPÖs program, vilket gör beskyllningarna om nazism väldigt tunna. Återstår en påstådd främlingsfientlighet. Av denna har inget märkts i årets valkampanj, som varit helt inriktad på skattefrågor och förhållandet till Europa (FPÖ är skeptiskt inställt mot EU, på ungefär samma grunder som det brittiska konservativa partiet). Sveriges Radios kommentatorer har däremot uttolkat Haiders kritik mot de stora bankerna som “antisemitism”. På vilka grunder är oss obekant. Det kan inte vara någon kritik mot judiskt ägande i alla fall, eftersom de stora bankerna i Österrike är statskontrollerade. Bankväsendet i Österrikes är genompolitiserat med total kontroll för anhängare av de två stora partierna SPÖ och ÖVP.
Österrike är ett land som i många avseenden kraftigt avviker från resten av Europa. I Österrike har staten haft ett mycket stort inflytande över näringslivet. De stora bankerna och industrierna har alla varit statsägda. De mindre företagen har varit underkastade tillståndskrav. När det gäller de statliga toppbefattningarna och toppjobben i de statliga företagen har de fördelats broderligt mellan de två stora partierna SPÖ (socialdemokraterna) och ÖVP (det katolska österrikiska folkpartiet). Också näringstillstånden har fördelats efter politisk kvotering. Den som inte har engagerat sig för något av de två stora partierna har varken kunnat få toppjobb i storföretagen eller kunnat driva ett litet företag utan att mötas av en massa problem.
Självklart måste det i ett så genompolitiserat land finnas utrymme för partier som har en annan uppfattning om politikens roll i samhället. FPÖ är uppenbarligen ett sådant parti. Det finns ett par till, men de har inte varit lika framgångsrika.
Det vi sagt här visar ett annat sätt att se på FPÖ och Jörg Haider. Som vi sa inledningsvis har vi ingen anledning att ta ställning i österrikisk inrikespolitik, men vi tycker att inställningen till FPÖ och andra partier bör grundas på en bild som är någorlunda verklighetsanknuten. För den som själv vill bilda sig en uppfattning om FPÖs politik avslutas detta nummer av Veckans Contra med FPÖs egna synpunkter, dvs ett utdrag ur partiprogrammet.
Bilaga
FPÖs partiprogram i sammandrag
Nedanstående är en snabböversättning av delar av FPÖs partiprogram. Vi har begränsat oss till de delar av partiprogrammet som i den fullständiga versionen framförs med halvfet stil, dvs sammanfattande inledningar. Vi har sedan gjort ett urval som tar med de mest kontroversiella delarna av partiprogrammet. Läs och skaffa er en egen uppfattning! Hela programmet finns på nätet.
Frihet som det bästa ting
Friheten är mänsklighetens högsta goda. Frihet innebär ett maximalt utrymme för ansvarsmedvetet självbestämmande. Friheten utesluter varje form av kroppsligt, andligt, religiöst, politiskt eller ekonomiskt förtryck, särskilt sådant som utformas i form av statliga krav. Friheten är det högsta goda för den enskilde och för varje naturligt framvuxen gemenskap, från familjen till nationen. Friheten förutsätter å ena sidan eget ansvarstagande och å andra sidan ett rättsligt skydd. Friheten innebär dessutom en förpliktelse att visa ansvar mot andra. Förverkligandet och bevarandet av friheten förutsätter politiska, sociala och ekonomiska förhållanden som innebär likvärdiga utgångsförutsättningar och fria utvecklingsmöjligheter. Privat egendom är ett uttryck för frihetens förverkligande.
Människovärdet är okränkbart
Människan är Skapelsens främsta produkt. Varje person är unik och som individ omistlig. Av detta följer varje människas egenvärde och okränkbara människovärde. Varje människa har en grundläggande rättighet till respekt för sin person. Ingen har rätt att med tvång eller våld skada en människas kroppsliga okränkbarhet och andliga integritet, vilket skulle skada den personens människovärde. Ingen får förföljas på grund av sin övertygelse, åskådning eller uppfattning.
