Den som studerar arbetslöshetsstatistiken drar gärna slutsatsen att gymnasieutbildning är lösningen på de flesta problemen på arbetsmarknaden. Gymnasieskolan ska lösa arbetslöshetsproblemen för främst invandrare, men också för de fåtaliga svenskar som är arbetslösa.
Det tycks vara vad alla politiker oavsett partifärg säger.
Men så enkelt är det inte. Gymnasiekompetens i sig efterfrågas inte av arbetsgivare i någon större utsträckning (även om utbildningar som rörmokare, elektriker eller bilmekaniker i gymnasieskolan är stensäkra vägar att få jobb). Däremot efterfrågas personer som kan organisera sig själva, fullfölja en arbetsuppgift och som inte behöver instrueras i minsta detalj. Många arbetsgivare drar på goda grunder slutsatsen att det bland dem som inte avslutat en gymnasieutbildning finns många stolpskott, som inte kommer att tillföra företaget mycket. Har en person inte klarat av att slutföra en gymnasieutbildning, varför ska de klara av att sköta ett vanligt jobb?
Det bör understrykas att det finns många ytterst motiverade och kreativa personer som inte passar in i det ordinarie skolsystemet, men ändå har mycket att erbjuda. De kommer att ta sig fram ändå, utan arbetsförmedling och arbetsmarknadsstöd.
För en arbetsgivare som söker arbetskraft finns det goda skäl att i första hand satsa på en grupp som innehåller få strulpellar och latmaskar. Dessa är överrepresenterade bland dem som saknar gymnasieutbildning. Det är inte utbildningen i sig som efterfrågas utan en rimlig chans att hitta en fungerande arbetstagare.
Att ordna med gymnasieutbildning för dem som saknar sådan är därför inte en fråga om att förmedla kunskaper utan att förmedla attityder och ansvarskänsla som behövs för att kunna sköta ett vanligt arbete. Vad utbildningen innehåller blir egentligen en sekundär fråga. Och de som är de verkliga problemen på arbetsmarknaden kommer att förbli problem, eftersom de inte kommer att slutföra gymnasieutbildningen, även om de kanske börjar på den efter olika offentliga insatser.
Det kan tilläggas att invandrare utan gymnasieutbildning befinner sig i en något annan situation än infödda svenskar utan gymnasieutbildning. Invandrarna har i rätt många fall aldrig fått chansen att gå i gymnasieskolan. Då är det inte säkert att avsaknaden av gymnasieutbildning innebär att personen kommer att ha svårt att etablera sig på arbetsmarknaden. I de fallen blir gymnasieutbildning en chans att visa att det finns kapacitet att sköta ett vanligt jobb. Vilket i de allra flesta fallen kräver hyfsade kunskaper i svenska språket.
Bild: Mostphotos/Hans Christiansson