Österrike främst
Österrike är mer än ett kommunalförbund. Österrikes befolkning är sammanlänkad genom sin vilja till självständighet och regional samhörighet. Denna vilja tar sig uttryck i den demokratiska, federala rättsstaten Republiken Österrike.
Tron på Österrike innebär ett uppdrag att bevara och vidareutveckla demokratin som grundvalen för den österrikiska patriotismen. Därutöver innebär den ett krav på att stå upp för Österrikes självständighet och enhet. Ur Österrikes samhällsgemenskap följer inte bara medborgerliga rättigheter utan också medborgerliga plikter. Särskilt solidariteten att upprätthålla en fungerande statlig gemenskap och att ge ett bidrag till den yttre och inre säkerheten i landet. Österrikes historiska och kulturella arv berättigar till stolthet för de prestationer som gjorts och de resultat som uppnåtts. Den patriotism som växer fram ur detta förpliktar till en självmedveten österrikisk politik och till motstånd mot kulturell utarmning och de allt starkare strävandena att nedvärdera traditionerna.
Rätten till en hembygd
Med hembygden förstås den demokratiska Republiken Österrike och dess förbundsländer och de historiska folkgrupperna (tyskar, kroater, zigenare, slovaker, slovener, tjecker och ungrare) och de kulturer som präglats av dessa folk. Men det är också så att rättsordningen måste utgå från att den överväldigande delen av det österrikiska folket tillhör den tyska folkgruppen. Hembygden ska i geografiska, etniska och kulturella avseende bevaras, skyddas och förverkligas. Varje österrikare har en grundläggande rättighet att själv avgöra sin etniska identitet och folktillhörighet. Ingen ska drabbas av några nackdelar på grund av det val han/hon gör. Österrike är på grund av sin topografi, sin höga befolkningstäthet och sina begränsade resurser inget invandringsland.
Kristendomen som Europas grund
Den av kristendomen och den antika världen präglade världsordningen bildar det viktigaste andliga fundamentet för Europa. På den grunden bygger de viktigaste andliga strämningarna, från humanismen till upplysningen. Den kulturella prägel som vi fått genom den kristna värdetraditionen omfattar även de som har icke-kristen religiös tillhörighet eller som inte bekänner sig till någon religion. Att bevara de andliga grunderna för Västerlandet ställer kravet att kristendomen ska försvara sina värderingar. I sina strävanden att slå vakt om denna grundval för Europa ser FPÖ de kristna kyrkorna som en allierad kraft, även om slutsatserna i olika politiska frågor kan gå isär. Autonomi för kyrkan och religionssamfunden kräver en åtskillnad mellan kyrka och stat. Denna åtskillnad är dessutom en garanti för att den enskildes frihet ska försvaras.
Europeisk gemenskap
Europa är mer än ett geografiskt begrepp. Europa är grundat på den kristna västerländska värdegemenskapen. De genom en gemensam historia förbundna europeiska folken bär gemensamt det europeiska arvet. Det framtida Europa ser vi som ett nära samarbete mellan folken. Detta Europa formas bara delvis av EU. Europas mångfald kräver att samarbetet mellan staterna sker på olika nivåer. De samarbetande staternas suveränitet ska därvid bevaras oinskränkt. Ett demokratiskt Europa nära medborgarna kan bara förverkligas genom nära samarbeta inom de historiskt framvuxna regionerna. Europas fred måste säkras genom rättigheter för folkgrupperna. Folkgruppernas bosättningsområden sammanfaller inte med staternas gränser och varje folkgrupp har rätt till fortlevnad och skydd mot assimilering och rätt att för att skydda sin kulturella och politiska identitet samarbeta över staternas gränser.
Självmedveten säkerhetspolitik – gemensam säkerhetspolitik
Den österrikiska utrikespolitiken måste i första rummet inriktas mot att skydda landets säkerhetspolitiska intressen, landets suveränitet och frihet. Vidare måste Österrikes ekonomiska och kulturella intressen och Österrikes anseende i utlandet skyddas. Neutraliteten som dominerande handlingsnorm för Österrikes utrikespolitik har genom Östblockets sammanbrott och slutet på det Kalla Kriget förlorat sin betydelse. Neutralitetspolitiken övergavs successivt, med början i och med anslutningen till FN 1955, och blev genom anslutningen till EU 1995 obsolet. I och med detta saknar statsfördraget från 1955 innebörd. Det ligger i Österrikes intresse att upprätthålla ett starkt militärt försvarssystem. Österrike ska därför anbsluta sig som fullvärdig medlem till NATO och WEU. Därvid ska Österrike medverka aktivt till uppbyggnaden av ett europeiskt säkerhets- och försvarssystem. För att optimalt kunna bidra till detta ska den österrikiska armén omvandlas till en slagkraftig yrkesarmé, som vid sidan av anställda omfattar en milis av frivilliga.
(Vi avstår här från att översätta avsnitten om reformer av den österrikiska författningen och lag och ordning, eftersom innehållet är av utpräglat inrikespolitisk karaktär).
Rättvis marknadsekonomi
En rättvis marknadsekonomi säkrar genom fri konkurrens med socialt ansvar en dynamisk ekonomisk utveckling. Utgångspunkten är likställighet mellan arbete och kapital. En rättvis marknadsekonomi främjar effektiviteten och väcker de skapande krafterna. Kostnadsmedvetande är en av den rättvisa marknadsekonomins grundvalar. Genom att den som förorsakar kostnader ska vara ansvarig för dem ska förutsättningarna för en fungerande marknadsekonomi byggas. En rättvis marknadsekonomi betyder lika möjligheter för alla. Det betyder att rättvisa konkurrensregler måste skapas. En rättvis marknadsekonomi utesluter förhållanden som privilegier och monopol, den partipolitiska kontrollen av hela näringsgrenar, fackföreningarnas kontroll av socialförsäkringen, den stora statsägda andelen av näringslivet och den politiserade banksektorn. En rättvis marknadsekonomi strävar efter en företagskultur som innebär ett ansvarigt partnerskap mellan arbetsgivare och arbetstagare. En rättvis marknadsekonomi innebär krav på låga skatter och avgifter för företag och anställda. Istället för styrande subventioner ska skattemässigt fördelaktiga regler styra investeringarna. En grundläggande och genomgripande förvaltningsreform leder till en begränsad och efter privatföretagen som förebild uppbyggd statsapparat. Genom detta skapas ett finansiellt spelrum för att sänka arbetsgivaravgifterna.
Övriga kapitel
har följande rubriker: ”Solidaritet och rättvisa”, ”Familjen – gemenskap och generationer”, ”Miljö”, ”Fria bönder och jordbruket”, ”Kultur och de fria konsterna”, ”Rätten till utbildning”, ”Vetenskapen är fri”.
Den som vill ta del av hela programmet hittar det (på tyska) på hemsidan http://www.fpoe.at
Veckans SÄPO-Nyhet
Enligt senaste uppgifter har 1070 personer vänt sig till SÄPO för att få del av uppgifter om sig själva i SÄPOs register. 59 har fått se handlingarna och nästan 700 har fått avslag. 300 ansökningar är ännu obehandlade.
En av de få som fått se sina handlingar är Ingrid Segerstedt-Wiberg, Hon är före detta folkpartistisk riksdagsledamot, men av den sort som knappast tilltalar Contras läsare. Hon är dotter till den store frihetskämpen Torgny Segerstedt (chefredaktör för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning under Andra världskriget), men har i motsats till sin far inte dragit upp skarpa gränser mot socialistiska diktaturers medlöpare. Ingrid Segerstedt-Wiberg berättar att hon inte vet om hon fått se alla handlingar om sig själv. De handlingar hon fått se – 17 papper var det fråga om – var mestadels tidningsklipp och en polisrapport om en brevbomb som riktats mot Hagge Geigert, där Ingrid Segerstedt-Wiberg ingick i kretsen av personer som kunde hotas på samma sätt.